Debatt

Högt i tak? Släng dig i väggen!

Varje gång någon säger ”här är det högt i tak” och syftar på samtalsklimatet, blir jag något misstänksam. Är det verkligen ett bra mått?

Högt i tak är ett rent subjektivt uttryck. Ditt ”höga tak” är inte samma som mitt. I en grupp kan det vara flera som anser sig ha samma takhöjd i diskussionerna medan andra inte tar eller får samma utrymme – och takhöjden upplevs betydligt lägre.

Dessutom: glastaket som jag och andra kvinnor inom mansdominerade branscher gång på gång slår huvudet i, den bristen på takhöjd bör ingen behöva uppleva (boktips: Bortom glastaket av Lena Gustafsson & Ulrika Sedell).

Högt i tak betyder inte per automatik att vi vill varandra väl. Högt i tak säger ingenting om att ta ansvar för hur det jag väljer att uttrycka landar hos mottagaren. Högt i tak är inte synonymt med att takstolarna är uppburna av tillit.

Inom räddningstjänsten är vi mästare på att använda oss av plattityder som högt i tak, här har vi en rå men hjärtlig jargong eller det handlar om att använda sunt förnuft. Begrepp som inte säger särskilt mycket alls om var gränser går eller vad vi tycker är okej att uttrycka eller inte.

Med andra ord – har någon sagt att här är det högt i tak behöver jag inte vara lika restriktiv med vad och hur jag säger saker och ting.

Vi borde skippa uttryck som dessa. Uppenbarligen skiljer det sig för mycket med vad vi menar. Tänk bara på hur vi alla använt vårt ”sunda förnuft” under Corona-pandemin. Någon väljer att isolera sig medan andra samtidigt åker på charter, det sunda förnuftet är uppenbarligen högst varierande.  

Vi behöver bli bättre på att uttrycka oss och tydliggöra vad vi menar. Ett av våra främsta verktyg för detta är feedback.Byt ut det höga taket mot att säga – vi ska vilja och våga ge varandra feedback.

Feedback – nära 3 miljarder träffar på Google, förstå hur uttjatat detta ämne är. Och trots det, så är vi överlag så kassa på det. Att vi är så dåliga på feedback tror jag beror på att vi står för långt ner i feedbacktrappan.

Vanligt är att feedbacktrappan avser den som ska ta emot feedback, men jag upplever att även den som ger, ofta står på de första, lägsta trappstegen. Vi står till och med ibland nedanför trappan – vi står i hallen och gastar. Vi tror vi är betydligt bättre på att ge feedback än vad vi verkligen är.

Nej, feedback är inte en hand på axeln med orden ”gött jobbat”, det är bara en förklädnad för att vi är för dåliga för att kunna uttrycka oss bättre. Är vår ”feedback” inte bättre än så, så behöver vi steppa upp.

Absolut – handen på axeln kan vara ett enkelt verktyg utöver den konkreta och strukturella feedbacken, men tro inte att du slipper undan den svåra varianten bara för att du stundom delar ut hockeytränar-klappen.

I varje möte med en annan människa så har du en möjlighet att lära dig någonting om dig själv, säger Kay Pollack. Åh! Det låter ju så förnumstigt att man bara vill krevera. Och någonstans så beror min reaktion på att jag vet ju att det är sant.

Står jag längst ner i feedbacktrappan så kommer jag varken ta emot eller kunna leverera tillräckligt bra feedback till någon annan. Det är inte bara alla andra som ska masa sig uppför för de där stegen. Vi behöver utmana oss att se vår egen del i när det blir fel, att se på situationer och tänka ”vad ska jag själv ta med mig och förändra till nästa gång?”

Med största sannolikhet så är din kollega anställd på samma premisser som du själv, hen är säkerligen lika lämpad för sitt yrke som du. Så när kollegan gör något riktigt märkligt, kanske till och med fel i dina ögon – vänd på det. Det finns rimligen en förklaring till det som hänt.

Att jag själv kan tycka det verkar fel beror troligtvis mer på att jag saknar hela perspektivet än att min kollega är imbecill. Feedbacka utifrån att vilja veta och förstå!

Kan vi bygga om vårt höga tak till ett rum av tillit? Det händer något med oss människor när vi vistas i ett rum av tillit.När jag vet att övriga i rummet vill mig väl, det är då jag vågar blotta mig. Det är då vi har möjligheten att växa, som individ och som grupp. Genomtänkt och ärlig feedback tar oss en bit på den vägen.

Lovisa Hoff

Lovisa-Hoff.jpg

Lovisa Hoff är brandingenjör och insatschef vid Räddningstjänsten Storgöteborg. Lovisa har erfarenhet från både statlig räddningstjänst (Kustbevakningen) och kommunal räddningstjänst. Hon kommer att ta upp skillnader och likheter (och glappet!) mellan verksamheterna, skriva om hjärtefrågan stab och ledning samt om det goda ledarskapet – allt ur perspektivet som kvinna i en mansdominerad bransch.

Debattinlägg och insändare

Tjugofyra7 uppmuntrar till debatt inom områdena samhällsskydd och beredskap. De åsikter som framförs i debattinlägg och insändare är skribenternas egna. Det gäller även debattinlägg och insändare av anställda inom MSB.