Genomför planer och beslut

Alf Henriksons dikt, ofta citerad när något omvälvande hänt. En katastrof, dödsfall, händelser som får tiden att stå stilla. Det kan röra nära och kära, den kan handla om många. Tsunamikatastrofen annandag jul 2004. Stormen Gudrun 2005. Oslo och Utøya den 22 juli 2011.

Nu är gärningsmannen dömd. Den norska regeringen tillsatte en kommission och den har nyligen lämnat sin rapport. Det finns något fundamentalt grundläggande att lära av den rapporten: Genomför planer och beslut.
Det saknas egentligen inte resurser, men användningen och samordningen av dem måste bli bättre. Det räcker inte med att öva, man måste lära av övningarna. Det finns ofta bra planer, och fattade beslut, men mentala hinder gör att de inte genomförs. Ansvaret för det ligger på ledarna, på alla nivåer.
Det där känner jag igen. Ett mentalt hinder är att det inte är riktigt färdigt. Inte bra nog. Det är ett mentalt hinder som även MSB lider av.
”Tillräckligt bra” borde vara startskottet för att genomföra det man tänker, när det handlar om liv och hälsa. Blir det fel, kan man justera. Har man inget gjort, är det ogjort.
Genomför.

Som chef för MSB som ju har ansvar för att driva på andra aktörer så ser jag mig runt mot bakgrund av 22-julikommissionens slutsatser: Allt fler, nästan alla, kommuner gör risk- och sårbarhetsanalyser, planer och genomför övningar. Men sedan då? Hur många har byggt på sin planering och har nu väl förankrade kontinuitetsplaner? Vilka förebyggande åtgärder har vi vidtagit? Har vi tänkt längs hela riskskalan och alla hotnivåer, från pandemi till långvariga strömavbrott, översvämningar, terrordåd eller en kemikatastrof?
Och handen på hjärtat, vad lärde vi av övningarna? Ändrade vi det som inte fungerar? Utvecklade vi vår förmåga med utgångspunkt från utvärderingsseminarierna? Och var vi från MSB tillräckligt uthålliga när vi följde upp vad som hade genomförts?
För få kommuner har skaffat Rakel, trots att systemet nu har varit utbyggt i två år. De som avvaktar borde läsa rapporten extra noga. Vänta inte.
Genomför.

Dagarna innan detta skrivs har vi haft ett internationellt rundabordssamtal om rymdens infrastruktur. Vår jordburna infrastruktur är beroende av navigationssatelliter, och det gör oss sårbara för händelser som skulle kunna störa ut satelliter. Se på en mobiltelefon och fundera hur den skulle påverkas av att GPS-satelliterna slås ut!
Extremt rymdväder, en geomagnetisk storm, skulle kunna påverka oss även direkt på jorden: el- och telenät, flyg, IT. Nu gäller det att komma ett steg vidare. Hur gör vi när larmet går? Också här finns hinder. Olika synsätt och olika verklighetsbilder. Och samarbete över organisationsgränser är svårt, särskilt mellan offentliga och privata aktörer.
Det svåra är att genomföra planer trots att vi inte har exakt samma uppfattning.

Jag tror inte att vi är bättre beredda än vad Norge var, helt enkelt därför att man kan omöjligen vara förberedd på allt. Vi har säkert dessutom olika god förmåga. Norge klarade att ta hand om många skadade på ett sätt som Socialstyrelsen är tveksam till om vi hade klarat av i Sverige.

När tiden hejdar sig ett slag, som Alf Henrikson skrev, har vi chansen att göra lite mer. Medan vi minns, omskakade, är drivkraften att göra något konkret ofta större än när minnet bleknat. Och just nu sitter många med budget och verksamhetsplaner för 2013. Tänk då en minut på offren i Oslo och Utøya och fundera vad just du kan göra för att öka förmågan att hantera det oväntade.
Kanske vi skulle se 2013 som genomförandeåret. Året då vi genomförde planer och identifierar vad vi saknar. Det måste inte vara perfekt. Tillräckligt bra – det kommer man långt med. Hellre små steg än storstilade planer som inte genomförs. I varje kommun. I varje myndighet. I varje företag. I varje hem.
Vi kan börja genast. Skaffa en brandvarnare! Har du redan brandvarnare, ge den till någon som inte har det. Skaffa antivirusprogram till din dator. Ge din 18-åring adressen till krisberedskapsspelet isstormen.msb.se och din 12-åring adressen till isa.msb.se om säkerhet på internet.
Så vad väntar vi på?