Nyhet

Autonoma drönare och robotar pratar med varandra

Autonoma drönare och robotar och olika typer av sensorer som kan prata med varandra. Framtidens hjälp för räddningsledning på skadeplats?

Jens Lind– Alla ska kunna interagera med varandra och med det överordnande systemet. Det är den stora grejen med detta, säger Jens Lind, Storstockholms brandförsvar.

Storstockholm och FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, är de två svenska organisationer som deltar i ett treårigt EU-projekt för att undersöka möjligheterna att förenkla användandet av ny teknologi på skadeplats.

Tre viktiga verktyg är:

  • Drönare som kan flyga autonomt, alltså utan fjärrpilot, och ta order från exempelvis en räddningsledare om var den ska flyga.
  • Robot som kan förflytta sig både med ben och på hjul, också autonom. Främst avsedd för rekognosering, snabbt samla in data och ge första bedömning av skadeplats.
  • Sensorer för positionering och detektering. Kan sitta på robotar, drönare, operativ personal och även operativa djur (eftersök).

– Om en drönare ser någon form av gasflaska ska den med stöd av sensorer kunna varna för fara, om den hittar en person kan den ge rätt position med ett par centimeters marginal, säger Jens Lind, som är funktionsansvarig på Storstockholms utbildningsenhet.

Teknisk utrustning som pratar med varandra kan bland annat innebära att roboten informerar om att den inte tar sig vidare framåt på grund av hinder, men att drönaren kan ta sig förbi.

För förflyttning inne på en skadeplats, där räddningsledare befinner sig på utsidan, ges robot eller drönare ett arbetsområde.

– Man sätter en begränsningsyta som i grunden utgår från en byggnadsritning eller en kartvy, vilket blir robotens eller drönarens arbetsområde.

Tillsammans utforskar drönare och robot området för att upptäcka skadade, risker, hinder, eller annat.

– Men det här kan även gälla storskaliga skadeplatser som skogsbränder. Man kan skicka upp flera drönare för att sätta begränsningslinjer eller hitta lämpliga brandgator. Det blir avsevärt billigare än helikopter.

Projektet Intrepid startades 2020 och EU satsar 6,8 miljoner euro.
Medverkar gör 17 olika organisationer som representerar främst operativ verksamhet, forskning samt företag som utvecklar och tillverkar produkter.

Förutom Storstockholms brandförsvar representeras operativ verksamhet av räddningstjänsten i Marseille, belgisk federal polis, polis och ambulans i Madrid, en spansk hundsökarorganisation och en grekisk hjälporganisation.

Pandemin har tidigare begränsat projektets sammankomster till digitala möten. Men i början av november genomfördes under fyra dagar en pilotstudie i Stockholm med både möten och fältövningar som samlade 53 deltagare.

– Då fick vi känna på grejerna, styra drönare och robotar och se hur de fungerar, se sensorernas möjligheter. Det var en lyckad vecka med träning och att diskutera med utvecklarna.

En styrka med projektet, anser Jens Lind, är att forskare och utvecklare ser vikten av information från blåljuspersonalen om vilka behov som finns.

– Det sista de tekniska utvecklarna sa var: Vi kan hitta på vad som helst, lösa vilka problem som helst; men er input är den viktigaste.

Nu har alla återgått till sin kammare. Digitala möten sker med jämna mellanrum och därtill ska ytterligare två piloter genomföras.

Slutresultat efter tre år kommer inte innebära produkter på marknaden, men ett förslag på hur nyttjandet av tekniken kan utvecklas vidare.

– Det kan vara förslag till riktlinjer för hur man kan jobba med förbättrade system som ger snabbare underlag för beslut på skadeplatser.

Finns det risk att marknaden inte är stor nog i förhållande till kostnaden för utveckling, att det skulle bli för dyra produkter?

– Det vet man inte riktigt. Men det är ju redan privata aktörer med och de ser väl en grund att jobba vidare med. De har ju genom EU också fått sponsring i utvecklingsarbetet, då kanske framtagandet av produkter inte blir lika kostsamt, säger Jens Lind.