Bränder och obehaglig stämning är vardag

– Många gånger löses otrevlig stämning med att ta initiativ till samtal. Samtidigt är vi ibland för naiva. Vi måste inse när det finns avsikt för något värre, se vilket sammanhang vi befinner oss i, säger insatsledare Per-Anders Lindfeldt.

Hot och våld mot blåljusorganisationer är inte bara ett bekymmer för direkt drabbade. Ett samhällsproblem som 2016 fick inrikesminister Anders Ygeman att kalla till samtal. I slutet av året ska det finnas en vägledning för hur situationer med hot och våld ska hanteras.

Samtidigt rullar vardagen på.

Det är onsdag morgon och Per-Anders Lindfeldt sitter i cafeterian på Gårda brandstation, har nyss gått av ett dygnsskift som insatsledare. Halv tre på natten larmades styrkan till brand i ett garage, tre bilar brann. Numera rutin.

– Förr berodde bilbränder på att det var fel på bilen. Nu anläggs bränderna. Och släckningen kan vara riskfylld. Det har hänt att bilar fyllts med aerosolflaskor innan det tänds på.

Se statistik anlagda bränder

Insatser där man dessutom möter obehaglig eller fientlig stämning har blivit allt för vanligt. Men hur möter man det?

Per-Anders Lindfeldt tror på kontakt och samtal i situationer som är plötsligt uppkomna och konstaterar att det har ändrat hans egen attityd.

– Det behöver inte vara vi som är problemet. Men om vi släcker utan att kommunicera, då kan vi ställa till det. Ett kommunikativt förhållningssätt är ett måste och man får försöka hitta ingångar till samtal, det kan vara att man säger sig tycka känna igen någon från en utbildning i skolan. Nio av tio gånger når man framgång, säger Lindfeldt och fortsätter:

– Nu pratar jag inte om när det kastas saker mot oss, men den här situationen skulle kunna leda till det om det inte bromsas.

"Vi kan hamna på en bilbrand
som är parallell med grov
kriminalitet, skjutningar. Det
här har tagit sjuka proportioner."

Vet man på förhand att det är en avsiktlig händelse, att det finns risk för hot och våld på platsen är förhållningssättet ett annat.

– Vi kan hamna på en bilbrand som är parallell med grov kriminalitet, skjutningar. Det här har tagit sjuka proportioner, känns som det blir både fler och värre sådana händelser. Då handlar det inte om att vara kommunikativ.

I en promemoria från MSB om arbetet med att förebygga hot och våld mot blåljus beskrivs att långvarigt förebyggande arbete i storstadsregionerna lyckats skapa en nedåtgående trend.

– Vi är lite förundrade över vad de menar med det.

Vid risk för avsiktligt hot och våld bedöms situationen tillsammans med polisen.

– Vi måste inse vilket sammanhang vi befinner oss i. Är vi vaksamma i alla situationer, då är vi det i ett riktigt terrorangrepp som det på Drottninggatan i Stockholm också, så långt det nu går.

För det som kallas pågående dödligt våld i publik miljö (PDV), vilket kan vara ett terrorangrepp, vill Per-Anders Lindfeldt gärna att man använder samma förhållningssätt som för en kemolycka; att det finns områden där man kan befinna sig och områden där inte alla ska gå in.

– Det är bra om man känner igen mönster. Vi måste hänga upp det vi gör i något var och en känner igen sig i, för i situationen blir du själv. Det finns situationer vi inte kan vara i, samtidigt ska vi skydda medborgarna. Man får ställa uppdraget mot någon form av arbetsmiljö.

Per-Anders Lindfeldt poängterar att man redan när larmet går måste ha funderat kring vinster och förluster vid olika agerande.

Men den bästa förutsättningen är att långt tidigare ha åstadkommit något.

2009 vände sig räddningstjänsten till polisen och frågade hur de hanterar hot och våld, som då börjat bli återkommande.

Utlösande var bland annat en av de värre händelserna, en fem kilo tung sten kastades genom framrutan på en brandbil under utryckning.

