Statisk elektricitet drabbade brandman

Sannolikt orsakades elstöten av en stor potentialskillnad (skillnad i elektrisk spänning) mellan rökdykare och omgivning i samband med att kolsyresläckaren användes.

Räddningstjänsten larmades en decemberdag till ett automatiskt brandlarm. Redan under utlarmningen gavs information från SOS om att hantverkare meddelat att de råkat utlösa larmet.

Vid framkomsten möttes styrkan av personal på plats som meddelade att ett rum i källaren var rökfyllt.

De fick samtidigt information om att det var ett ställverk, där det tidigare under dagen skett arbeten.

En expert i form av elektriker fanns på plats och visade räddningstjänsten fram till aktuellt rum.

Ingen rök hade spridit sig utanför rummet och väl på plats öppnades dörren med hjälp av elektrikerns nyckel. I utrymmet syntes ingen brand men viss rökutveckling.

Med värmekamera konstaterades att ett av skåpen var tydligt varmare än de övriga. Vid kontroll i kabelränna under centralen noterades att något varmt droppat ner från ett av skåpen, vilket bedömdes som en brand.

Efter samtal med elektrikern, bröts strömmen med hjälp av fyra större brytare. När räddningstjänsten fått bra information från elektrikern om el-säkerheten i utrymmet, gick rökdykare åter in i lokalen för att öppna aktuellt el-skåp.

Det brann med öppna lågor i skåpet och rökdykare genomförde två korta släckinsatser med kolsyresläckare från distans. Vid det andra försöket upplevde rökdykaren att hen fick ström i sig från golvet och som kröp upp i kroppen och hen kastade sig ut från rummet.

I en välgjord olycksutredning av Frida Eiman Johansson, räddningstjänsten Östra Blekinge, beskrivs händelsen, olycksförloppet och orsaken till branden samt den strömstöt som brandmannen upplevde. Även MSB och Elsäkerhetsverket har varit delaktiga i utredningen.

Vid själva släckinsatsen stod brandmannen cirka 1,5 meter från skenor med inkommande ström, vilka var spänningssatta och frilagda med anledning av att branden smält ner mellanväggen mellan skåpen.

Rökdykaren hade ordinär rökdykarutrustning i form av larmställ, andningsapparat, handskar och gummistövlar. Inga brister i denna utrustning har identifierats.

Efter noggrann genomgång tillsammans med experter utesluts möjligheten till att ström från skensystemet skulle ha nått brandmannen. Det fanns inte förutsättningar för en sluten krets. Kolsyra och luft i sig leder inte ström.

Eftersom rökdykaren aldrig varit i närkontakt med skenorna kunde inte heller tillbudet förklaras med att en ljusbåge inträffat.

Orsaken bakom tillbudet bedöms vara statisk elektricitet, som uppkommit i samband med släckinsats med kolsyresläckaren.

Rökdykaren har byggt upp ett elektriskt fält mellan sig själv, släckaren och omgivningen.

När potentialskillnaden blev för stor medförde detta ett överslag mellan golv och fötter. Hade materialet i snöröret i kolsyresläckaren varit svagt ledande eller varit försett med urladdningsstråd hade troligen tillbudet aldrig skett.

Omständigheter som välisolerade skyddskläder i en jordad miljö tillsammans med torr luft bidrar till att strömstöten kan upplevas extra kraftig.

Enligt experter kan en hög spänning laddas upp vid munstycket på en kolsyresläckare i samband med insats.

Det finns i händelserapporter inte några liknande fall noterade vid de 100 gånger per år som svensk räddningstjänst använt kolsyresläckare.

Däremot återfinns i Räddningsverkets bok ”Vatten och andra släckmedel med Särdquist 2002” en beskrivning hur en urladdningstråd i snöröret på kolsyresläckaren skulle kunna förhindra uppbyggnaden av statisk elektricitet. Men denna tråd finns inte i dagens släckare.

För fler detaljer samt beskrivning av själva brandorsaken hänvisas till aktuell olycksutredning.