Fler ska lockas laga svensk kriskost

När Kils kommun skulle beredskapsplanera visade det sig vara svårt att hitta svensk kriskost. Många livsmedel som rekommenderas av bland andra MSB och Livsmedelsverket att ha hemma vid en kris, exempelvis ris, nudlar, couscous, konserverade tomater, bönor, tonfisk, nötter och choklad, är importvaror.
I brist på svenska alternativ tvingades kommunen ha tonfisk och ris på krismenyn, vilket inte är idealiskt ur ett sårbarhetsperspektiv om handelskedjorna bryts.

Insikten om hur få livsmedel som produceras i Sverige, och som dessutom fungerar som kriskost, blev startskottet på ett samarbetsprojekt under ledning av Länsstyrelsen i Värmland.
– Det är viktigt att inte vara beroende av import. Det behöver inte vara ett krig som stänger gränserna, det räcker med att titta på pandemin, säger projektledaren Louise Rapplihn, till vardags handläggare inom risk och säkerhet vid länsstyrelsen.

I projektet kopplades målen för den nationella livsmedelsstrategin ihop med totalförsvarets behov. Syftet var att ta fram kriskost där råvaran är svensk och förädlingen sker i Sverige. Helst skulle kriskosten vara producerad i Värmland eller angränsande län. För att klassas som kriskost måste varorna också kunna lagras utan kyla i minst tre månader.

Louise Rapplihn säger att det varit ett jättearbete att ta reda på vilka av de produkter som finns på marknaden i dag som passar in på projektets beskrivning av kriskost.
– Märkningen är dålig ur den här synvinkeln. Det är svårt att veta vad man håller i handen. Det är inte lätt att se var råvarorna kommer ifrån och var tillverkningen och förpackning sker. Det har visat sig att det finns svenska råvaror som förpackas utomlands. Om gränserna stänger kanske vi inte får in dem i landet igen.
– Sedan finns det vissa produkter där märkningen antyder att de inte är svenska, trots att basen och produktionen är svensk. Istället har de valt att märka med ”produceras i EU” för att nå en större marknad.

Lufttorkad skinka, småskaliga konserver, pasta, sylt och rotfrukter är några produkter som fick godkänt.

Med den inventerade listan som utgångspunkt tog tre värmländska kockar fram 15 recept som ska kunna användas av både enskilda hushåll och offentliga storkök. Under krisberedskapsveckan i höstas lanserades sedan receptsamlingen ”Mat härifrån – Recept för vardag och krisberedskap”.

Risotto på havreris; Bullens korv med bakade korvbröd; skogssvampsoppa med knäckebröd; makrillpanna; vita bönbiffar i tortillabröd med vitkålssallad och grönkål är några av rätterna som hittas i samlingen, som går att ladda ner på Länsstyrelsen i Värmlands webbplats.

Projektet ska ses som ett test och ett första steg i en förändringsprocess. Finns det en marknadspotential för svensk och närproducerad kriskost? Är det här ett sätt att stärka krisberedskapen för kommuner och enskilda? Kan kriskost rent av bli ett nytt varusegment?

Projektgruppen menar att svaret är ja på alla frågor.
– Svensk mat är generellt sett dyrare, den blir utkonkurrerad av billiga alternativ. Till privatpersoner brukar jag säga att i butiken kostar en plastkasse sju kronor. Ta med en egen kasse så har du råd att köpa spagetti från Sverige. Handlar vi inte svenska varor nu, kan inte produktionen hållas uppe och då finns varorna heller inte vid en kris, säger Louise Rapplihn.

Hon upplever att det är hos den enskilda konsumenten som den största förändringen har skett i kölvattnet av pandemin och kriget i Ukraina.
– Däremot sitter kommunerna fortfarande kvar i sina planeringscirklar. De kan inte aktivt göra snabba förändringar eftersom lagstiftningen kring den kommunala upphandlingen ställer till det. Men vi har ett antal kommuner i Värmland med väldigt långt gångna planer. De kommer ta ett aktivt val att välja bort vissa importerade produkter till förmån för mat härifrån.

Louise Rapplihn betonar att även importerade godsaker som nötter, choklad och olivolja är guld värda i en kris.
– Det är sådant man inte får tag på om gränserna stängs och som man därför också bör ha i sin krislåda.

I projektet har Länsstyrelsen i Värmland samarbetat med Kils kommun, Kristinehamns kommun, Karlstads kommun, Räddningstjänsten Karlstadsregionen, Livsmedelsverket och Nifa – branschföreningen för värmländska matföretag.