Kräv att kommunerna anställer yrkesutbildade brandmän

Utbildningen skydd mot olyckor (SMO) är en tvåårig eftergymnasial utbildning där blivande brandmän ska få teoretisk kunskap och de praktiska färdigheterna som krävs för att arbeta inom räddnings- och säkerhetsområdet.

Däremot finns inget som garanterar att en utexaminerad SMO-elev erbjuds arbete som brandman efter genomförd utbildning.

Detta eftersom respektive räddningstjänstorganisation sätter upp sina egna kompetenskrav eller politiska ambitioner som de anser ska uppfyllas för att någon ska kunna anställas som brandman.

Det är givetvis orimligt att en elev med en statlig finansierad yrkesexamen och som gör ett yrkesval inte kan vara säker på att utbildningen uppfyller Sveriges räddningstjänsters kompetenskrav.

Sveriges befolkning ställer höga krav på svenska samhället, med rätta. Att samhällets funktioner finns där när medborgaren behöver dem. Få länder har samma höga kvalitet i verksamheterna som Sverige har.

Men självklart finns det brister. Vi kan peka på underbemanning och samtidigt brister i villkor som gör att attraktiviteten till dessa viktiga yrken minskar. Räddningstjänsten är inget undantag.

De som blir brandmän, brandbefäl samt larm- och ledningsoperatörer gör det därför att de vill göra skillnad, göra en samhällsviktig insats. Att vara anställd inom räddningstjänsten är att vara en livlina. Det är ett jobb som inte sällan innebär att springa mot det som alla andra springer ifrån, men också att möta människor när de går igenom en omvälvande, ibland livsavgörande händelse.

De som räcker upp handen och tar studielån för att vilja bli brandman ska vi ta vara på.

I dagsläget är det en brist på utbildade brandmän. En utmaning som måste hanteras.

Kommunals inställning är att utbildning måste löna sig. Samtidigt som yrkets komplexitet växer med åren, här måste det finnas en tydlig väg för brandmän att kunna vidareutbilda sig, för att klara framtidens utmaningar.

Men för att skapa ett attraktivt yrke är slutsatsen tydlig, det finns behov av att öka bemanningen för att garantera en god arbetsmiljö för de anställda. Och inte minst för att de ska finnas rätt kompetens på plats vid en nödsituation.

Tar man steget och väljer att utbilda sig till ett samhällsviktigt yrke måste det ställas krav på att kommunerna och eller kommunalförbunden väljer att anställa dig.

I dag är det ett faktum att kommunala räddningstjänster anställer outbildad personal. Det finns ett flertal exempel där arbetsgivaren utlyser nya brandmanstjänster och där sökande med SMO-examen inte blir kallade på intervjuer.

Sveriges räddningstjänst ska hålla hög kvalité och då måste arbetsgivarna vara tvingade att ta sitt ansvar.

Då måste även de se betydelsen och vikten av formell statlig yrkeskompetens och anställa en korrekt bemanning utifrån kommunernas och eller kommunalförbundens risker och lokala förutsättningar.

En bristande yrkeskompetens och en felaktig bemanningskvot utgör i grunden ett arbetsmiljöproblem eftersom arbetsmiljön i hög grad påverkas av yrkeskompetens, arbetets innehåll, hur det organiseras och vilka resurser som avsätts för att uppnå räddningstjänstverksamhetens syfte.

Felaktig grundutbildning i kombination med för låg bemanning kan också trycka ner löneläget och därmed minska attraktionskraften till yrket och motivationen att vidareutbilda sig eller att man ”gör som man alltid har gjort” istället för att ta till sig ny teknik och nya metoder.

Slutligen, Sveriges riksdag har tagit beslut om att stärka totalförsvaret och med det civilt försvar där kommunal räddningstjänst är en av hörnpelarna.
Det är viktigt att allmänheten har ett högt förtroende för räddningstjänsten. Det är också ett förtroende som måste värnas. Här gör kvinnor och män med sin yrkeskunnighet skillnad mellan liv och död.

Men för att göra det behöver de få utrymme att göra sina jobb som de proffs de är, och för det krävs det rätt förutsättningar.

MIKAEL SVANBERG
MAGNUS SJÖHOLM
förbundsombudsmän, Kommunal