Vi fortsätter stödja Haiti
Nu har många reportageteam åkte hem från Haiti. Redan, en månad efter katastrofen, vänds blickarna åt andra håll i världen.
När detta skrivs har en tågolycka i Belgien just inträffat, första rapporten tyder på över tjugo döda. Situationen i Afghanistan förvärras och två svenska soldater har dödats, samtidigt som situationen i Irak är allt annat än stabil.
De senaste veckorna har stora mängder tung snö lett till att tak rasat in runtom i olika delar av Sverige, och flera gånger har det varit mycket nära att ras orsakat allvarliga skador.
Antalet omkomna i dödsbränder i början av året förefaller öka något och i fjol omkom 120 människor som en följd av brand enligt preliminära siffror, och tio gånger så många skadades.
Jag vill uppehålla mig vid dessa olika händelser, därför att de så tydligt visar både på det mångfacetterade uppdraget vi har, och pekar på viktiga dimensioner i vårt gemensamma ansvar för samhällsskydd och beredskap – nämligen att vara närvarande akut, att tänka förebyggande och på tidig återuppbyggnad, men också att utvärdera och lära av det som inträffar.
Sverige samarbetar med FN både i en akut inledande fas men framförallt i det långsiktigt viktiga återuppbyggnadsarbetet på Haiti. När tevekamerorna slocknat åker vi inte hem, vi finns kvar och fortsätter på plats i samarbete med FN:s organisationer.
Sakkunniga på området talar om ett engagemang som måste bestå under mycket lång tid, tio-tjugo år, kanske längre. Vi kan bidra till återuppbyggnad som stärker samhället med bättre infrastruktur för dricksvattenförsörjning, avlopp, el, jordbävningssäkrade byggnader och uppbyggnad av lokal räddningstjänst för att bättre kunna hantera de återkommande naturkatastroferna i Haiti.
Motsvarande behov finns i Afghanistan, detta krigshärjade land har mycket liten motståndskraft mot naturkatastrofer. Det medför att fler liv skördas av naturkatastrofer än av krig, ett faktum få känner till. Och i alla katastrofer visar det sig efteråt att fler kvinnor än män omkommit och att barnen drabbas hårt.
Alla medarbetare som åker ut på uppdrag av MSB har fått utbildning i genusfrågor. Den handbok MSB har tagit fram för ändamålet skäms inte för sig och alla borde läsa den, ”Gender equality handbook – practical advice for international assistance”. Kvinnors och barns situation är aspekter som man alltid måste vara medveten om, oavsett om händelser har orsakats av konflikter, fattigdom eller naturolyckor.
Det är djupt upprörande och fullkomligt oacceptabelt att se hjälparbetare eller FN-soldater utnyttja fattiga kvinnors och barns utsatthet för sexhandel, människohandel eller hopblandning av egna privata behov med en fattig befolknings längtan efter ett rikare, friare liv.
MSB:s uppförandekod inleds med orden: ”Jag är medveten om att jag har en maktposition i förhållande till lokalbefolkningen, och jag utnyttjar inte min ställning på ett otillbörligt sätt.” Den gäller alltid, överallt.
Snö och eld är andra farliga naturelement, och denna vinter har flera takrasolyckor inträffat. När detta skrivs har alla haft en lycklig utgång, men i ett par fall var det nära att människor kom till allvarlig skada.
På samma systematiska sätt som vi nu går igenom och söker bredda samarbetet för att få ned antalet omkomna i brand, kommer vi att följa utvecklingen när det gäller de inrasade taken.
Den vanligaste dödsbrandsolyckan har orsakats av sängrökning. Det skulle kunna avhjälpas med att alla tar ett personligt ansvar för att inte röka i sängen givetvis, men självslocknande cigaretter skulle troligen rädda många liv årligen.
Det är troligt att många takras på motsvarande sätt kommer att visa sig ha orsakats av brister som fastighetsägaren kan påverka genom skötsel och underhåll. Men det kan också komma att visa sig att man behöver titta närmare på tekniska lösningar, regler och föreskrifter.