Vi gör för många tillsyner
Antalet tillsyner över LSO 2 kap. 2 § är ett intressant mått på en kommuns ambitionsnivå och har därför sedan länge varit föremål för såväl intern som extern uppföljning.
Den externa uppföljningen som genomförts av Räddningsverket/MSB och länsstyrelsen har syftat till att kontrollera huruvida den kommunala tillsynsmyndigheten gör sitt jobb och den interna uppföljningen har inte sällan fokuserat på om tillräckligt mycket pengar dragits in till förvaltningen.
Bägge dessa syften kan givetvis förstås men jag tror att branschen generellt bör ställa om sitt fokus.
I den eminenta boken Kommunal tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor, i folkmun kallad ”Tillsynshandboken”, ger MSB uttryck för en syn på tillsynsverksamheten som framförallt präglas av en ökad rättssäkerhet gentemot den stackare som är föremål för tillsynen.
Den ökade omsorgen om den enskildes rättssäkerhet är tydlig då boken fokuserar kring begreppet ”… i skälig omfattning…” och den juridik som omgärdar tillsynen.
Jag delar till fullo den syn som MSB redovisar i boken och välkomnar att vår tillsynsbransch en gång för alla mönstrar ut de smått pinsamma ”mjukisprotokollen” och börjar med tjänsteanteckningar och förelägganden.
Denna förändring tror jag på lite sikt kommer höja kvalitén på den kommunala tillsynen och resultera i ett mer välavvägt brandskydd.
Denna förändring har dock ett pris. Det tar lite längre tid. Jag har själv under två års tid skrivit såväl tjänsteanteckning som föreläggande i samband med varje tillsyn och min erfarenhet är att det renderar i en högre kvalité i bedömningen av skäligheten.
Du måste utveckla dina motiv till eventuella krav på åtgärder i ett föreläggande som ska tåla en prövning men tidsåtgången ser lite annorlunda ut jämfört med ett mjukisprotokoll innehållande 20 ord eller 100 tecken.
Om man dessutom adderar tidsåtgången för det återbesök på plats som borde vara ett obligatorium varje gång vi beslutar om ett föreläggande så blir slutsatsen att vi kommer att tvingas genomföra färre tillsynsbesök.
Och jag ser inget problem i det, tvärtom, den ökade kvalitén kommer väga upp minskningen i kvantitet flera gånger om.
Men såväl kommuner, länsstyrelse och MSB måste acceptera denna förändring och aktivt välkomna den.
Vilken länsstyrelse blir först med att kritisera en kommun för att man genomför för många tillsynsbesök på bekostnad av brister i kvalité och uppföljning? Eller är vi redan där…