Reportage

Äga händelsen och lämna över ansvar - inbyggda tankefel

Ingen äger hela händelsen, ansvar för insats lämnas inte över.

– Det är inbyggda tankefel, säger Erik Cedergårdh, ställföreträdande räddningschef i Storgöteborg.

Samverkan på riktigt kräver förståelse för olika perspektiv och behövs för att hela hjälpbehovet vid en händelse ska kunna hanteras. Det framhöll Cedergårdh på samverkansseminariet i Revinge.

För att stärka förmågan anser Cedergårdh att de gemensamma grunderna är bra utgångspunkter.

– Men vi kan inte bara stoppa in nya ord från projektet i det vi redan har, då händer inget. Vi måste våga utmana varandra, våra tankemönster. Det är inte säkert att just mina mönster är rätt.

Det är begripligt att frågan om vem som äger en händelse ställs, anser Cedergårdh. Man vill ha en tydlighet och söker enkelhet i förväntningar på varandra. Men konsekvensen kan bli ett allt för reaktivt arbetssätt, andra aktörer kommer in försent eller avvaktar när de hade kunnat arbeta proaktivt.

Erik Cedergårdh poängterade att i samma olycka eller samhällsstörning pågår ofta samtidiga insatser parallellt – räddningsinsats, polisinsats, sjukvårdsinsats.

– Därför har varje aktör ett samtidigt ansvar, bidrar med olika insatser. Men ingen har ett helt ansvar över händelsen, var och en ansvarar för sina åtgärder utifrån respektive lagstiftning. I en olycka kan det bedrivas samtidiga insatser som bottnar i olika uppdrag enligt lagstiftningar, i vissa fall kan det vara flera räddningsinsatser enligt LSO vid samma händelse.

Tydlighet är för Cedergårdh i stället att prata klartext om innehållet i olyckan och över aktörsgränser pröva varandras tolkningar av händelseutvecklingen.

– Det behövs gemensamma bedömningar för att fånga fler perspektiv. Vi måste tänka kring vilka behov som finns, och att den som ser behov vågar ta initiativ. Jag uppskattar när polisen ringer oss så vi kan agera proaktivt. Vid en händelse har vi ett gemensamt ansvar där alla aktörer måste väga av sitt uppdrag.

Men ansvar kan inte överlämnas till någon annan.

– Det uttrycks ibland att man lämnar över ansvaret för insatsen. Men ingen kan frånsäga sig sitt ansvar. Jag vill säga att man lämnar över information, sen måste varje myndighet bedöma om det egna uppdraget berörs och ska tillämpas.

Överlämnande av information är viktigt och ökar förutsättningar för proaktivt arbete.

– Om vi ska vänta på att någon annan avslutar sin insats innan vi tar vid, då riskerar vi fördröjningar. Skeenden är kedjereaktioner, det som är en konsekvens för en aktör kan vara ett hot för flera andra.

Aktörer har olika kompetenser och uppdrag, därför görs också olika tolkningar, händelser ses ur olika perspektiv.

– De olika perspektiven är viktiga för att beskriva hjälpbehoven så heltäckande som möjligt.

Tillämpa därför samtidighet och var proaktiv, uppmanade Erik Cedergårdh.

– Alla behöver inse sitt samtidiga ansvar och pröva det egna uppdraget och egna rollen. Vid ovissa händelseutvecklingar behöver agerandet starta, ansvarsförhållanden får redas ut successivt. Den som ser behov av aktörsgemensamt agerande både kan och ska ta initiativ. Och tänk framåt – fatta beslut på antaganden.

För att nå fram till en helhetssyn i praktiken uppmanade Cedergårdh:

  • tänk utanför hanteringen av det egna uppdraget och utnyttja det tolkningsutrymme som finns
  • upptäck de effekter som behövs men saknas
  • gör gemensamma inriktningar och prioriteringar.