Erfarenhet

Begränsade skador – brandceller höll

Vid tretiden en morgon i mars kom det in larm till Räddningstjänsten Mälardalen om brand i byggnad, ett ganska nybyggt industrihotell i Västerås.

Räddningstjänsten lyckades begränsa branden till ena delen av byggnaden.
I den utredning som genomfördes vill räddningstjänsten ta reda på om det byggnadstekniska brandskyddet fungerat och vilka lärdomar som kan dras ur ett förebyggande- och insatsperspektiv.

Byggnaden uppfördes 2020 och omfattar 1 500 kvadratmeter. Stommen och bjälklagen är uppförd i trä, fasad och taktäckning i plåt. 

Byggnaden innehåller ett flertal olika lokaler/hallar och de ska vara brandtekniskt avskilda från varandra i lägst EI30 (brandmotstånd 30 minuter).

I brandskyddsbeskrivningen framgår bland annat också att storleken på brandcellerna varierar men ingen är större än 100 kvadratmeter, dörrar i brandcellsgräns är utförda i EI30 med självstängare och vindsutrymmen är uppdelade i max 400 kvadratmeter.

Bärigheten anges generellt och för avskiljande konstruktioner till 30 minuter (R30), i övrigt finns ingen klass på bärigheten; R0.

I samband med insatsen och utredningen delades byggnaden upp i sex ”block”.

Branden bedömdes ha startat i ett bageri som ligger i ena änden av byggnaden (port 21 och 22). Där var det tidigt mest rökutveckling och brand med kraftiga lågor.

Vid framkomst var branden fullt utvecklad och styrkorna påbörjade utvändig släckning. Arbetet delades upp i tre sektorer, framsida, baksida och tak och syftet med insatsen var att begränsa brand och rökspridningen till angränsande del av byggnaden.

Branden hade i detta läge spridits upp mot takkonstruktionen. Arbetet pågick under delar av natten, på morgonen övergick det i eftersläckningsskede och delar av byggnaden revs.

I samband med detta upptäcktes att det övernattade personer i byggnadens motsatta del.

I analysen konstaterar utredaren Tony Iseklint att spridning har skett tidigt i förloppet (från utrymme vid port 22 till utrymme vid port 21) där det enligt ritningen skulle vara en avskiljande vägg.

Det kan bero på att väggen saknades helt, att det fanns brister i avskiljningen eller att dörrar i brandcellsgränsen stod öppna. Det var dock samma verksamhet på båda sidor av väggen, bageriet. 

Brandspridning skedde sen i flera riktningar, dels uppåt via innertak och takfot ovanför port 21, 22 och upp mot vind.

Varje ”block” hade en brandavskiljande vägg minst EI30 mot nästa, även upp på vinden.

Detta var dock svårt att se om man inte hade tillgång till ritningar eller kunde notera de utstickande förlängningarna av brandcellsgränsen som gick ut i fasaden vid respektive block.

Brandspridning skedde även i sidled mot port 18-20 på grund av genombränning av vägg. Även i takfoten (som var konstruerad som en låda) skedde brandspridning trots att det på ritning var angivet att takfoten och vindskonstruktionen skulle vara avskiljda.

Sammanfattningsvis konstaterar utredaren att byggnadskonstruktionen och brandcellerna hjälpt till att begränsa branden.

Den största hjälpen var att brandcellsgränserna gick ända upp på vinden, i kombination med räddningstjänstens åtgärder.

Precis vid bageriet hade branden spridit sig förbi ett antal brandceller men det skedde efter de första 30 minuterna som branden pågick, vilket ju var vad det var dimensionerat för.

Att tidigt kunna lokalisera brandcellsgränser kan vara fördelaktigt för räddningstjänsten och tillgång till ritningar underlättar det.

Brandcellsgränserna kan då på ett effektivt sätt användas som begränsningslinjer och man kan hjälpa dem att hålla sin förmåga genom att exempelvis trycksätta opåverkade delar.

Utredaren konstaterar att det är allvarligt att människor tillåts övernatta i byggnader som inte är byggda eller dimensionerade för det.

De blev aldrig hotade av branden men situationen kan vara en annan vid en annan brand.

Räddningstjänsten kan inte förvänta sig att personer bor i lokaler som dessa. Fastighetsägaren menar att det finns tydliga regler och information till hyresgäster med flera om att övernattning inte är tillåten.

Fastighetsägare och verksamhetsutövare måste ta sitt ansvar för att se till att detta följs genom systematiska kontroller och tydliga regler.

Positivt

Framgångsfaktorer under insatsen:

  • Bra samarbete på ledningsnivåer med tydlig rollfördelning samt sektorsindelning.
  • Bra kommunikation genom hela insatsen mellan samtlig personal.
  • Tidig omedelbar åtgärd vid framkomst, utvändig släckning och kraftsamling mot brand.
  • Bra byggnadskonstruktion med flertalet brandceller mellan verksamheter. Avskiljning vid varje block på vinden för att begränsa omfattande spridning.

Erfarenheter

  1. Tillgång till ritningsunderlag med brandcellsgränser tidigt hade underlättat insatsen.
  2. Tillgång till huvudnycklar för tillträde och kontroll av angränsande delar hade underlättat och sparat tid då man inte behövt bryta upp portar/dörrar.
  3. Vid resursbeställning behöver befäl på plats få tydlig återkoppling och kvittens om vilka resurser som faktiskt larmas och när de förväntas anlända.
  4. Att personer övernattar i lokaler som dessa är allvarligt. Fastighetsägaren behöver kontinuerligt följa upp att förbud mot övernattning som finns i hyresavtal efterföljs.