Reportage

Saknas dialog med medborgarna

Det saknas ett politiskt engagemang i svensk räddningstjänst. Och det saknas också en medborgardialog, vad vill medborgarna få ut av räddningstjänsten?

VISBY
Förre räddningschefen och stadsdirektören i Göteborg Åke Jacobsson, kom med ett antal "provokationer" för att kasta ljus över Brandkonferensens tema Vem styr räddningstjänsten?

Under hans 27 år i räddningstjänsten fick han aldrig uppleva en politisk debatt.

– Inte ens efter skogsbranden blir det debatt. Är vi tillräckligt bra? Senaste öppna jämförelser visar att 80 eller 90 procent har stort förtroende för räddningstjänsten. Politiker vet att det finns jätteutmaningar i den kommunala verksamheten så varför lägga så stor uppmärksamhet på räddningstjänsten?

Lagstiftningen ger kommunerna stor frihet att hitta lokalt anpassade räddningstjänstorganisationer utifrån den risk som finns.

– Räddningstjänsten är en frizon vad gäller den statliga styrningen. Andra kommunala verksamheter har ofta en mycket tydligare och starkare statlig styrning.

Politikerna vill inte styra och från forskningen finns heller inget att hämta.

– Det är katastrofalt låg volym på forskningen inom räddningstjänst. Det kommer inte in några nya influenser vid nyanställningar.

– Det är låg personalomsättning och vi anställer av samma sort. Det är en liten förändring på de stora kårerna, men jag har inte sett något avtryck i verksamheten ännu.

Bristen på influenser utifrån riskerar att skapa en konserverande miljö. En organisationskultur som är ganska svår att styra.

– Våra tidigare erfarenheter får lite för stor betydelse för vi har inget annat att rätta oss emot. Risken är att det blir ett internt fokus eftersom vi måste ta influenserna inifrån i stället.

Kritiken tenderar att landa hos brandmännen men det är inte där problemet ligger enligt Åke Jacobsson.

– Man får inte tolka det jag säger som att vi ska bli sämre på räddningstjänst. Det finns en oerhörd förväntan från allmänheten att om det inträffar en brand eller en olycka ska man klippa till snabbt och effektivt. Det handlar inte om att brandmännen inte vill eller kan. Utan det handlar om att systemet låst in dem i tillsyn, i utryckningsverksamhet. De är en produkt av systemet och det är den politiska ledningen och tjänstemannaledningen som har ansvar för systemutvecklingen.

Steget från brandstationen till stadshuset var bara några hundra meter.

– Men en dramatisk skillnad i organisationskultur. Jag var van att arbeta med interna frågor, i stadshuset är det helt plötsligt ett medborgarperspektiv. Varför är det så? Vad är det som skapar det systemet?

Han hänvisar till att det finns kommunala verksamheter som satt i system att fråga vad medborgarna tycker.

– Inom kollektivtrafiken är det en självklarhet att man kan utveckla den efter resenärernas behov. Hur ofta frågar vi medborgarna vad de vill ha? Jag vill påstå att vi har ingen medborgardialog inom svensk räddningstjänst.

Åke Jacobsson vill se ett mycket bredare perspektiv på trygghets- och säkerhetsarbete.

– Många kommuner har inte insett potentialen i sin räddningstjänst. Ställ krav, de kan mycket mer. De är fantastiska i att jobba i det trygghets- och säkerhetshöjande arbetet. Det måste ske en förändring från internt fokus till ett medborgarfokus.