MSB: Hänsyn måste tas till enskildes val
Först och främst vill jag framhålla att MSB i allt väsentligt delar den problembild som du beskriver. Men jag vill också påminna om att frågan är komplex och inte bara innefattar aspekter av det allmännas ansvar utan att vi också måste ta hänsyn till den enskildes egna val och vilja att bo kvar i hemmet.
Att de som omkommer i bränder inte är jämnt fördelade i befolkningen är i sig ingen nyhet. Redan innan arbetet med den nationella strategin har MSB uppmärksammat riskerna ur brandskyddssynpunkt med att allt fler äldre bor kvar hemma med endast det brandskydd som krävs enligt byggreglerna. Den forskning som MSB finansierat, och som du hänvisar till, syftar bland annat till att ge ökad kunskap kring problematiken och verkningsfulla åtgärder.
Begreppet "rimligt brandskydd" kommer från uppdraget MSB fick i april 2010 att redogöra för vad som är ett rimligt brandskydd i olika boendemiljöer. "Rimligt brandskydd" är inget begrepp som MSB använder sig av i andra sammanhang.
För att svara på din första fråga måste strävan vara att de åtgärder som vidtas kompenserar för individens utsatthet. Det kan både handla om att individen löper ökad risk för brand eller har begränsad förmåga att sätta sig själv i säkerhet i händelse av brand.
Skäligt brandskydd utgår från bestämmelsen i 2 kap. 2 § LSO. Denna bestämmelse är i sig intimt förknippad med de krav som ställs på en byggnad när den uppförs eller ändras. Kraven på brandskydd i ordinärt boende, dvs. verksamhetsklass 3 i dagens byggregler, är det som blir tillämpbart när det gäller vilka brandskyddskrav som kan ställas med stöd av 2 kap. 2 § LSO på brandskydd i en lägenhet. Detta innebär i princip bara krav på brandvarnare i lägenheten och att lägenheten utgör egen brandcell.
Detta är i sig ett problem eftersom det brandskydd som bygglagstiftningen ställer krav på i ett vanligt boende förutsätter att den boende har förutsättningar att sätta sig själv i säkerhet vid en brand. Den individanpassning som görs strävar efter att kompensera för de delar i en vanlig bostads brandskydd som den aktuella individen inte kan tillgodogöra sig. Om det verkligen inte finns några åtgärder som kompenserar för individens nedsatta förmåga är frågan om det överhuvudtaget är lämpligt för den personen att bo kvar hemma. I den avvägningen är den enskildes egen vilja av avgörande betydelse.
En av slutsatserna i det ovan nämnda uppdraget om vad som är ett rimligt brandskydd i olika boendemiljöer var också att lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag borde ses över så att bidrag kan ges i syfte att åstadkomma en rimlig brandsäkerhet. Syftet med detta var att hitta ett system som fångade upp behovet av åtgärder och att bland annat pröva om exempelvis olika typer av automatiska släcksystem kunde rymmas inom ramen för bidraget. Översynen pågick under ett antal år och trots att såväl MSB som Boverket och SKL m.fl. tyckte att detta förslag var rimligt så blev det i slutändan så att regeringen kom till slutsatsen att detta inte borde omfattas av lagen om bostadsanpassningsbidrag.
Istället fördes ett resonemang i lagrådsremissen om att "behovet av förstärkt brandskydd bättre torde kunna tillgodoses genom exempelvis insatser med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) och ökad kunskap om brandskydd för de utpekade riskgrupperna".
I MSBs årsredovisning för 2017 redogjorde vi i ett återrapporteringskrav angående samhällets samlade förmåga att förebygga bränder för att det finns behov av att utreda huruvida nuvarande lagstiftningar inom vård- och omsorgsområdet (bland annat Socialtjänstlagen [2001:453] och Lag om stöd och service [1993:387] till vissa funktionshindrade) inbegriper åtgärder för att skapa en trygg miljö ur ett brandsäkerhetsperspektiv. Detta gjorde vi med anledning av vad regeringen anförde kopplat till bostadsanpassningsbidraget ovan.
Så sent som i somras deltog jag i en paneldebatt under Almedalsveckan under rubriken "Rädda äldre från att dö i bränder – gör brandskyddet tryggt och likvärdigt över hela landet". Där lyftes denna fråga igen och deltagare var politiker i socialutskottet och representanter för pensionärsorganisationerna. Frågan är således högaktuell och just nu jobbar MSB på flera fronter med att få till det förbättrade brandskydd som så väl behövs.
Patrik Perbeck
Chef för enheten för brand- och
olycksförebyggande arbete