Ingen gräns för samarbetet i Barents Rescue

– Framöver måste vi titta på om vi kan ha nytta av fler gemensamma resurser i Norden, för att bli vassare tillsammans, säger inrikesminister Mikael Damberg.

Barents Rescue i Kiruna med omnejd hade lärande i fokus, övergripande ambition var att utveckla ett gemensamt mål för samverkan vid stora olyckor i regionen.

Sverige fick bland annat öva på rutiner för att ta emot internationell hjälp. De tre nordiska länderna kopplade för första gången ihop sina kommunikationssystem – Rakel, Nødnett och Virve – i Tetranätet, vilket på många håll lyftes som ett historiskt ögonblick.

– Det är alltid spektakulärt att följa den enskilda räddningsinsatsen. Men jag tror att det absolut viktigaste är att vi har system och kommunikation på plats, så att vi fattar rätt beslut och sätter in rätt resurser. Därför är det intressant att se de hopkopplade kommunikationssystemen och hur ledningsstrukturerna fungerar så vi verkligen talar samma språk och får ut mest effekt, säger Damberg.

Samma språk handlar också om hur man uttrycker sig, vilket uppenbarades direkt. Ryssarna kom inte till första olycksplatsen, de uppfattade att de fick en fråga, inte en begäran eller order.

– Mot ryssarna måste man vara tydligare. Inte fråga vad de kan bidra med, utan säga vad man behöver hjälp med; då skickar de det. Det är mer en kulturkrock, säger Peter Wikström, Kalix, som koordinerade spelet vid Osoccen, koordineringscentret där insatsledning för alla yrkeskategorier och nationer var samlad.

Övningsledningen hade tryckt på att det gemensamma språket engelska måste pratas hela tiden, men det efterlevdes inte alltid.

– Det är lätt gjort att använda det egna språket, det kan hända i verkligheten också. Men det är övning, de lär sig.

Samarbete länder emellan är viktigt, speciellt i den glest befolkade norra regionen där det ibland kan vara närmare till grannlandets resurser.
Men vilka resurser de nordiska länderna överhuvudtaget ska ha tillsammans är en diskussion inrikesministern ser framför sig.

– Vi håller i Sverige på att bygga upp vår egen kapacitet för skogsbränder, har skärpt helikopterresurserna och samarbetar i det fallet med Norge. Men i nästa steg kommer det handla om vilken EU-kapacitet vi ska ha och vad Norden vill göra tillsammans. Det tror jag blir en diskussion som kommer att prägla våra nordiska länder, säger Mikael Damberg.

Rikspolischef Anders Thornberg tyckte det var viktigt att vara på plats för att förstå övningens strategiska förutsättningar och var imponerad av hur de övade hanterade uppgiften.

– Barents är tuffa omständigheter. Det är långa avstånd, mindre resurser. Det är kallt och regnar, allmänt besvärligt. Tror det är nyttigt med en sån här övning.

Prövas samarbetet mellan blåljusorganisationerna för sällan?

– Vi jobbar ju skarpt 365 dagar om året, så vi får rak feedback på hur vi jobbar. Men det är klart att man ibland måste ta sig tid att träffas, öva allt från insatsledning till fältpersonal.

Det gemensamma kommunikationssystemet för de nordiska länderna och den stora övningen att identifiera olycksoffer var två inslag under Barents som MSBs generaldirektör Dan Eliasson ville lyfta fram.

– Det känns väldigt stimulerande som företrädare för MSB att få vara med och främja ett samarbete som utvecklas i ett område där landsgränser inte spelar någon roll, myndigheter måste samarbeta.

Är det något du tycker Sverige är speciellt bra på?

– Vi har duktiga yrkesmänniskor generellt, en stark räddningstjänst. Vi är duktiga att organisera, få saker att fungera tillsammans. Vi bygger basläger, en av MSBs specialiteter, som vi kan arbeta utifrån på ett effektivt sätt.

Hur ser du på utbytet med Ryssland, med tanke på det säkerhetspolitiska läget?

– Säkerhets- och utrikespolitik är ett fält, där ligger Sveriges politik fast. Det ändras inte av den här övningen. Men när stora olyckor inträffar, oavsett om det är i Ryssland eller i Sverige, finns det behov av att vi kan hjälpa varandra. När vi räddar liv, då är vi kollegor, säger Eliasson och tillägger:

– Ryssland har enorma förmågor som vi inte har. Vi kan muskla upp i Sverige, Norge och Finland, men när det är riktigt, riktigt stort, då känns det bra att veta att det finns ytterligare resurser i regionen som kan användas. Det här är duktiga kollegor som vill samarbeta med oss, det ska vi ta emot. Och vi har också ett ansvar att hjälpa dem om det behövs.