Tar reda på vem som drabbas av brand

GÄVLE
– Tidigare har vi vetat väldigt lite, eller ingenting, om vilka personer som drabbas, säger Anders Jonsson på MSB.

Genom dödsbrandsutredningar finns sedan tidigare en hel del kunskap om de personer som omkommer vid bostadsbränder. Män, äldre, personer med låg inkomst, ensamboende och arbetslösa är överrepresenterade. Ofta är bränderna relaterade till rökning och alkohol.

Men övriga bränder som leder till räddningsinsats då? Där har man inte vetat lika mycket om vilka som drabbas. Knappt något alls, faktiskt.

Därför startades projektet Lärande från bostadsbränder. Av de 25 000 bränder och brandtillbud som årligen inträffar i bostäder i Sverige, hanteras ungefär 75 procent av personerna som drabbas. I övriga fall, cirka 6 000 per år, behöver räddningstjänsten komma.

– Kunskap om bränderna som leder till räddningsinsats har samlats i en nationell databas under 25 års tid. Vi vet precis vilken tidpunkt de inträffat, vilka koordinaterna är, orsakerna och så vidare. I det här projektet har varje händelserapport kompletterats med ytterligare uppgifter som beskriver hushållet på ett bättre sätt, berättar Anders Jonsson.

Tyngdpunkten låg på tre frågeställningar:

• Vem brinner det hos, är risken lika i alla hushåll?
• Är det skillnad mellan vilka typer av bränder som inträffar i olika typer av hushåll?
• Skiljer sig brandvarnarförekomsten åt mellan olika hushåll? (Här handlar det alltså inte om brandvarnarförekomst generellt utan om de bostadsbränder som räddningstjänsten har varit på).

Svaret på den första frågan är att risken för bostadsbränder som leder till räddningsinsats inte är lika i olika hushåll.

– Den variabel som vi ser tydligast som en riskfaktor är ägandeformen. Hyresrätter har mer än dubbelt så hög risk som ett ägande eller en bostadsrätt. Däremot ser vi ingen större skillnad mellan småhus och flerbostadshus, säger Anders Jonsson.

Det går även att se skillnader i familjetyp, där sammanboende har en lägre risk än ensamstående.

Delas de ensamstående upp i grupper med och utan barn, är risken lägre för de med barn. Männen har en högre risk än kvinnorna och yngre en högre risk än äldre.

När det gäller sammanboende är förhållandet det omvända. Där ökar risken om det finns barn i hushållet.

På den andra frågeställningen, om det är olika typer av bränder i olika sorters hushåll, lyfter Anders Jonsson gruppen ensamstående utan barn.

– Dels är det den gruppen som avviker mest jämfört med övriga bränder, dels är det den gruppen som står för störst andel, nästan 50 procent, av det här materialet.

Bränderna avviker på så sätt att de oftare inträffar nattetid; det är mer sällan den drabbade upptäcker branden, mer sällan den larmar; det är oftare röknings- och spisrelaterade bränder och bränderna leder oftare än i andra grupper till större skador.

När det kommer till förekomsten av brandvarnare verkar det inte vara någon skillnad mellan småhus och flerbostadshus, eller sett till ägandeform.

– Däremot skiljer det mellan sammanboende och ensamstående, där sammanboende oftare har brandvarnare än ensamstående. Med barn i hushållet har man oftare brandvarnare än om man inte har barn. När man kombinerar de här slutsatserna stödjer de varandra, så ensamstående utan barn har den allra lägsta delen av brandvarnare.

Tittar man på risk och skydd samtidigt har gruppen ensamstående utan barn både hög risk och lågt skydd.

I och med att det här är material som inte tidigare samlats in i Sverige har Anders Jonsson förhoppningar om att den nya kunskapen kommer till nytta.

– Genom att vi identifierar riskgrupper på ett bättre sätt och vet vilka åtgärder som kan möta olika sorters bränder i olika hushåll, så tror vi det finns potential att både minska risken och öka skyddet.