Många brister i brandskyddet

I denna händelse kunde personskador undvikas tack vare en tidig utrymning och ett beslut från räddningstjänstens befäl om att man skulle inrikta sig på utvändig släckning.

Däremot gick inte byggnaden att rädda, skadorna blev så omfattande att den fick rivas.

Branden i flerbostadshuset upptäcktes vid 18-tiden. De boende uppmärksammades på branden genom att förbipasserande bilister tutade.

En person gick ut på sin balkong för att ta reda på varför bilisterna tutade och upptäckte då att det brann ut genom fönstret vid balkongen i grannlägenheten.

Personen upplevde ett luftsug i sin lägenhet när branden upptäckts och att det strax efter det inträffade en kraftig smäll. Hen påbörjade evakuering och fick hjälp av en ledig deltidsbrandman att utrymma byggnaden.

När räddningstjänsten anlände meddelade brandmannen tjänstgörande styrkeledare att alla boende var utrymda. Denne valde då med stöd av sin riskbedömning att släcka branden utifrån.

En stund efter att räddningstjänsten anlände hade branden spridit sig till hela vinden och cirka 20 minuter efter att branden upptäcktes började takkonstruktionen att kollapsa. Efter 60 minuter var det bara gavlarna på takkonstruktionen som fortfarande var intakta.

Byggnaden var uppförd 1989, omfattade två våningar med tio lägenheter. Alla lägenheter hade egen ingång (i markplan eller via loftgång med centralt placerad trappa), balkongerna var indragna från fasaden.

Byggnaden var i stort en träkonstruktion med fasad i huvudsak av tegel.
Lägenheterna ska enligt de då gällande byggreglerna vara avskilda från varandra i minst klass B60 (brandmotstånd 60 minuter) och enligt utredaren hade vinden samma uppdelning som lägenheterna på andra våningen vilket innebär att det ska vara B60 hela vägen upp till taket. Bärverket på vindskonstruktionen skulle motsvara B30.

I samband med utredningen har utredaren Rasmus Frid, Räddningstjänsten Östra Skaraborg, konstaterat en del brister i det byggnadstekniska brandskyddet som har påverkat brandspridningen och det relativt tidiga takraset.

De tre huvudsakliga bristerna bedömdes vara innertakets ytskikt på plan 2, utformningen av brandcellerna på vinden samt att takets bärverk inte uppfyllde byggreglerna som gällde vid byggnationen (Svensk byggnorm 80, utg 2).

Den snabba brandspridningen förbi brandcellsgränserna på vinden bedömdes bero på tre svagheter i konstruktionen:

1. En öppen luftspalt mellan takpannorna och brandcellsgränserna som anslöt mot yttertakets undersida på vinden som uppstod när den tunna skivan som var ytskiktet brann bort.
2. Brandcellsgränsen var inte byggd hela vägen ut till takfot ovanför loftgången, vilket innebar att branden när den tog sig ut från lägenheten mot loftgången kunde spridas i sidled.
3. Takfoten nära brandcellsgränsen på vinden var ventilerad och inte brandklassad.

Det snabba takraset över hela byggnaden bedömdes bero på att takstolarna var sammansatta av spikbleck som snabbt tappade sin hållfasthet och att takkonstruktionen var utförd med fribärande läkt och underlagsskiva av en tunn, oljeimpregnerad skiva.

Detta innebar att den enda stabiliteten i sidled var bärläkten som fanns ovanför skivan och när skivan brann bort påverkades bärläktens stabilitet.

Varför brandskyddet hade brister har inte kunnat fastställas men utredaren poängterar vikten av att byggreglerna följs och att detta kontrolleras under byggtiden, det är svårt att i efterhand se exakt vilka brister som finns.

Ett exempel som ges i rapporten är att det är svårt för den enskilda hantverkaren att se om brandcellsgränsen vid taket går hela vägen upp när det redan är skivor monterade i taket.

Det krävs bra kontroll under byggtiden och det har blivit ännu viktigare när det i dag inte finns så mycket detaljregler utan istället ställs krav på funktion i exempelvis en brandcellsgräns.

Åtgärder

Räddningstjänsten har möjlighet att både informera och ställa krav på fastighetsägare för att brandskyddet ska vara skäligt och utredaren riktar i sin rapport några förslag till åtgärder till räddningstjänsten samt fastighetsägare.

Fastighetsägaren bör säkerställa att:

• Vinden är brandcellsindelad genom vertikala brandcellsgränser med samma placering som underliggande brandceller och med anslutning mot yttertak
• Takfoten 1 meter på vardera sida om vertikal brandcellsgräns är brandklassad i minst EI30
• Brandcellsgräns på vinden går ända ut till takfot
• Yttertakets undersida är klädd med tändskyddande beklädnad minst 600 millimeter ut från vertikal brandcellsgräns, luftspalt mellan taktäckning och brandcellsgräns tätad med stenull.

Räddningstjänsten uppmanas att:

• Inventera radhus och flerbostadshus för att identifiera typ av takkonstruktion och brister i brandcellsgränser
• Vidta åtgärder mot fastighetsägare med byggnader som har bristande brandcellsindelning genom information eller myndighetsutövning
• Utbilda insatspersonal i olika typer av takkonstruktioner och risker kopplade till dessa
• Utbilda insatspersonal att kunna läsa byggnader och identifiera typ av takkonstruktion. En tydligare beskrivning av vad man kan titta efter finns i utredningen.