Debatt

Jubileum! 100 till? Det beror på

Det här är blogg numro 100. Den första publicerades 6 december 2010, medelvärdet är således tio per år. Eller en per månad, bortsett från semesterperioden.

Men det var ganska många fler de första åren, sen har det varit lite färre. Det har inte berott på bristen på uppslag utan det är snarare tiden som varit en begränsande faktor. Och även om det finns idéer och uppslag, så måste man vara i rätt stämning, det ska helst också passa i något slags sammanhang och ämnet bör ha en viss aktualitet. Frustration är en bra inspirationskälla.

Att skriva bloggen tar sällan mer än en halvtimma. På kontoret, i soffan en söndagskväll, på jaktpasset, vid frukostbordet. Ibland stjäl jag uppslag, i flera fall från klok internationell kollega (det finns många).

Det värsta är när jag får en idé och alla formuleringar faller på plats i huvudet, men att jag då inte varken har papper, penna eller inspelningsmöjligheter. Men efter det första och ofta relativt snabba skrivarbetet kan jag klura ytterligare någon dag på formuleringar, flytta en mening, lägga till ett ord.

Det måste bli rätt. Men det kan ändå bli fel. Ibland vill jag att läsaren ska kunna läsa mellan raderna. Ibland vill jag att läsaren bara ska läsa exakt vad det står, utan något större utrymme för tolkning. Normalt med ett budskap, ett lärande, ett frö eller för att röra runt i grytan.

Att röra runt i grytan är inte så svårt, det finns många ömma tår som behöver trampas på. Och elefanten i rummet är alltid närvarande. Vi silar mygg och sväljer kameler. Aldrig längre än en A4 (med något enstaka undantag). Det är ungefär så mycket de flesta orkar ströläsa.

Och om du som läsare nån gång tycker att rubriken är konstig eller att styckesindelningen verkar märklig, tänk på då att det inte med nödvändighet är jag som ligger bakom. Det finns en redaktör som bestämmer sånt.

Den allra första bloggen slutade med orden ”det beror på”. Och så är det väl i de allra flesta fall. Frågan blir då vad det beror på. Men det är väl i ganska stor utsträckning det som kunskap och utbildning handlar om, att lära sig förstå vad saker och ting beror på. Det finns väl egentligen inget i räddningstjänstens värld som det finns tydliga svar på. Istället måste vi kunna hantera såväl skillnader som likheter, att bedöma situationen i varje enskilt fall och att göra det som behöver göras i en viss situation.

De människor som hanterar kriser, risker och olyckor ska kunna göra egna bedömningar och hantera de situationer som uppstår, utifrån varje specifik situations förutsättningar. Varje organisation måste helt enkelt hantera sina problem och skapa lösningar utifrån sina förutsättningar, vilket givetvis inte utesluter att vi samarbetar och byter idéer.

Jag tror således starkt på att kunskap är grunden för all problemlösning, kunskap som vi kan få på många olika sätt. Det finns mängder med kunskap som berör räddningstjänst. Problemet består ofta i att veta var vi ska leta, att ställa rätt frågor och att i slutändan hitta rätt i kunskapsdjungeln.

Och för den som inte orkar läsa allt, låt mig göra en kort sammanfattning av tio års bloggande: vi måste göra olika; för mycket vatten på fel ställe är obra, för lite vatten på rätt ställe är också obra; följ trafikreglerna; jag är allergisk mot checklistor; deltidare är effektivt, billigt och viktigt; forskning är viktigt, men löser inga problem; brand i höghus och i källare är svårt; internationellt utbyte är bra, lärorikt och roligt; fysiska krav på samtlig räddningstjänstpersonal borde vara obligatoriskt; rökdykning är ett skydd, inte metod och inte uppgift; byggnadstekniskt brandskydd är en viktig förutsättning för räddningsinsatser; räddningsinsatser är viktiga för att det byggnadstekniska brandskyddet ska fungera; prylar är kul, ibland är dom användbara; det finns mängder av myter, de flesta är felaktiga; utbildning är viktigt, kunskap är ännu viktigare; dom bästa spelarna sitter på läktaren; ledning är enkelt, taktik är svårt. Och det viktigaste av allt: det beror på.

Jag är ytterst tacksam till alla som tagit sig tid att läsa (undrar om det finns någon som läst alla?). Och jag är ännu mer tacksam till er som har tagit er tid att kommentera eller diskutera. Driva utveckling kan vi bara göra tillsammans och bloggarna är mitt bidrag till utvecklingen. Eller åtminstone ett av bidragen. Men jag uppskattar verkligen när ni kommenterar.

Bloggen är ett lärande även för mig. Jag vill gärna veta hur andra ser på de frågor jag tar upp. Kom också ihåg att om alla alltid är överens om allting, blir det ingen utveckling.

Jag har alla bloggarna samlade. När jag går i pension, kommer dom eventuellt i mina memoarer, då tillsammans med en hel del annat som nog skulle kunna bli intressant läsning. Men det ska nog kunna bli några bloggar till innan dess. Kanske en sisådär hundra till…?

Stefan Svensson

stefan-svensson.jpg

Disputerad brandingenjör och docent i Brandteknik vid Lunds Universitet. Har under många år arbetat som lärare vid MSB Revinge, även varit anställd vid Lunds Universitet och under många år arbetat som deltidsbrandman.
Har skrivit ett flertal böcker, rapporter och artiklar samt bedriver ett omfattande nationellt och internationellt utvecklingsarbete för räddningstjänsten.

Debattinlägg och insändare

Tjugofyra7 uppmuntrar till debatt inom områdena samhällsskydd och beredskap. De åsikter som framförs i debattinlägg och insändare är skribenternas egna. Det gäller även debattinlägg och insändare av anställda inom MSB.