Någon har ringt och sagt hur dumma vi är
Räddningstjänsten Östra Skaraborg har valt en egen väg vid rekryteringen av brandmän. Enda fyskravet är rullbandstestet.
— Det har väl ringt nån räddningschef och förklarat hur jävla dumma vi är, säger Robert Zeidlitz, operativ chef.
Det är inte alla i Räddningstjänst-Sverige som uppskattar att Östra Skaraborg tummar på hårda fyskrav i förstaläget. Samtidigt finns det de som är positiva. Uppmärksamhet har det väckt.
— Reaktionerna lyder allt från "Å vad intressant, får vi komma och besöka er?" till "ni är ju helt talanglösa". Jag säger inte att det här är en modell som passar andra, men vi har sett ett bra resultat och vill fortsätta med den.
Östra Skaraborg har gått ifrån den traditionella modellen med tuffa fystest i en eller två dagar av flera anledningar.
— Dels är SMO-utbildade brandmän en bristvara. När vi sökte folk för en fem-sex år sen var det en kö här ute på 50-100 personer. Då kunde man välja den som sprang fortast eller hoppade längst. Dels har vårt uppdrag ändrats, vi har ett bredare uppdrag och behöver se till en allsidighet hos de vi ska anställa, säger Robert Zeidlitz.
Det fystest som görs i Östra Skaraborg är ett åldersrelaterat rullbandstest som man ska gå i sex minuter med en hastighet av 5,6 km/tim och åtta graders lutning. Det är inte alla som klarar det, men det behöver inte betyda tack och adjö.
— Är det en individ som vi känner att den här vill vi ha så ser vi till att han eller hon klarar det. Vi har utbildade fystränare som vet hur man ska träna så på tre månader löser vi det.
Östra Skaraborgs-modellen innebär att alla nya brandmän tas in via sommarvikariat, ingen heltidsbrandman anställs direkt från SMO-utbildningen.
— Vi tror att de brandmän som staten har utbildat är tillräckligt bra för ett semestervikariat. De är här i tre månader och under den tiden har vi möjlighet att känna på hur de fungerar fysiskt, tekniskt, socialt och vilka ambitioner de har. När man hittat rätt individ som fungerar i vår organisation har vi alla möjligheter i världen att rätta brister i den fysiska förmågan. Vi har tid, kunskap och utrustning för att hjälpa dem med fysisk träning på ett bra sätt.
Efter en intervju kommer de in på tre månaders vikariat. De är med på insatser, bor och lever med personalen.
— Under den här perioden får man också feedback från våra styrkeledare att du behöver ta lite mer plats socialt, köra lite mer styrketräning eller vad det kan vara. Vi gör avstämningar två gånger under semesterperioden. Det blir en väldigt bra helhetsbedömning och i september kan vi säga hur den här individen är.
Östra Skaraborg har genomgått något som närmast kan liknas vid ett generationsskifte. Under en period har det anställts 5-7 nya brandmän per år, nu är det nere på 2-3 per år.
— Under sju år har vi bytt ut mer än halva heltidsorganisationen på två stationer, Skövde och Mariestad. Det kommer in nya individer med ett annat tänk som vi kan påverka på ett annat sätt, men vi ska också vara ödmjuka inför att en otrolig mängd erfarenhet och kunskap lämnat oss.
Trots att man är nöjd med rekryteringstesterna diskuteras en utveckling.
— Vår ambition är inte att förändra vägen in, däremot att rullbandstestet kombineras med arbetsrelaterade övningar och det tillsammans med alla i arbetsgruppen. Vi ska inte fokusera på den som söker jobb, som redan är i underläge och gör allt i sin makt bli anställd. Det är arbetsgruppens förmåga att lösa en uppgift som ska prövas.
Modellen öppnar möjligheter för kvinnor och där ligger Östra Skaraborg bra till även om Robert Zeidlitz gärna skulle sett att man anställt ännu fler kvinnor.
— Jag har intervjuat många presumtiva brandmän de senaste fem åren och den första frågan en kvinna ställer är: vilka fysiska krav har ni? Vid en av de senaste rekryteringarna fick en kvinna berätta om sina styrkor och svagheter. Hon hade inte gjort så bra ifrån sig på Cooper-testet. Du kan vara lugn sa jag för vi åker brandbil ut på larm, vi springer inte dit. Om hon missat 15 sekunder på Cooper-testet så är det inte avgörande för om hon blir en bra brandman i framtiden.
Den enkätundersökning som Lars Carlsson, fyslärare i Revinge gjort, visar att det är stora skillnader på vilka krav som ställs runt om i landet.
Det har diskuterats om det inte borde finnas någon typ av regionala eller nationella tester som fastställer en miniminivå som alla räddningstjänster kan ställa sig bakom. Robert Zeidlitz är tveksam och frågar sig om inte miniminivån redan är avklarad genom SMO.
— En utbildning som staten säger är lämplig borde vara tillräckligt bra kunskapsmässigt. Det borde vara tillräckligt väl presenterat vilka fysiska krav som ställs på en brandman och att de har fått testa arbetsmoment. Sen ska väl den egna individen känna att det här behöver jag lösa för att klara min framtida uppgift.
Några räddningstjänster har till exempel vattendykning och då ställs det andra krav.
— Jag är inte helt hundra på att centrala tester är rätt väg att gå. Vi har i alla fall hittat en modell som funkar för oss. Vi hävdar inte att vår modell är framtiden för svensk räddningstjänst, men vi hävdar att det fungerar för oss. Vi är jättenöjda med modellen och de vi anställt.