Höga chefer negativa till vårdanställd och brandman

Högre chefer har en tendens  tycka att det inte går att kombinera och att betona svårigheterna med att plötsliga larm ställer till det för brukare och arbetskamrater.

De som själva kombinerar uppdragen och deras närmaste chefer tycker snarare att det är självklart att täcka upp för varandra, visar en ny studie.

Många räddningstjänster vill rekrytera deltidsbrandmän bland vård- och omsorgsanställda.

SKR (Sveriges kommuner och regioner) har också pekat ut gruppen som särskilt lämplig för kombinationsanställningar, och kommunerna är skyldiga att underlätta för sina anställda att vara Rib.

Brandingenjör Nina Bergström på MSB inventerar vilka behov räddningstjänsten har av personal och kompetensförsörjning nu och i framtiden.

Som en del i ett större projekt har MSB beställt en organisationsanalys om möjligheter och svårigheter med vård- och omsorgspersonal som Rib. Ofta är det svårigheter.

”Man kan inte springa ifrån någon som just ska få en insulinspruta och ropa, vi tar det sen!” och ”ibland tycker jag att man tenderar att se blåljusverksamhet som det viktigaste. Men så är det inte för oss. Vårt uppdrag är att se till att våra kunder mår så bra som det bara går”, är två citat från de intervjuer som ingår i organisationsanalysen. 

Det är 15 intervjuer och Isabelle Lanér och Emma Hedermo som har gjort dem betonar att det är svårt att dra generella slutsatser från ett så litet material.

Men de ser att det oftast är chefer högre upp som lyfter fram svårigheterna.
De som jobbar närmare verksamheten beskriver det snarare som självklart att pussla och täcka upp för varandra.

Någon berättar om ett fall där de närmaste cheferna var positiva till Rib-anställning, men där ansökan stoppades högre upp i hierarkin, troligen för att de högre cheferna var rädda för avvikelserapporter om personalen inte kunde slutföra sina rundor.

– Det är intressant att framförallt de högre cheferna ser problem. Det är också tydligt att för att det ska fungera måste hela arbetslaget känna att det här är något de gör tillsammans, kommenterar Nina Bergström på MSB.

De som kombinerar uppdragen lyfter på plussidan fram den personliga utvecklingen, möjligheten att få C-körkort och att brandmannauppdraget inspirerar till att träna mer, vilket är nödvändigt också för det ordinarie arbetet som är fysiskt tungt.

Undersköterskorna konstaterar dessutom att räddningstjänsten har nytta av deras medicinska kunskaper och erfarenheter. ”Man blir ju aldrig van vid att se döda människor, men samtidigt, man klarar av att hantera det.”.

Och medan diskussionen om kvinnor är tillräckligt starka för att vara brandmän ständigt pågår, så framhåller kvinnorna att mindre kroppar är en fördel när man ska klättra in genom bakfönstret vid en trafikolycka, eller arbeta i andra trånga utrymmen.

Flera av de intervjuade nämner också att ett nytt fackligt avtal där alla anställda ska erbjudas hundraprocentiga tjänster, kan ge mer luftiga scheman och större utrymme för att skapa kombinationer.

Kombinationstjänster kan i sin tur vara ett argument för att locka vikarier till vård- och omsorgsjobben.

Fakta

• Organisationsanalysen är gjord av Isabelle Lanér och Emma Hedermo, som studerar på psykologprogrammet vid Karlstads universitet.
  Den bygger på 15 kvalitativa intervjuer med anställda och chefer i fyra mindre kommuner.
• I januari kommer MSB bjuda in räddningstjänsterna till ett digitalt seminarium där studien presenteras. Där ska också Emelie Lantz, enhetschef vid Räddningstjänsten Västra Blekinge, prata om delar av sin forskning, bland annat om varför personer börjar, stannar kvar eller slutar som deltidsbrandmän.