Största bränderna i glesbygd

Bränderna i skog och mark har minskat med 99 procent sedan andra halvan av 1800-talet. Vissa år brann det sannolikt miljoner hektar skogsmark.

Det framgår av rapporten Skogsbränder och gräsbränder i Sverige — trender och mönster under senare decennier av Johan Sjöström, Rise i Borås, och Anders Granström, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.

Rapporten är i första hand en analys av de senaste 20 årens skogsbränder och brandväder i landet.

— Analysen behövdes för det har inte funnits någon sammanställning av brandorsaker, storleksfördelning och regional fördelning av bränder i relation till väder och uttorkning. Det är en grundkunskap som behövs om man ska förebygga bränder, säger Anders Granström.

Statistik började föras på 1870-talet, hur mycket som brann innan dess har uppskattats genom studier av brandskadade stubbar.

— Från början var statistiken ofullständig och omfattade fram till 1940-talet i stort sett bara Domänverkets skogar. Bland annat på grund av omorganisationer gjordes det heller ingen insamling åren 1975-1996.

I och med framväxten av det moderna skogsbruket och att effektivare släckinsatser började ta form andra halvan av 1800-talet minskade bränderna kraftigt. En försiktig bedömning uppskattar den årliga brandarean till i medeltal 280 000 hektar fram till 1800-talets mitt.

Studier visar att den årliga variationen, precis som i dag, var mycket stor och att det under verkliga topp-år sannolikt brunnit miljoner hektar skogsmark. Under de senaste 23 åren har i medeltal 3 600 hektar brandhärjats, mestadels i skog.

Analysen av de senaste 20 åren visar att det finns ett starkt samband mellan befolknings­täthet och bränder.

— Där det är mycket folk är det också mycket bränder. Men de stora bränderna sker i glesbygd. Den andel av bränderna som växer sig stora ökar med sjunkande befolkningstäthet. I stort sett nio av tio bränder antänds av människan och en tion­del av blixten. Ju tätare med folk desto tätare är det mellan brandstationerna och då är risken mindre att bränderna blir stora.

Rapporten har noterat negativa tidstrender i räddningstjänstens responstid under de senaste 20 åren.

— Materialet säger att det har varit en utveckling mot längre responstider, från larm till att man är på plats. En möjlig förklaring är att det lagts ner brandstationer men det kan också finnas andra orsaker.

Det är oftast någon typ av misstag bakom de stora bränderna.

— Många gånger har bränderna varit nedtagna en gång, överlämnade till markägare och sen har de vaknat dagen efter. Man måste bli vassare på eftersläckning. Efter 2018 års bränder är det en slutsats som förhoppningsvis även mark­ägare dragit, säger Anders Granström.

Rapportförfattarna föreslår en ny indelning av den 6-gradiga "brandrisk-skalan" som utfärdas av MSB baserat på prognoser gjorda av SMHI. Den föreslagna ändringen påverkar de tre lägsta indexnivåerna för att bättre avspegla risken för allvarliga skogsbränder.