"Vi har lärt oss en hel del"

För att dra nytta av erfarenheterna från branden i Västmanland 2014 valde landshövdingen att kalla in personer som satt med i ledningen då.

– Landshövdingen i Gävleborg Per Bill frågade om jag kunde komma och planera ett övertagande av det kommunala räddningstjänstansvaret och rita en organisation för hur det skulle se ut, berättar Patrik Åhnberg, samhällsbyggnadsdirektör på länsstyrelsen i Stockholm.

Han har ett förflutet i Södertörns räddningstjänstförbund och kallades in som stabschef när länsstyrelsen tog över räddningsledningen i Västmanland.

Övertagande blev mindre komplicerat den här gången. I Västmanland handlade det om fyra kommuner, här enbart Ljusdals kommun. Dessutom fick Patrik Åhnberg lite mer tid på sig.

– Övertagandet skulle ske måndag 23 juli och jag kom in lördag 21 juli så jag hade två dagar på mig att planera. I Västmanland fanns ingen planeringstid. Här kunde man tänka lite mer och ta med erfarenheterna från Västmanland.

Det finns flera skillnader mellan bränderna. Västmanland var större, 12 000 hektar mot 9 500 i Kårböle, och hade ett mycket häftigare förlopp. 2014 evakuerades omkring 1 000 personer, vid Kårböle-branden 250-300 personer.

– I Västmanland var det en extremt snabb brandutveckling och man hade inte kontroll över läget. I Ljusdal hade man ganska bra kontroll på branden, men allt det övriga med samverkan fungerade inte. I Västmanland var det brandcheferna som sa att nu klarar vi inte av det. I Ljusdal var det kommunen och deras krisledningsnämnd som vände sig till länsstyrelsen.

Även om Västmanland var större var Kårböle på vissa sätt mer komplicerad. Som mest brann det på fem ställen med tre stora brandhärdar vilket är svårare att hantera och kräver mer resurser. I den nya organisationen slog Patrik Åhnberg ihop tre befintliga staber plus en fältstab. Ledningscentralen placerades i Färila skola.

– En erfarenhet från Västmanland var att först när vi tog in ledningen och kunde styra inifrån, fick vi kontroll på läget. I Färila byggde vi en organisation enligt Nato-standard, egentligen samma system som polisen och Försvarsmakten har. Några länsstyrelser kör samma system och vi gör det mer eller mindre i Samverkan Stockholmsregionen. I Västmanland hade räddningsledningen ansvaret, här var vi tydliga med att den som har ansvaret är landshövdingen.

"Till nyckelpositioner handplockade vi
folk som vi visste hade erfarenhet"

Robert Strid från Gästrike räddningstjänstförbund hade redan tidigare plockats in som räddningsledare. Patrik Åhnberg gick in som hans ställföreträdare och de jobbade som ett team. En rad funktioner inrättades.

– Metodiken handlar mycket om uppdragsledning, så vi tryckte ner väldigt mycket ansvar till funktionerna. Vi hade idén att byta rollerna så få gånger som möjligt, räddningsledningen skulle aldrig bytas. Stabschef bytte vi några gånger. Till nyckelpositioner handplockade vi folk som vi visste hade erfarenhet.

För dessa positioner hämtades chefer från länsstyrelsen i Gävleborg, räddningstjänsten och flera från Stockholmspolisen med vana från stora kommenderingar.

– I staben hade vi också Försvarsmakten med insatsbefäl, MSB hade en person, Lantmäteriet blev en viktig part för oss och tryckte varje natt 500 kartor åt oss. Vi hade Polisen, SOS Alarm, Trafikverket, restvärdesledarna och försäkringsbolagen. De här var alltid med i våra stabsorienteringar. Initialt körde vi tre orienteringar per dag och gick senare ner till två.

En stor skillnad mot Västmanland var det stora inslaget utländska styrkor.

– Vi har lärt oss en hel del hur vi ska jobba med utländska styrkor. Det tog en dag innan vi förstod hur fransmännen jobbade. De var jägare, ut i skogen och jobbade med moteld, de gjorde mycket skyddsbränningar. Polackerna var riktiga arbetsmaskiner och kom med väldigt bra grejer också. De var superduktiga och där har vi mycket att lära men också en del att lära ut.

Trots att det handlar om en skogsbrand blir det enligt Patrik Åhnberg lätt för mycket fokus på räddningstjänst.

– När man bygger en sån här stab tror jag det är viktigt att man går från brandsläckning till krisledning. Det var väldigt mycket fokus på brandsläckning när vi kom dit och väldigt lite fokus på krisledning och de som faktiskt drabbats. Och det är krisledning vi egentligen bygger med en sån här stab som fylls med kompetenser från alla samhällssektorer. Jag och Robert kompletterade varandra. Han är räddningschef i Gästrike, jag har ett lite annat samhällsperspektiv med mig in. Det är så man behöver bygga för att det ska fungera. En ärrad kommundirektör som räddningsledare hade också funkat ganska bra.

Patrik Åhnberg efterlyser ett system för att få förstärkning.

– Jag tror inte som utredaren Jan-Åke Björklund, att MSB ska ta över. Det behövs någon form av regional organisation. Kanske 6-7 länsstyrelser som har förmågan.

"Det har skickats namnkunniga
som inte levererat"

Att MSB tog på sig uppgiften som nationell resursfördelare blev väldigt bra.

– Initialt fungerade inte matchningen, vad vi behövde och vad vi fick. MSB behöver bli bättre på att tala om vad det är man skickar. Samtidigt ska man vara lite ödmjuk, det var första gången det gjordes och det var nödvändigt. Den som frågar efter en resurs måste också vara mer specifik. Det behövs en ärlighet i systemet. Det fungerar inte att ta vem som helst utan den som skickas ska kunna utföra den uppgift som efterfrågas. Det har skickats namnkunniga som inte levererat.

Han tycker att insatsen gick bra.

– Det finns säkert mycket som kunde gjorts annorlunda eller bättre, men när jag jämför med Västmanlandsinsatsen så tycker jag att vi har lärt oss en hel del som faktiskt visade sig i vissa delar här.