Förberedd – inte rädd

Inför vintern bombas el, vattenledningar och annan infrastruktur systematiskt, och syftet är tydligt. Den ryska armén vill frysa och svälta ut en hel befolkning. Satellitbilder av det mörker som uppstår när elförsörjningen i ett helt land slocknar är omskakande.

Svenskt totalförsvar är därför under återuppbyggnad.
Arbetet för att rusta oss pågår i högt tempo. Ett angrepp skulle kunna börja med sabotage mot undervattenskablar, eller cyberattacker för att störa ut elförsörjning, elektronisk kommunikation eller gasledningar. Ingenting kan uteslutas, är det kärva budskapet från Försvarsmakten och regeringen.

Allt vad vi kan göra för att öka robustheten i våra system är värdefullt för att öka samhällets motståndskraft, och det har vi förstås nytta av för att bli tåligare även mot naturhändelser, olyckor och liknande.

Vi ska tänka och agera snabbt, smart, strategiskt och på ett sätt som tar höjd för det värsta, men också är användbart för fredstida kriser och stora olyckor. Det är också det uppdrag MSB fått av två olika regeringar att hålla samman, så att samhället i alla delar förstärker det vi redan är bra på, och det är ganska mycket.

Samtidigt behöver vi vara tydliga om behov och brister. Vi presenterade en bruttolista från alla beredskapsmyndigheter den 1 november, med mycket höga slutsummor. De höga beloppen speglar att behoven är stora, men illustrerar också att det kommer att krävas en dimensionerande inriktning från politiskt håll.

MSB har även ett sektorsansvar vilket ger oss ett särskilt ansvar att lyfta fram behov inom räddningstjänst och befolkningsskydd.

Sverige kommer att gå med i Nato. Det kommer i sin tur även att påverka den svenska krisberedskapen. Allt det som bygger ett motståndskraftigt samhälle behövs, och vi ska ta vara på möjligheterna som finns i förväntningarna på Sveriges och Finlands bidrag i allianssamarbetet. I vår är Sverige ordförandeland för EU, och Sverige har även ordförandeskapet för att förvalta ”Hagaöverenskommelsen”, det vill säga det nära nordiska samarbetet om krisberedskap och civilt försvar.

Kort sagt kommer den internationella dimensionen att behöva förstärkas och även det kommer att bygga oss starkare för alla eventualiteter.

En ny myndighetsstruktur för krisberedskap och civilt försvar är på plats sedan den 1 oktober. Sex länsstyrelser samordnar övriga länsstyrelser i civilområden, för regional samordning på militär och civil sida. Tio myndigheter har ett sektorsansvar, vilket samlar alla de numera 60 beredskapsmyndigheterna. Exempel på sektorer är Räddningstjänst och befolkningsskydd, energi, sjuk- och hälsovård, elektroniska kommunikationer, finans, transporter etcetera.

Det som händer i Ukraina ger oss en hel del nya insikter, det handlar förstås om räddningstjänst och befolkningsskydd, sjukvård, försörjningsberedskap – det vill säga hur man försvarar tillgången till livsviktiga varor och tjänster – och kritisk infrastruktur, som vatten, el, värme och kommunikationer.

Vi kan också dra erfarenheter från det ukrainska folkets utbredda försvarsvilja och Ukrainas – och grannländernas – förmåga att ta emot hjälp från omvärlden.

Försvarsvilja handlar om viljan att försvara vår frihet och vår rätt att bestämma själva, vår demokrati. Därför har vi, svenska myndigheter tillsammans, intensifierat informationsinsatser som handlar om att vara Förberedd. Inte rädd. Om hemberedskap, om att tänka på cybersäkerhet, källkritik och även information om totalförsvarsplikten som ju gäller redan från 16 års ålder.

Kanske har ni även sett Elda säkert och filmen Vi har det i oss, inför julhelgerna. Vi har även påbörjat informationsinsatser riktade till företag som vi kallat för Förberedda företag. Under senhösten har vi samlat ihop frivilligorganisationer – och syftet med allt detta är att förbereda oss för det värsta, men hoppas på det bästa.

Med detta dystra budskap vill jag ändå avrunda med en förhoppning om att det ska lösa sig till det bästa, med vissheten om att Sverige, bland annat genom MSB, har gjort vårt bästa för att stödja Ukraina. MSB har ökat våra internationella insatser under året med åtta gånger, och det handlar nästan bara om resurser för att hjälpa Ukraina, eller grannländers flyktingmottagande.
Det är vår plikt, och det handlar ytterst även om vår frihet.