Förtroendet är grunden

Det finns olika uppfattning om vad man ska göra för att stoppa stenkastning mot räddningstjänst, ambulans och polis och få stopp på de anlagda bränderna. Kanske måste man göra flera saker samtidigt.  Plocka bort allt brännbart i och runt skolor. Kameraövervakning. Fler poliser. Föräldravandringar. Men jag vill foga in en social dimension också. 

I somras dog en mamma och sex barn av rökgaserna i samband med en brand i Rinkeby i norra Stockholm. Många barn i grannhusen blev vittnen till händelsen. Den branden var inte anlagd, men det finns ett samband mellan tragedin i Rinkeby och en viss typ av anlagda bränder.

I Rinkeby fanns det ett förtroendegap, en pyrande misstänksamhet mot samhället och en ryktesspridning som accelererade den där morgonen.

Bland de äldre barnen och tonåringarna cirkulerade ryktet att brandkåren inte kom på larmet. Det var inte sant, räddningstjänst var på plats efter tio minuter. Det andra ryktet som cirkulerade handlade om att mamman skulle ha sprungit in i hissen med sina barn. Det var inte heller sant.

Däremot kan det vara sant att mamman och barnen hade kunnat klara sig om de hade vågat lita på att räddningstjänsten skulle kunna rädda dem eller om de hade haft bättre kunskap. Om de stängt dörren och stannat inne i lägenheten hade deras möjligheter att överleva ökat. Men hos en del barn och en del vuxna i Rinkeby finns en djupt inrotad rädsla att räddningstjänsten, polisen, olika myndigheter – faktiskt inte bryr sig om de familjer som bor i området. Inte ens när det brinner.

Som en av flera reaktioner på händelsen pyrde det av oro och rykten och frustration. En frustration som bottnar i trångboddhet, brist på arbete, utsatthet och utanförskap. En frustration som kan ta sig uttryck i stenkastning och bränder. Så som det var i Rinkeby eller i Rosengård i Malmö så sent som i våras, innan de boende där tog kommandot över sina egna kvarter och räddningstjänsten började samarbeta med skolor, föreningar och hyresvärdar.

Räddningstjänsten Syd och MSB har utbildat 24 brand- och säkerhetsvärdar, av olika ursprung, med 18 skilda språk. De ska agera som ambassadörer mellan räddningstjänst, beslutsfattare, politiker och boende.

Ett bra förebyggande samarbete vilar på insikten att kraften att förändra finns hos de människor som är närmast berörda. Brand- och säkerhetsvärdarna ska kunna översätta de boendes berättelser och förklara sambanden så att beslutsfattare och andra förstår.

Men skolor brinner i små orter också och kanske av andra orsaker. Där finns kanske andra fördelar som ett tätare socialt nätverk. Trenden går att vända även där med ett förebyggande brandskyddsarbete, som samarbete med skolorna. Många svåra bränder inträffar därför att barn och ungdomar inte förstår vilka konsekvenser en brinnande papperskorg i skolan kan få.

Det där är också bakgrunden till MSB:s mycket ambitiösa mångfaldsplan som ju syftar till att vi ska få fler medarbetare i räddningstjänsten med olika etnisk bakgrund, olika erfarenheter och av olika kön.

Drygt ett halvår har gått sedan vi startade. MSB börjar finna sin roll och nu spänner vi bågen för att ta nästa steg. I verksamhetsplaneringen inför kommande år har vi i MSB börjat formulera ett antal fokusområden.

Fokusområdena ska hållas levande i flera år och bidra till att vi i MSB blir lite tydligare och uthålliga, lyhörda och samspelta.

Ett sådant fokusområde tror vi är just kommunernas arbete med

samhällsskydd och beredskap där vi behöver utveckla ett mer samlat stöd.

Räddningstjänstens roll är en självklar del, men vi tittar även i andra riktningar.

MSB kanske bör kunna ge ett samlat stöd inom hela säkerhetsområdet. Inte bara skydd mot olyckor och krisberedskap, utan även delar av det brottsförebyggande arbetet, arbetet med folkhälsa m.m. – givetvis i samverkan med andra myndigheter.  Vi ser ju hur frågorna hänger samman. Hur lokalt, förebyggande arbete lägger grunden för det förtroende som bär upp hela samhället.

Här förenas de olika perspektiv som ryms inom MSB:s uppdrag. Genom att stärka den enskilda individens förmåga att ta ansvar för sin egen säkerhet i vardagen, bidrar vi till ett samhälle som bättre kan hantera även allvarliga kriser.