Splittrad regional struktur inte bra

Vi gör mycket i nära samverkan med Försvarsmakten för att driva på arbetet med totalförsvarsplaneringen och det märks i form av snabbt växande behov av MSBs stöd. Det är roligt förstås, och ett kvitto på att MSB behövs. Därför har vi nu bett regeringen om en rejäl höjning av anslaget, så att vi kan möta omvärldens behov av vårt stöd.

I slutet av 2017 sjösattes den efterlängtade regionala grundläggande utbildningen för räddningstjänst i beredskap. Utbildningarna kommer igång under 2018. Även det är en viktig förutsättning för att stärka det civila försvaret – en över landet tillgänglig och anpassad utbildning för räddningstjänst i beredskap. På det sättet samspelar och stödjer olika delar av utvecklingsarbetet varandra. Det som stärker krisberedskap och förmågan till effektiv räddningsinsats stödjer planeringen av civilt försvar, och omvänt.

Det är ett medvetet grepp, att hålla ihop samhällsskydd och beredskap i hela hotskalan, från fred till krig. Förr hanterades civilt försvar i stor utsträckning i en egen parallell struktur. Det är en strategi som svårligen skulle klara att möta dagens komplexa utmaningar.

Den strategi vi följer nu handlar istället om att klara sömlösa övergångar. Samma organisation, med samma människor, ska göra samma uppgifter i fred som i krig. Ansvarsprincipen är en grundmurad princip, och för att klara uppdraget behöver vi kunna samverka och agera proaktivt: ansvar, samverkan, handling! Det vi gjort för att utveckla krisberedskapen behöver dimensioneras för höjd beredskap, dvs. för att klara ett väpnat angrepp.

Men den regionala strukturen är inte på plats. Den splittrade bilden idag är inte bra: det finns fyra militärregioner, sju polisområden, 21 länsstyrelser och 20 landsting. SOS alarm har sina centraler på 13 platser för att inte tala om räddningstjänsten som organiserar sig på en rad olika sätt.

Nu kom indelningskommittén med sitt betänkande i slutet av februari, och jag hoppas att förslaget kan bli startpunkten för en tydlig regional struktur, med sex geografiska områden för att samordna statliga aktörer. Det skulle underlätta arbetet att ta fram skyddade alternativa ledningsplatser. En sådan struktur skulle också stödja samverkan mellan statliga aktörer och aktörer på regional eller lokal nivå – kommuner, landsting, polis, räddningstjänst, ambulanssjukvård och alarmeringstjänst.

Förebilder finns: Samverkan Stockholmsregionen samlar till exempel ansvariga aktörer i gemensamma lokaler, det går snabbt ta fram en samlad lägesbild som stödjer operativa beslut. I Örebro är ytterligare ett projekt i den riktningen på gång.

Satsningarna på civilt försvar motsvarande 1,3 miljarder kronor under tre år märks på många sätt. MSB är inte ensam om att rekrytera nya medarbetare, utbilda befintliga medarbetare och se över den långsiktiga kompetensförsörjningen. I takt med att allt flera aktörer kommer igång med sin planering för civilt försvar kommer också behov av utbildning och övningar.

Utvecklingen går snabbt nu, och jag vill uppmana alla som har ansvar för att delta i den återupptagna planeringen – tänk så det luktar lite diesel också! Lägg inte all kraft enkom på planering, utan tänk på att det finns behov investeringar, metodutveckling och teknikutveckling också. Ett konkret exempel är förstärkningsresurser (och utbildning) som räddningstjänst behöver för att klara sitt uppdrag vid ett väpnat angrepp.

I maj kommer MSB tillsammans med kommunerna med den andra omgången av kampanjen Krisberedskapsveckan. Samtidigt kommer trycksaken "Om krisen eller kriget kommer" att delas ut i hushållen som handlar om vikten av en bra egen beredskap ifall tillvaron vänds upp och ned, till exempel på grund av strömavbrott, storm – eller krig. Det är också ett bra tillfälle för kommunerna att berätta om lokala risker och sårbarheter, och nyttigheter som samlingsplatser och analoga informationskanaler. Och kanske genomföra en övning i skolorna?

Denna tidning kommer ut runt den 8 mars, den internationella kvinnodagen, och jag tänker då på den våg av berättelser om avskyvärda övergrepp som #MeToo framkallade under 2017. Jag upprepar gärna vad jag sagt när även MSB omnämnts i såna sammanhang: Det råder nolltolerans för all form av kränkande särbehandling inom myndigheten, på våra skolor och i alla våra kontakter med omvärlden.

Och med det sätter jag punkt och överlämnar stafettpinnen till Dan Eliasson genom att hälsa honom välkommen och lycka till!
Jag vill framföra ett varmt tack för allt gott samarbete efter ett intressant år som vikarierande generaldirektör.