Hur tar vi hand om samhällets mest riskutsatta?

Stegutrymning från flerbostadshus bygger på att den boende själv kan klättra ned till marken. Det är en förutsättning då föreskriftstexten tillåter upp till 15 personer per brandcell, en belastning som en höjdfordonskorg inte klarar av eller en brandman med utskjutsstege inte kan hantera utan hjälp av de utrymmande.

Historiskt har problemet delvis lösts genom att husen hade få hissar. När en person exempelvis inte längre orkade gå upp för trappan med matkassarna var det dags för flytt till  mer anpassat boende. På så sätt säkerställdes den riskutsattas skyddsnivå vid brand.

Men hur ser det ut i dag? År 2020 hade 236 000 personer äldre än 65 år beviljad hemtjänst i ordinärt boende och gissningsvis kan många av dem inte själva klättra ned för räddningstjänstens utskjutsstege vid brandutrymning.

Dessutom finns det över 21 000 yngre personer med funktionsnedsättning som lever i ordinärt boende med beviljade stödinsatser, utan hänsyn tagen till brandskyddet och deras möjligheter att själva kunna utrymma.

När det gäller behovsprövade boenden så har både MSB och Boverket gjort analyser som visar att installation av sprinkler är samhällsekonomisk lönsam, detta då systemet reducerar dödsbränderna i vårdmiljö med cirka 70 procent.

För äldreboenden och gruppboenden, motsvarande verksamhetsklass 5B enligt BBR, (Boverkets byggregler) finns ett tiotal rättsfall där räddningstjänsten förelagt om sprinklersystem och där domstol bekräftat åtgärden som en skälig nivå för brandskyddet.

Många kommuner har också på eget initiativ beslutat om sprinkler inom vårdboenden, men tyvärr går den frivilliga processen väldigt långsamt och många räddningstjänster tvekar att kliva in i sin myndighetsroll.

Kanske det blir en kulturkrock mellan identiteten att vara samhällets hjältar vid larm och samtidigt ställa kostsamma krav i rollen som myndighetsperson?

Vid Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbunds senaste tillsyn mot ett trygghetsboende upptäcktes att snittåldern på de boende var 87 år och äldsta personen var 108 år. Lägenheterna var osprinklade och utan spisvakt, det fanns inte personal på plats och räddningstjänstens utskjutsstege var den alternativa utrymningsvägen.

Vid dörrknackning i ett slumpvis utvalt trapphus behövde sex av nio personer hjälpmedel (rullstol/rullator) vid förflyttning. Med denna bakgrund samt en förhöjd larmfrekvens till adressen ansåg räddningstjänsten att det räckte som bevisbörda för att påvisa ett oskäligt lågt brandskydd.

Med erfarenhet från rättsfall med liknande bakgrund konstaterade Länsstyrelsen i sin prövning att ”boendet har en förtätning av personer som inte kan utrymma själva” och ett föreläggande med krav på boendesprinkler typ 3 samt spisvakter utfärdades.

Vår stora utmaning är dock varken äldreboenden, gruppboenden eller trygghetsboenden. Här finns stöttning i rättsfall och viss vägledning via byggregler. Utmaningen ligger hos personer med stödinsatser som bor kvar i ordinärt boende.

Ett pågående Brandforsk-​projekt har fokus på just dessa, de mest riskutsatta. Forskningsprojektet är ett gräsrots-​initiativ från Räddsam VG tillsammans med Karlstad Universitet.

Projektet har redan konstaterat att det exempelvis saknas teknisk standard på så kallade mobila släcksystem, en åtgärd som skulle kunna vara avgörande för den riskutsatta personen. Utan teknisk standard och vägledning för implementering blir det svårt att förelägga om systemet och upphandla via lagen om offentlig upphandling.

Det är fler än vi i projektet som sett problemet, intresset för att ingå i projektets referensgrupp är stort. Låt oss tillsammans kämpa för att höja skyddsnivån vid brand för samhällets mest riskutsatta individer!

FREDRIK LOVÉN
brandingenjör
Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund