Risk för brist på mediciner – inget beredskapslager
Publicerad: 19 dec 2019 klockan 07:01
Av: Jonas Klint
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
Läkemedelsförsörjning är minst sagt en samhällsviktig verksamhet. Men det finns ingen garanti för att vi vid kris har medicin att tillgå, inget beredskapslager. Ingen myndighe t har övergripande ansvar – tillgången hänger till stora delar på marknaden.
Tidigare i höst blev bristen på sjukvårdsmateriel akut i fem regioner, mängder av operationer fick ställas in.
Det finns även stora problem med restnoteringar av läkemedel, tillgången är i många avseenden inte garanterad. Vid en samhällskris kan situationen snabbt förvärras.
– Den beredskap som tidigare fanns har till stora delar avvecklats, liksom de nationella beredskapslagren, säger Eva Leth, forskare vid Lunds universitet.
Läs – Det är mycket allvarligt
Apoteket AB hade ansvar för planering av läkemedelsförsörjning inför svåra påfrestningar, det försvann vid omregleringen. Ingen annan har fått motsvarande uppgift.
– I dagsläget saknas ett sammanhållet ansvar för den nationella läkemedelsförsörjningen till öppna och slutna vårdformer. För sluten vård finns det krav på att vårdgivare ska säkerställa tillgång till läkemedel även vid kris, höjd beredskap och krig. Men det finns inga preciseringar av vad ansvaret innebär eller vad som förväntas uppnås utifrån ansvaret, säger Eva Leth.
”Ansvarsbilden är fragmenterad
och det finns rena luckor
där ingen har ansvar.”
I Region Skåne, där Eva Leth har sin grundanställning, uppmärksammades problemet 2015 i risk- och sårbarhetsanalysen. Kontakt med Socialstyrelsen gav besked att man där identifierat samma problem.
Det ledde till ansökan om medel ur MSBs krisberedskapsanslag (2:4) för att kartlägga problemet djupare.
Uppdraget blev att ge klarhet i vilka läkemedel som behöver omfattas av kontinuitetshantering för fungerande läkemedelsförsörjning och att bidra till att lösa behovet över hela hotskalan genom förslag på åtgärder och regeländringar.
– Vi har kartlagt hela försörjningskedjan, det hade ingen gjort tidigare.
Till projektet kopplades sakkunniga inom exempelvis medicin, farmaci, juridik, upphandling, beredskap och säkerhet, transport och logistik. Myndigheter, regioner, branschföreningar och näringslivet har medverkat.
Projektet har gjort en fördjupad studie av krisberedskapen inom området och även jämfört med regler och rutiner i andra länder.
– Hur andra länder gör påverkar oss.
Samtliga 21 regioners läkemedelsförsörjning har kartlagts. Efter tre års arbete har rapporten "Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig " publicerats.
För att säkra tillgången till läkemedel föreslås bland annat:
- Snabbutredning för bildande av en ny myndighet, "Läkemedelsförsörjningsmyndigheten" med Läkemedelsverket som värdmyndighet, för systemöverblick och med ansvar för att säkra försörjning av och beredskap för läkemedel, nutritionsprodukter och tillhörande sjukvårdsmateriel.
- Ny lag om obligatorisk omsättningslagring av vissa läkemedel för att trygga tillgången. Tillverkare, partihandlare/importörer föreslås åläggas att hålla lager som motsvarar tre månaders försäljning. Nya myndigheten föreslås utreda vilka läkemedel som behöver omsättningslagras, samt ansvara för att obligatorisk lagringsskyldighet kommer till stånd och att tillsyn av att den uppfylls.
– Någon måste ha ansvar för helheten, ha en överblick och kunna prioritera resurser i den svåraste av situationer. Vi behöver också säkra buffertar för läkemedel som är livsavgörande. På vissa nivåer handlar det om att behålla och utveckla befintliga skyldigheter. Men vi måste ha med hela flödeskedjan. Läkemedelstillverkare, partihandlare och regioner föreslås ges skyldighet att lagerhålla för att säkerställa den nationella tillgången till läkemedel. För regionerna måste det vidare utredas hur det ska se ut och gå till, den uppgiften fanns inte inom ramen för vårt projekt, säger Eva Leth.
I studien har olika flöden kartlagts, från råvaruindustri fram till konsument i olika vårdformer, inom IT och för blodproduktion.
– Generellt när det gäller komponenterna i försörjningskedjan kan vi säga att området är komplext och marknadsstyrt, ett rent handelsflöde. Det är sårbart, utsatt för risker och hot. Ansvarsbilden är fragmenterad och det finns rena luckor där ingen har ansvar.
Sett ur ett krisberedskapsperspektiv finns det flera som har nyckelroller men inget reglerat ansvar för krisberedskapen, konstaterar Eva Leth.
– Det finns heller inget utpekat ansvar för tillgång och prioritering av resurser. Tillverkare och grossister levererar enligt de krav vi ställer, men det finns inga krav på särskilda lager i Sverige, eller att de lager som finns är till för Sverige.
I lagen om extraordinära händelser finns en paragraf om bistånd, exempelvis kan en region i kris bistås av en annan region.
– Men den är inte tillämpbar inom läkemedelsområdet, enligt regelverket kan man inte flytta läkemedel mellan sjukhus eller regioner för att hjälpa varandra, som man gör med andra artiklar.
En resurs som identifierades när flödet av läkemedel kartlades var överproduktionen av vissa läkemedel.
Bland allmänt utbytbara läkemedel blir varje månad den vara med lägst pris inom varje förpackningsstorleksgrupp benämnd som "periodens vara".
– Det som inte säljs under periodens vara avskrivs och går till destruktion. I dag återförs inte dessa läkemedel in i flödet.
Det konstateras också att slutenvården 2018 omsatte läkemedel för 9,4 miljarder, öppenvården 47 miljarder och apoteksmarknaden som helhet 57 miljarder kronor.
– När jag började med arbetet fick jag höra att läkemedelsförsörjningen i Sverige är regionernas ansvar som vårdgivare, men öppenvårdsdelen visade sig vara den mest omfattande.
Vid brist på läkemedel kan det slå hårt mot de som kontinuerligt behöver någon form av medicin.
– Den enskilde bör nog ha lite framförhållning, inte vänta tills man tagit sista dosen eller tabletten innan man hämtar ut mer. Det här behöver även föreskrivare informeras om, säger Eva Leth.
LÄS OCKSÅ
Utredning om vårdens beredskap
Regeringen tillsatte i augusti 2018 en utredning om hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap.
Utredaren ska också lämna förslag på hur hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera sådana händelser bör utvecklas på lång sikt.
15 november i år, efter krisen med sjukvårdsmateriel, kom ett tilläggsdirektiv att även överväga och analysera nödvändiga åtgärder för att förebygga och hantera situationer med brist på hälso- och sjukvårdsmaterial samt läkemedel då inte någon allvarlig händelse påverkar försörjningen.
Utredningen ska redovisas 30 september 2021.