Påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer

Utifrån detta utvecklar vi, genom Rub, studenternas analytiska förmåga vid såväl operativ räddningstjänst som vid tillsyn och andra olycksförebyggande uppgifter.

Detta sätt att bedriva räddningstjänstutbildning, dvs. på akademisk/vetenskaplig grund, är världsunik och det är i dagsläget ett mycket stort antal yrkesverksamma brandingenjörer som har genomgått Rub. Detta har onekligen satt sina spår inom svensk räddningstjänst. Det finns en mängd kunskap, pedagogiska grepp, med mera, som under årens lopp har introducerats genom Rub och spridit sig till samtliga övriga räddningstjänstutbildningar.

Som vi alla säkert vet har Rub-utbildningen funnits med oss sedan 1989. Det har under årens lopp dykt upp frågor kring var brandingenjören passar in i den svenska räddningstjänsten. Vilka utbildningar i den traditionella utbildningsstegen motsvarar utbildningen? Vilken nivå ska de anses representera? Vilken roll eller funktion kan, bör eller ska en Rub:are landa i?

Rub ger formell kompetens att agera som räddningsledare, men en brandingenjör som genomgått Rub har ingen naturlig plats i den hierarkiska struktur som normalt finns inom de allra flesta organisationer, inklusive räddningstjänsten.

Utbildningen siktar således inte på någon specifik roll eller funktion, annat än att ge formell behörighet som räddningsledare, utan syftar till att ge studenterna god kunskap om hela räddningstjänstsystemet samt grund för att kunna utveckla och bygga framtidens räddningstjänst.

En av styrkorna med utbildningen är just dess bredd och dess bas i vetenskapen. Att försöka rikta stora delar av utbildningen mot en specifik roll eller funktion kommer med stor sannolikhet innebära att många av utbildningens styrkor försvinner.

Därmed inte sagt att Rub:arna under sina respektive yrkeskarriärer inte kan fylla funktioner inom svensk räddningstjänst. Tvärtom. Men de är inte färdiga att göra detta direkt efter avslutad utbildning. Det är ingen. Den roll eller funktion våra färdiga studenter sedermera hamnar i beror på en mängd saker, såsom lämplighet, intresse, erfarenhet, organisationens behov, med mera.

Detta är saker som utbildningen inte råder över. Och så ska det rimligtvis vara. Den viktiga frågan är snarare: Var kommer Rub:arens analytiska förmåga bäst till nytta?

Utbildningen är en resa i räddningstjänstens fantastiska värld. Från de små och relativt enkla situationerna med sikte på såväl räddningsinsatser som tillsyn och övrigt olycksförebyggande arbete, till hyfsat komplexa situationer. Från hanteringen av strålrör och klippverktyg samt skadeplatsnära ledning, till övergripande ledning och situationer som kräver stöd av väl uppbyggda staber. Från förskolor till 2:4-anläggningar.

Utbildningen förändras och utvecklas ständigt. Vi måste hela tiden ta hänsyn till den samhällsutveckling som sker runt omkring oss, vilket är en självklarhet.

Sker det förändringar inom teknik, metod eller ledningsprinciper, är vi genast där och fångar upp detta och introducerar detta i utbildningen. Många gånger till och med före kommunernas organisationer för räddningstjänst. För den som gått Rub för kanske tio år sedan, är det nog svårt att känna igen sig i dagens utbildning. Och så måste det givetvis vara.

Antalet studieplatser på Rub är 35. Det stora problemet i utbildningen är den variation i antalet studenter som söker sig till utbildningen. Från ett år till ett annat kan det variera från 25 till 48 till 18 till 35 till 10 och så vidare. Antalet studenter som inte är delbart med 2 eller 4 komplicerar också saker och ting. Primtal är värst.

Mitt under brinnande pandemi blev vi dessutom tvungna att hantera ett överintag, på något oklara grunder. Vi vet inte heller med säkerhet exakt hur många studenter det blir på utbildningen förrän vid kursstart.

Denna variation medför att planeringsarbetet och de förändringar som krävs inför varje år, blir helt vansinnigt, för att inte säga absurt, och det innebär konsekvenser för samtliga utbildningar på skolan, eftersom tillgängliga resurser är begränsade.

Det kan räcka att vi får 33 studenter istället för 32 för att stora delar av planeringsarbetet måste göras om. Samtidigt som vi har ett genomförande att hantera. Allt detta påverkar givetvis utbildningens kvalitet, även om kursmålen uppnås.

Sett över en tjugoårsperiod, är det genomsnittliga antalet studenter vid Rub cirka 26. Vi skulle behöva begränsa antalet studieplatser till 24 och att vi även dels inför någon form av lämplighetstest, dels att vi säkerställer att vi fyller samtliga 24 platser varje år.

Detta hade gett oss ännu bättre möjligheter att fortsätta bedriva och utveckla en utbildning med kontinuerligt hög kvalitet, med siktet inställt på framtidens räddningstjänst. Inte bara att genomföra något som uppfyller kursmålen.