– Det brann hela vägen längs rälsen
Publicerad: 01 okt 2018 klockan 12:50
Av: Per Larsson
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
Peter Karlsson, stationschef i Filipstad, var ensam vid skogsbranden i 45 minuter. Det är hans uppskattning.
– Jag begärde helikopterhjälp direkt. Försvarsmakten var där med två Black hawks inom en och en halv timme. Om inte de kommit, vad hade hänt då? Branden hade åtminstone tagit flera byggnader, säger han.
Det var sista veckan i maj och den första stora skogsbranden. Det brann på flera ställen längs järnvägsrälsen både i Karlstads och Filipstads kommun. Bergslagens räddningstjänst hade tre stationer på plats vid bränder kring sjön Daglösen. Peter Karlsson var på väg dit när han upptäckte en rökpelare i skogen längre söderut, mellan Asphyttan och Brattforshyttan.
Där blev man kvar i en vecka. Lesjöforsstyrkan flyttades omgående från Daglösen till Asphyttan, samt att det drogs larm på Karlskoga, Kristinehamn, Hällefors och Hagfors.
– Jag kallade på två man från bränderna vid Daglösen, de fick order att ta med sig sexhjulingen och åka längs järnvägen mot Brattforshyttan för att dokumentera hur långt det brann efter järnvägsspåret. De sa att det brann hela vägen längs rälsen – 6,5 kilometer, säger Peter Karlsson som var räddningsledare.
Redan första dagen tömde försvarets två helikoptrar 200 baljor med vatten, 600 000 liter. Senare under veckan fanns hjälp av fyra privata helikoptrar. Brandens omfattning stannade vid 300 hektar. Bränderna vid Daglösen stoppades relativt snabbt.
– Man släcker inga bränder med flyg, det gör markpersonal. Men hjälpen från luften att trycka ner fronten och hålla in flankerna var ovärderlig. Snabb beställning av helikopter är a och o. Nu hade jag tur att de var lediga och kunde ansluta snabbt.
Är det en lärdom efter Västmanlandsbranden 2014?
– Andra kanske har lärt det. I Värmland tycker jag att vi långt tillbaka i tiden varit bra på att dra på ordentligt och inte varit rädda för att begära hjälp. Men även om hjälp begärts in så har personalen tagit stryk i sommar, med alla bränder vi haft.
Bränderna längs järnvägen har polisanmälts av både Bergslagens och Karlstadsregionens räddningstjänster, de misstänks orsakade av gnistor från godstågen.
– Vi har bränder varje år längs järnvägen, framförallt vid Daglösen. De som kör tågen säger att de får ligga på och bromsa, eftersom det går mycket utför där. Och tåget kan ha totalvikt på 300 000 ton. Förr hade SJ tågsätt i beredskap i Kil och Hallsberg med vattentankar på 20 kubikmeter. De finns inte längre, men skulle behövas när det brinner på långa sträckor och det inte finns vägar fram till spåren.
Det fortsatte brinna i Värmland. När det var under kontroll i Asphyttan kom nästa större brand utanför Björneborg och 1 juli var det dags i Hagfors kommun.
Första kvällen var personal från sju stationer, tre helikoptrar och förstärkningsresurs med tre containrar från MSB på plats.
– När man vet hur det brinner, har data om terräng och väder – då är det bara att slå på stort direkt för att bli övermäktig branden och komma ikapp den, säger Håkan Finnkvist, räddningschef i Hagfors.
Ett 30-tal fastigheter utrymdes, men branden slukade inga byggnader.
– Vi fick stopp på den 150 meter från ett hus. Men utan helikoptrarna hade branden förmodligen spridit sig över Klarälven. Förutom att helikoptrarna stoppade brandfronten, bombade de också inne i skogen när träd föll och trädkronor fattade eld. Vi kunde inte ha personal där, det var för farligt med tanke på risken för fallande träd
Insatsen pågick en vecka. Håkan Finnkvist konstaterar att tidig hjälp på bred front var en förutsättning för att branden skulle stanna vid 250 hektar.
– Vi klarar det inte själva, varken när det gäller ledning eller personal. Att få till avlösning är ett jättejobb. Det är gränslös räddningstjänst som gäller. Dessutom hade vi 37 andra larm under perioden, det räcker till när man redan går på knäna.