För- och nackdelar med distansutbildning

Detta har bland annat medfört att vi som lärare har tvingats ställa om en hel del och den pedagogiska förmågan har kommit att bli något utmanad.

Det finns fördelar med distansutbildning. Ofta framhålls frihet, flexibilitet och ekonomi. Visst finns det en frihet, till exempel genom att studenten själv kan välja när på dygnet en föreläsning ska genomföras (under förutsättning att den är inspelad).

Det finns också en flexibilitet, till exempel genom att studenten kan välja ett personligt studietempo. En föreläsning eller annan inspelning kan även tittas på flera gånger, om behovet finns.

Och ekonomiskt slipper studenten resor, dubbelt boende, mm. Även för studentens eventuella arbetsgivare finns det ekonomiska fördelar, bland annat genom att studenten kan fortsätta sitt arbete, helt eller delvis. Men att motivera distansutbildning utifrån frihet, flexibilitet och ekonomi är onekligen ganska tunna bevekelsegrunder.

Det finns även baksidor med distansutbildning. Frågan är om det kanske till och med är så att det finns fler nackdelar än fördelar. Bara ur ett pedagogiskt perspektiv finns det en lång rad baksidor.

Och att utbildningen i sig skulle bli billigare är mer myt än verklighet. Distansutbildning ställer helt andra krav på genomförare, något som inte nödvändigtvis innebär en billigare lösning.

Ett yrke inom räddningstjänsten medför många gånger att utföra ett arbete tillsammans med andra människor. Dessutom kan vi möta drabbade människor i deras absoluta värsta stund. I distansutbildningen finns det en uppenbar risk att den sociala aspekten hamnar på undantag.

Studenten kan helt enkelt få svårare att interagera med andra människor, eftersom det är svårt eller rent av omöjligt att fysiskt arbeta med andra människor i distansutbildningen.

Räddningstjänstyrket är i grund och botten också ett yrke där hantverksskickligheten ofta ställs på sin spets. Att på distans lära sig hantera all den utrustning räddningstjänsten har till sitt förfogande låter sig inte göras. Om tummen satt mitt i handen före distansutbildningen, kommer den att göra det även efter distansutbildningen. Därmed inte sagt att utbildning ”på plats” flyttar på tummen, men det finns nog bättre förutsättning.

Hur många av oss är egentligen intresserade av att gå till en läkare som har fått sin utbildning och legitimation genom distansutbildning? Vem vill anlita en elektriker som kan allt om tre faser, nolla och jord, men som aldrig under utbildningen handgripligen kopplat in en mätarcentral?

På motsvarande sätt är det med att lära sig hantera klippverktyg, strålrör, kemskyddsdräkter eller att fysiskt uppleva hur brandgaser strömmar inne i eller ut ur en byggnad: för ett lärande behöver vi ett fysiskt interagerande med den omgivning vi tänkt lära oss om.

Ledningsutbildning och ledningsträning kan i många fall ske på distans och det finns verktyg som möjliggör detta. Men även om ett brandförlopp i en av våra övningsanläggningar skiljer sig markant åt från en brand i ett riktigt hus, så har den mer fältmässiga utbildningen en lång rad pedagogiska fördelar. Detta kan till exempel medföra vinster i form av

• Bättre hantering av tidsskalor
  vid en simulering är det lätt att olika tidsförhållanden blir fel men vid utbildning ”på plats” tar saker och ting den tid det faktiskt tar
• Bättre hantering av fysiska miljöer
  en fältövning ger en fysisk förnimmelse av en olycka, på ett sätt som en simulering inte kan samt att inverkan av väder, omgivningsljud, rörelse eller andra människor inte kan underskattas
• Dynamiska (tidsberoende) förlopp, som till exempel en brand, ges bättre förutsättningar vid fältövningar
  en simulering hänger i mycket stor utsträckning på instruktörens kunnande, trots relativt goda modeller för hur olika typer av händelseutvecklingar kan ske

Flera av dessa punkter är givetvis giltiga även utanför ledningsutbildningen.

Vi har nog lärt oss en hel del i omställningen till distansutbildning. Tydlighet i instruktioner, disciplin vid diskussioner, alternativa övningsformer (mycket film har det blivit), förmåga att fånga upp studenters frågor och sinnesstämning samt ökade kravställning i förberedelser och inläsning av litteratur är bara några exempel. Och eftersom jag förutom att vara något nördig i brandfrågor även har en släng av bokmal, så är givetvis det ökade inslaget av litteratur välkommet.

Med det sagt kan jag glädjande nog även meddela att det finns en reviderad och omarbetad version av boken Brandgasventilation, ett arbete som för min del påbörjades 1994 vid dåvarande Statens räddningsverk. Jag vill därför passa på att rikta ett stort tack till alla, såväl arbetskamrater som studenter och fler därtill, som på olika sätt bidragit till detta arbete under alla dessa år!