Nyhet

”Vi behöver hitta sätt att leva med oron”

Det förändrade säkerhetsläget orsakar oro bland allmänheten.

– Jag tror vi behöver hitta sätt att leva med det. En viss tröst är att människor är väldigt resilienta, säger Ann Enander, som forskat kring människors reaktioner vid allvarliga kriser.

Mycket chock men också mycket handling. Så upplever Ann Enander, psykolog och professor emerita i ledarskap vid Försvarshögskolan i Karlstad, att svenskarna reagerat på det förändrade säkerhetsläget.

– Jag slås av all solidarisk handling, från både regering, organisationer och enskilda personer, säger hon.

Skänka pengar och förnödenheter, engagera sig i flyktingmottagandet eller bygga upp sin egenberedskap är vanliga exempel just nu. Handlingskraften menar Ann Enander beror på att vi identifierar oss väldigt starkt. Ukraina ligger så pass nära, statsminister Magdalena Andersson höll ett allvarligt tal och vi ser enskilda öden beskrivas varje dag.

Hand i hand med handlingskraften går emellertid oron. Den är just nu utbredd i samhället, då begreppet används för att täcka många olika reaktioner.

– Man kan känna en mer allmän oro, på engelska concern, alltså att man är brydd över världsläget och vart det här kommer ta vägen. Eller så kan det vara en oro för den egna familjen, för framtiden, barnen. För närvarande tror jag att osäkerhet är starkare än extrem oro. Vi är åskådare just nu, även om det också är svårt.

Hon säger att forskningen visar att det i osäkra situationer är viktigt att ge sig själv uppgifter. Under andra världskriget stickades det kläder och gjordes insamlingar, och man bands samman av en kollektiv fiende samt solidariska ljuspunkter mitt i allt elände.

Att ge sig själv uppgifter kan även innebära att prata med andra så man slipper sitta ensam med tankarna, och att försöka ta reda på fakta från pålitliga källor. Än så länge tycker sig Ann Enander se att svenskarna främst söker information från myndigheter och etablerade kanaler.

– För första gången i en sådan här kris påpekas det tydligt vilken information som är verifierad och inte. Det här är bara början på att vi medborgare måste lära oss att vara mer kritiska och inte dela text och bild som vi inte har koll på.

Ann Enander säger att svenskarna till vardags inte är särskilt mottagliga för information om kris och beredskapsåtgärder, men när det väl händer någonting har vi ett enormt behov av information. När MSB 2018 släppte broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” var Ann Enander med och forskade om reaktionerna på den.

– Då sa många i fokusgrupperna att det var omöjligt att tänka sig krig i Sverige. Det svaret skulle vi inte få i dag.

Att folk tar reda på information om skyddsrum och hur man ska bete sig om något händer tycker hon är väldigt rationellt. Den upprörda tonen som kan visa sig i sociala medier är ett sätt att uttrycka sin oro på.

– Man vill se om sitt hus. Vi har dessutom gått igenom en pandemi där det varit mycket diskussion kring Sveriges beredskap. Det är lite dubbelt, för med broschyren var syftet att göra folk uppmärksamma och skapa någon slags realistisk krismedvetenhet, och den andra sidan av det är att folk ställer krav. Ska jag nu ha alla de här sakerna hemma och rusta mig, hur rustade är myndigheterna? Det kan ta sig ganska arga uttryck ibland men jag tror att det är betydligt fler som känner en allmän, diffus oro. Den är svårare för individen att handskas med.

Ann Enander understryker att människan är väldigt resilient och trots skrämmande händelser som terrorhot, pandemi och krig läggs inte eländet på hög.

– Vi är väldigt duktiga på att gå vidare och glömma, och så kommer nya saker av annan karaktär. Som vanlig medborgare är det skönt, en styrka i det mänskliga psyket, men som forskare behöver vi påminna myndigheter och ansvariga om att de ska komma ihåg erfarenheterna som gjorts, exempelvis i samband med svåra skogsbränder och svår smittspridning.

Med andra ord kommer vårt psyke göra att vi lär oss leva med det försämrade säkerhetsläget, även om det blir långvarigt.

Om oron och rädslan ändå blir övermäktig rekommenderar Ann Enander att man ransonerar informationen.

– Hålla sig uppdaterad betyder inte att man måste kolla nyhetsflödet varenda halvtimme. Det kan bli för jobbigt att få negativ information hela tiden.

På frågan hur orolig hon själv är i dagsläget blir svaret tudelat.

– Brydd – väldigt. Över att hela säkerhetssituationen har ställts på ända under väldigt kort tid. Även om vi sett signalerna tror jag vi är många som hade svårt att tro att det ändå skulle gå så här långt. Är det början på nånting som är väldigt svårt att kontrollera eller är det nånting isolerat som vi kommer kunna hämta oss ifrån? Däremot går min vardag vidare ganska oförändrat och det tror jag är viktigt att man påminner sig om.

Hon lägger till att vi lever i ett starkt, demokratiskt samhälle, med stora resurser och fria medier.

– Det tröstar jag mig också med när det känns för tungt. Det finns många krafter som hjälper till. Vi växer också i krissituationer.