"Drönarambulans" i sikte – kan flyga personal till patienter

– Vi tittar på att skaffa, jag tror mycket på konceptet, säger Per Andersson, verksamhetschef för ambulanssjukvården i Uppsala län.

Försöksverksamhet med drönare som flyger ut medicin till patienter pågår redan på sina håll.

Nästa steg i utvecklingen kan bli drönare som en form av akutfordon där sjukvårdspersonal flygs ut till patienter.

– Enheterna börjar få bra kapacitet. De är batteridrivna och klarar en sträcka på fyra-fem mil. Då börjar det bli intressant för oss att köpa in ett antal. Inom 18-24 månader tror jag det blir mer konkret, säger Per Andersson.

Vinsten är att snabbt få ut sjukvårdskompetens och viss utrustning, därefter kommer ambulansen och kör in patienten till sjukhus. Framförallt handlar det om att nå områden dit ambulansen har lång framkörningstid.

– Vi har alla vita fläckar i våra län. Uppsala län är tätbefolkad landsbygd, vi har skärgård. Med fyra-fem drönare kan vi täcka in hela länet, når medborgarna bättre.

Akutsjukvården har många fler mobila resurser än ambulanser, Per Andersson ser det här som ytterligare en.

– Den här drönaren är i storlek som en personbil och kan landa citynära, grovt sett på gräsmattan. Kan användas mycket mer i tätort än traditionell helikopter. Det här är steg ett. Det finns en större modell, och om tio år är den så bra att den kan ta med patienter in till sjukhus.

Är flygtillstånd största hindret för förverkligande?

– Det är en hel del att lösa med luftfartsmyndigheter, så att verksamheten är säker. Men det är också en process att utveckla så att det är säkert för vår personal. Den ska flyga på automation, det krävs ett antal testfall innan man är helt bekväm.

Är det en dyr investering?

– De kostar 170 000 dollar. Ska vi bygga ambulansstationer och bemanna dygnet runt är det helt andra pengar. Det här går att räkna hem, och vi kan fylla igen de vita fläckarna som alla kämpar med.

En allt mer teknikdriven framtid kräver tillförlitliga nät. I den trendspaning Per Andersson gjorde på Rakeldagen lyfte han krav på den elektroniska kommunikation som behövs för att utveckla sjukvården:

Samma krav på prestanda som om vi vore på sjukhus. Det ska vara säker elektronisk kommunikation med 100 procent täckning och noll procent nertid.

– Detta är vad man behöver ta höjd för. Nej, vi når inte noll procent i nertid, men då måste vi klara att överbrygga kortare eller längre avbrott. Om vi ska ha Rakel eller 5G, det vet inte jag. Men vi måste veta vilken väg staten tar och det är dags att sätta ner foten. Vi förespråkar någon form av myndighetsdriven lösning där vi kan ställa grundläggande krav på redundans

Per Andersson pekar på att sjukhusen blir färre, det sker regional specialisering av viss vård och går med historiska mått fort. Konsekvensen är längre transporter.

– Det kräver både koordinering och uppkoppling mot sjukhus med konstant dataöverföring. För oss är kravet att skicka data lika stort oavsett var man befinner sig i landet. När Rakel kom var vi förvånade över den dåliga kapaciteten att skicka data, nu behövs fokus på det.

Mycket vård som skett på sjukhus utförs i dag i ambulanser eller i hemmen, men data skickas alltid till sjukhus, poängterar Per Andersson. Ambulansen kan fungera som traumarum, förlossningssal, för intensivvård och som vanlig vårdinrättning.

– I hemmen har vi mer och mer avancerad sjukvård, som njurdialys, EKG-övervakning, patienter använder hjärtpumpar och respiratorer. Om en patient ligger hemma med EKG-uppkoppling och det blir avbrott i nätet måste denne till sjukhus. För oss är det viktigt att vi har planer för det, vad vi gör vid avbrott. Det kan också vara dimensionerande för hur många som kan vårdas hemma.

Även med ny teknik måste ändå planeras för att klara ett analogt förhållningssätt.

– Vi i den här branschen är nördiga på redundans. Men det kommer finnas tillfällen när backupen för backupen inte fungerar. Vi måste ha planer för att det otänkbara kan hända, säger Per Andersson.