Ett av polisens förhållningssätt var kommunikation. Med influenser från polisen började Per-Anders Lindfeldt och kollegor på Lundby brandstation snickra på en endagarsutbildning. En utbildning all utryckande personal numera genomgått.

– Det skapar någon form av mental trygghet och en insikt att vi kan påverka mycket. Jag tror vi mår bättre i detta, vet hur vi fungerar i situationen och att vi kan styra den i stället för att vara otrygga.

Efter stenkastningen 2009 sökte sig också några ungdomar till en närliggande brandstation.

– De sa att de inte ställde upp på det som hänt, men också att de runt om sig såg ett uniformshat.

Det styrkte förhållningssätt om bättre kommunikation.

Än viktigare är det förebyggande arbetet. Förtroende hos allmänheten bygger på att man varit i området, är bekanta med folk. MBU (människan bakom uniformen) drivs av Fritid Göteborg. Alla blåljusorganisationer deltar, men räddningstjänsten är huvudaktör.

"Förtroende handlar också om
att sätta gränser. Hot och våld är
inte okej, får inte bli normalitet."

– Vi håller träffar, framförallt i utsatta områden. De vi möter får prova att rökdyka, klättra i stegar. Vi åker också ut med styrkor på dagtid, gör stegresningar och människor söker upp oss spontant. Det är viktigt, förebyggande är viktigt. Inte minst för oss själva. Därför tror jag inte riktigt på att placera ut väktare som gör jobbet. Det är bra om vi finns där, är bekanta med folk.

Det är vad man kallar att känna normalläget i området. Viktigt, anser Per-Anders Lindfeldt.

Förtroende måste också vårdas. Ömsesidig respekt betyder dock inte att vara kompis med alla i alla lägen.

– Förtroende handlar också om att sätta gränser. Hot och våld är inte okej, får inte bli normalitet. Vi måste stå upp mot det med de som bor i området och skapa opinion. De som hotar får inte bli hjältar. Vi ska ha klart för oss att 99 procent av boende i området vill ha det som vi vill ha det.

Balansakten är att brandmän är brandmän och ska inte ta över andras roller. Hur avsiktligt hot och våld hanteras måste blåljusorganisationerna hitta en gemensam hållning för, anser Per-Anders Lindfeldt.

– Hittar vi inte ett nationellt spår måste vi ändå börja någonstans. Inledningsvis behöver räddningstjänst och sjukvård titta på hur polisen gör, de har kommit längre. Därefter kan vi hitta något gemensamt.

Efter diskoteksbranden 1998, då 63 ungdomar dog, tog räddningstjänsten initiativ till möten med drabbade och polisen. Ett initiativ som fick positiv effekt på samarbetet med polisen, anser Per-Anders Lindfeldt

– Men det finns mer att göra, exempelvis i hur vi snabbt byter information. I dag bygger det mycket på personliga kontakter. Samarbetet behöver formaliseras.

Vilka förhoppningar har du om den kommande vägledning som MSB håller på att ta fram?

– Att den resulterar i någon form av gemensam utbildning för räddningstjänst, polis och ambulans.

Förklaringar till statistiken

• Bränder i fordon omfattar alla former av vägfordon, tåg och andra spårfordon, flyg och fartyg/båtar.
• Personbilar dominerar stort, exempelvis var 1 428 av 1 609 anlagda bränder 2015 i personbilar.
• Det är fler bilar som brunnit än antalet bränder. Om tre bilar brunnit i en och samma brand visar statistiken en brand.
• Förbund har bildats under den period som statistiken omfattar.
• Storstockholm bilades 2009 och omfattar tio kommuner. Tidigare samarbetade Stockholm med Solna-Sundbyberg och Lidingö. * Siffrorna för 2000 är dock enbart för Stockholms kommun.
• Räddningstjänsten Syd bildades 2006 och omfattar fem kommuner. ** Siffrorna för 2000-2006 är enbart för Malmö kommun.
• Utomhusbränder omfattar, skog och mark, containrar, papperskorgar, soptunnor, soptippar, tält samt viss del ej definierat.