170 djur räddades

Trots det lyckades man hålla det mål som räddningsledaren inledningsvis beslutade om: rädda djuren och hindra brandspridning till angränsande byggnader.

Avgörande var den tidiga utlarmningen av resurser.

En februarinatt vaknade ägaren och grannar till en ladugård av att det knastrade och smällde. De upptäckte att det brann i ladugården, larmade via 112 och började evakuera djuren ur byggnaden.

Räddningstjänstens stationer i Slite respektive Visby larmades omgående. Redan vid utlarmningen framkom att det var utvecklad brand och ett stort antal djur hotade.

Tidigt kompletterades utlarmningen med ytterligare stationer från Fårösund och Kräklingsbo och en brytpunkt upprättades av räddningscentral Mitt (Stockholm).

När räddningstjänsten ankom platsen, var det fullt utvecklad brand i ladugården och djur sprang lösa på gårdsplanen. Räddningsledaren beslutade att rädda djuren och hindra brandspridning till närliggande boningshus och djurstall.

I takt med att fler resurser anlände byggdes en skadeplatsorganisation upp med två sektorer och ledningsplats. Kontakter togs med veterinär, maskinringen, Tib Gotland, restvärdesledare med flera.

Just veterinär och maskinringen var värdefulla för omhändertagande och transport av djur.

Släckinsatsen fortskred och man lyckades förhindra brandspridning till intilliggande boningshus samt djurstall med 250 djur.

Den brandhärjade ladugårdsbyggnaden på drygt 1 100 kvadratmeter totalförstördes till tre fjärdedelar och 170 djur räddades ut ur byggnaden. Fyra djur avled eller avlivades till följd av branden.

I den olycksutredning med fokus på räddningsinsatsen som Anders Buskas vid Räddningstjänsten Gotland genomfört, framkommer några intressanta områden.

Utredningen berör områden som utlarmning, samband och stöd från räddningscentral Mitt, vilket fungerat bra så när som på att utsedd brytpunkt var alldeles för liten. Att det tidigt larmades ut mycket resurser var avgörande för att lyckas med att begränsa skadeutvecklingen.

Organisation och ledning, upplevdes inledningsvis som ostrukturerad med otydliga roller. Sannolikt påverkades detta av det stressade läget.

Lägesuppföljning i ledningsfordon försvårades av kraftigt snöfall, vilket slutligen omöjliggjorde plottning på whiteboard.

Inom området arbetsmiljö belystes svårigheten att följa det lokala rökdykarreglementet, då gränsdragningen mellan självskydd och rökdykning var otydlig.

Möjligheten att vattenförsörja försvårades med anledning av dåligt utmärkta brandposter.

Utredaren konstaterar även att det finns flertalet bra och viktiga kompetenser inom Rib-personalen, exempelvis djurvana, vilket man kan tillvarata ännu bättre i framtiden.

Slutligen konstateras att det skulle finnas ett värde i att utveckla samverkan med andra verksamheter inom region Gotland, som miljö- och djurskydd, i syfte att inventera och insatsplanera de större djurhållarna på Gotland.

Den samlade bilden ger att utifrån förutsättningarna att det tidigt var en utvecklad brand, bedöms insatsen i det stora fungerat och de mål som räddningsledaren tidigt satte uppfylldes.