Piloter på stationen – drönaren gjort skillnad
Publicerad: 25 mar 2020 klockan 09:00
Av: Per Larsson
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
Stationen i Lindome är Storgöteborgs drönarresurs. De första nio månaderna larmades drönarstyrkan 40 gånger.
LINDOME
– Man kan fundera på vilka andra verktyg på bilen vi använder lika ofta, säger styrkeledaren Fredrik Löf.
Närheten till E6, möjlighet att övningsflyga utan att störa omgivningen och inte högst larmfrekvens. Det var några skäl till att Storgöteborg valde att förlägga drönarresursen i Lindome, mellan Mölndal och Kungsbacka.
– Stationerna inom förbundet har olika spetsfunktioner, drönaren är vår. Vi larmas som en resurs över hela förbundet, säger Fredrik Löf.
Alla 22 brandmän på Lindome (1+4 på skiftet) är utbildade piloter. Dennis Klaar och Mikael Olsson är två av dem. De har även gått Polisens utbildning och är Storgöteborgs huvudinstruktörer.
– Ett steg in i framtiden och en rolig uppgift. Det är kul att visa hur mycket drönaren kan hjälpa till och mottagandet är mycket positivt, säger Dennis Klaar.
Fredrik Löf kan peka på många tillfällen där drönaren effektiviserat insatser, som vid avsökning av ett område som stöd till polisens bombrobot, för lokalisering av skogsbränder och oljeutsläpp.
– Situationen kan överblickas mycket snabbt och drönaren har vid de flesta larm gjort skillnad. Vid ett oljeläckage blev insatsledaren helt såld när han snabbt fick en bild av utsläppet. Tidigare var han tvungen att traska hela sträckan i oländig terräng för att kontrollera spridningen.
Drönaren har också förbättrat arbetsmiljön när den används efter järnvägsspår.
– Vi hade en tråkig höst med sex suicider på en och en halv månad, några efter järnvägen. Att gå efter spåret och leta tär på personalen. Nu kan vi söka via drönarens bildskärm och det blir något av ett filter.
Vad har varit det svåra med att föra in drönaren som en ny resurs?
– Kommunikationen mellan pilot och styrkeledare, trimma organisationen i användningen. Att skicka upp drönaren och ta en bild är inte svårt, men att få ut budskapet; det är det svåra. Första året har handlat om att lära sig taktiken, säger Dennis Klaar.
Drönarverksamheten togs i drift i april förra året. Två på skiftet ansvarar för drönarna (UAS) i rullande schema, en pilot och en observatör.
– En del räddningstjänster låter styrkeledaren vara pilot, men denne har fullt upp med att leda insatsen. Vi är som piloter låsta till uppgiften, styrkeledaren kan ge oss uppgifter vad denne vill se, säger Mikael Olsson.
Larmcentralen på Gårda har en lista över vilka larmtyper drönarstyrkan initialt alltid ska larmas till, och när de kan larmas efter behov. Storgöteborg använder drönaren som beslutsstöd på skadeplats, inga bilder strömmas in till ledningscentralen.
– Vi är inte organiserade på det sättet, vårt inre befäl jobbar mer med fördelning av resurser. De som behöver se bilderna finns på skadeplats. Vi har möjlighet att strömma bilder, men har ännu inte hittat formen för hur vi ska lösa det, säger Fredrik Löf.
Efter insatser avgör befälet om det filmade ska sparas. Filmer raderas efter tre månader, såvida man inte sökt tillstånd för att bevara dem.
All teknik har sina brister. Vid ett tillfälle övades att skanna av en strandremsa. Plötsligt föll batterikapaciteten från 93 till 0 procent, piloten nödlandade på en holme och drönaren fick hämtas med båt. Orsaken är ännu oklar, batteri och flyglogg är skickat för analys.
– Men det är en incident på runt 600 flygningar, övning och utbildning inräknat. Tekniken är ändå ganska säker, säger Mikael Olsson.
Storstadens komplexitet innebär begränsningar. Två flygplatser och tre helikopterplattor vid sjukhus medför flygförbud eller begränsad höjd över stora områden. Säve flygplats begränsningsområde på 50 meters flyghöjd sträcker sig över centrala Göteborg.
– 50 meter motsvarar 14 husvåningar. Gothia Towers har 29 våningar och är 100 meter högt. Men vi har fått tillstånd att flyga högre i de områdena, beslut tas vid varje tillfälle i samråd med flygledningen, säger Fredrik Löf.
Storgöteborg har också sökt och fått tillstånd att flyga utom synhåll.
– Det handlar inte om att flyga långt bort, utan om att flyga runt höga byggnader. På motsatta sidan är ju drönaren utom synhåll, säger Dennis Klaar.
Storgöteborg har första året använt vad som kan kallas en standarddrönare.
Nu har förbundet köpt in rejälare doning med värmekamera, 30x optisk zoom och IP-klassning (vattentålighet), prislapp runt 250 000.
– Zoomen gör att vi ser mycket långt. Vi tror, att om vi skickar upp drönaren på fem olika platser och sveper 360 grader så kan vi täcka in förbundets hela geografiska område. Varma dagar med högsta brandrisk kan vi kanske använda drönaren att spana efter skogsbränder, likt ett brandflyg, säger Fredrik Löf.
– Vi kan också stå i utkanten av förbudsområden och zooma in i dem för detaljbilder. Den nya maskinen kan även flyga i regn och hård vind. Nu är det pilotens skicklighet som är begränsningen, men vi lär oss hela tiden, säger Dennis Klaar.
Hittills har drönaren mest givit ett perspektiv ovanifrån. Med värmekamera blir användningsområdena många fler.
– Vi får mycket mer information, mer bildtolkning och mer att analysera, säger Mikael Olsson.
Det faktum att Lindome ansvarar för förbundets drönarverksamhet har gjort brandstationen attraktivare.
– Folk söker just hit, för att de vill bli drönarpiloter. Ett litet uppsving, säger Fredrik Löf.
LARMLISTA
Till följande larmtyper kallar Storgöteborg alltid ut drönarstyrkan initialt:
- Bränder i radhus, industrier, ladugårdar och på vindar
- Skogsbränder
- Olyckor med farligt gods
- Explosioner
- Drunkning
- Båtolyckor
- Person i svår belägenhet
- Ras och skred
- Försvunna personer
- Olyckor kring järnvägar