Reportage

"Krävs nytt tänkesätt"

Färre skadade och döda i bostadsbränder kräver ett nytt tänkesätt.

– Då måste man tänka medicinskt personskadeförlopp i stället för fysikaliskt brandförlopp. Man ska tänka sociala omständigheter i stället för tekniska omständigheter och man ska tänka system i stället för individ, säger Ragnar Andersson, seniorprofessor i riskhantering vid Karlstads universitet.

Brandprocessen har ganska liten relevans när det gäller den process som gör att människor skadas.

– Det är en destruktionsprocess av byggnaden, men ska man förstå varför människor skadas i bränder är det den medicinska skadeprocessen man måste förstå. Det är förgiftningen som är den viktiga mekanismen och min misstanke är att det går ganska fort. I varje fall fram till medvetslöshet och sen har man ingen chans. Och om man inte fokuserar på det, förstår hur det går till och hur snabbt det går, kommer man att famla i mörker i det fortsatta arbetet.

Förgiftningen är som han beskriver det en lömsk process, koloxid luktar inte.

– Det första som händer är att man blir förvirrad, omtöcknad och klarar inte tänka klart. Om man tänker sig de vanligaste scenarierna, att det brinner i sängen eller soffan där man ligger, då har man gasutvecklingen alldeles intill andningszonen. Är man dessutom rökare har man en koloxidförgiftning redan från början, då ska inte så mycket till. Jag har sökt i litteraturen och det finns väldigt lite forskning om det specifika förloppet.

Hittills har fokus legat på att fastställa brandorsak. Personskadans orsaker och förlopp blir inte utredda.

– Det är två olika saker och därför finns det inget lärande varför människor dör och skadas, utan man konstaterar bara att det brann och någon dog.

Det som framkommit så tydligt i de tre forskningsprojekten är den sociala dimensionen och med den ansvarsfrågan.

– Dödsbränder är inte ett tekniskt problem längre utan ett socialt problem. Människor som har någorlunda goda förmågor klarar ett brandtillbud. Sängliggande, rullstolsbundna eller dementa saknar dessa förmågor. Då är det sociala förhållanden i stället för tekniska som man måste skjuta i förgrunden.

Han anser att brandteknikRagnar Andersson, professor bör kompletteras med sociala och medicinska kompetenser, både för att förstå skadeförloppen och människors begränsningar i förmågor.

– Man kan inte lämna ansvaret till den enskilde om det är uppenbart att den enskilde saknar förmåga att bära det ansvaret. Då måste man tänka som i trafiken att nån har ett överordnat ansvar. Socialtjänst och hemsjukvård är med och bedömer vilka som ska bo hemma och de tar på sig ett stort ansvar. Jag menar att man måste se över hela kvarboende-tanken. Gamla utsätts också för andra risker som fallolyckor. Det är nåt för politikerna att bita i, säger Ragnar Andersson.