Den svarta våren - tre brandmän döda

– Vi vill inte att det här ska hända igen. Jag är beredd att gå långt för att räddningstjänstpersonal runt om i Sverige ska slippa den sorg och det trauma som vår organisation gått igenom, säger Ida Texell, förbundsdirektör brandkåren Attunda.

Som representant för en av de drabbade räddningstjänsterna deltog hon på det möte MSB kallade till i början av maj. Bakgrunden var att det på kort tid inträffat tre dödsolyckor där brandmän omkommit i samband med räddningsarbete vid trafikolyckor.

Vid mötet deltog de tre berörda räddningstjänsterna, Trafikverket, Arbetsmiljöverket, facken, SKL och polisen. Det inleddes med en genomgång av statistik över olyckor och incidenter under räddningsarbete vid trafikolyckor. Det visade sig då att det så sent som förra året skett en nästan identisk olycka med vajerräcke som den i Örkelljunga 12 april i år då en brandman omkom, men som inte blivit känd.

– Ett problem är att vi inte har någon bra tillbudsrapportering. Det inträffar relativt ofta tillbud men de rapporteras inte. Dessutom skrivs lokala olycksutredningar som inte kommer ut till branschen, säger Jan Wisén, MSB.

Mattias Strömgren, MSB, som gått igenom statistiken, har hittat tre olyckor med vajerräcken sedan 2009 varav två har drabbat räddningstjänsten. Varför olycksutredningen efter olyckan i Robertsfors inte fått bred spridning är oklart.

– Vi har märkt en tendens att man gör olycksutredningar men skickar inte in dem. Det händer till och med att utredningar klassas som arbetsmaterial trots att de är klara, säger Mattias Strömgren.

Det finns ingen garanti för att olyckan i Örkelljunga kunnat förhindras om Robertsfors-olyckan varit känd, men uppgiften om den väckte viss förstämning på mötet.

– Vad är det som gör att vi inte klarar återföra lärande i den omfattning som behövs för att förhindra såna här tragiska olyckor? Hur kan vi bli bättre på att lära? säger Ida Texell.

Hon anser att det är oacceptabelt att man omkommer på sin arbetsplats. Åtgärder behöver vidtas.

– Frågeställningen rymmer utbildning, attityd- och beteendeförändringar – både hos trafikanter och personal som arbetar på väg. MSB har ett viktigt uppdrag i sin utbildning. Lärande och utbildning är de mest strategiska frågorna inför framtiden, säger Ida Texell.

Den uppfattningen delades av flera.

– Det måste bli bättre incidentrapportering, mer utbildning, information/kommunikation. Det fanns ett samförstånd på mötet om att det måste tas ett helhetsgrepp om trafiksäkerhetsarbetet, säger Peter Bergh, ordförande Brandmännens riksförbund.

Arbetsmiljöverket hoppas mötet ska leda till samarbete över myndighetsgränserna samtidigt som vikten av att arbetsgivaren bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete framhölls.

– Det är en arbetsmiljöfråga och det är respektive arbetsgivare, ofta kommunen, som har att utforma arbetet på ett sunt och säkert sätt för sina arbetstagare, säger Karin Sundh-Nygård, enhetschef Arbetsmiljöverket.

Efter dödsolyckorna har flera räddningstjänster bestämt sig för total vägavstängning vid trafikolyckor. Inte ens det ger några garantier.

– Vi måste bli bättre på avspärrning men en olycka har olika skeden. Det är en sak när alla är på plats, man har tunga bilar, har fått avspärrningar på plats och kanske trafikdirigering. Men både initialt, innan avspärrningarna är på plats och när insatsen avvecklas, är man ganska utsatt, säger Jan Wisén.

Det var när insatsen var på väg att avslutas som olyckan utanför Uddevalla inträffade.

– Vi hade skyddat, vi hade spärrat av totalt initialt men någonstans går det över i en bärgningssituation, ambulanserna måste komma loss och så vidare. Vi måste flytta undan och justera våra barriärfordon och i det läget drabbades vi, berättar Bernt Eriksson, räddningschef Mitt Bohuslän.

Max Ekberg, Sveriges kommuner och landsting (SKL) konstaterar att ingen riktigt äger frågan om avspärrning och trafikdirigering.

– Räddningstjänsten får sig tillsagt att trafikdirigering ska man inte hålla på med. Då kommer det inte med i rutiner och blir inte övat. Vi skulle behöva hjälp från statliga myndigheter både med att våga tolka nuvarande regelverk och att driva på en förändring av regelverken, säger Max Ekberg.

Att polisen ska komma och sköta trafikdirigeringen är inget räddningstjänsten kan förvänta sig.

– Vissa tider på dygnet kanske det inte finns poliser i närheten över huvud taget och vi kan aldrig garantera att alltid finnas på plats. Framförallt inte vid den här typen av olyckor vi nu har pratat om som startat med en ganska trivial olycka. Det är egentligen trafikincidenter som primärt inte ger anledning för oss att köra dit överhuvudtaget, för det finns ingen direkt misstanke om brott, säger Erling Andersson, poliskommissarie och trafikstrateg på polisens Nationella operativa avdelning, som också han vill se över ett otydligt regelverk.

Räddningstjänstförbundet Skåne Nordväst som drabbades vid vajerolyckan ska ta fram en informations- och utbildningsfilm kring vajerräcken.

– Vi har sett att det är svårare att få genomslag med skrivet material och därför har vi haft en idé om att arbeta mer med filmbudskap. Jag tror mycket på videoklipp, animeringar – att jobba mer med rörliga bilder som är lättare att förstå och ta till sig, säger, Christer Ängehov, förbundsdirektör Skåne Nordväst.

Utbildning i hanteringen av vajerräcken behövs, men är det ens räddningstjänstens uppgift?

– Vad jag vet finns ingen utbildning i att plocka ner vajerräcken som kommit i spänn. Det är upp till Trafikverket och tillverkarna och ta fram säkra metoder. Jag är högst tveksam till att det är en uppgift för räddningstjänsten om det inte föreligger fara för liv, men det får vi titta närmare på, säger Mattias Strömgren, MSB.

Ett resultat av mötet blev att MSB tog på sig att ta fram någon form av informationsmaterial som ska gå ut ganska snabbt.

– Vi ska också gå vidare med mer långsiktiga åtgärder som hur räddningstjänsten ska förhålla sig till trafikdirigering och har ett möte med Trafikverket i juni, säger Jan Wisén.