Nyhet

Brödraskap granskat igen

Det finns grupper i Sverige som är associerade till Muslimska brödraskapet.

De är främst ett integrationsproblem genom att de vill bygga upp ett parallellsamhälle och har lyckats få myndigheters stöd. Det framkommer i en ny forskningsrapport

Det finns grupper i Sverige som är associerade till Muslimska brödraskapet, men de är inte styrda av det Egyptiska brödraskapet.
De svenska grupperna associerade till Muslimska brödraskapet utger sig felaktigt för att företräda alla muslimer.
Deras budskap om att de är demokratiska och jämställda bör inte tas som en självklar sanning utan noggrant granskas.

Det är enligt författaren de viktigaste slutsatserna i den forskningsrapport som MSB beställt om Muslimska brödraskapets (MB) budskap och metoder mot målgrupper i Sverige. Rapporten Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext – ideologisk kontinuitet eller förändring?

Muslimska brödraskapet etablerades 1928 i Egypten med uppgift att islamisera landet. I Europa är det större osäkerhet kring vad de som är knutna till Muslimska brödraskapet vill.

– De har inte samma avancerade organisation i Europa och är ganska få. Men det finns fler som är inspirerade av det speciella sättet att tänka kring islamiskt missionsarbete. Därför kallas de i rapporten för MB-associerade för att de på något sätt tagit till sig tankegodset eller ideologin som Muslimska brödraskapet står för.

– Jag försöker visa i rapporten att vissa delar av det ursprungliga tänkandet lever kvar i Europa fast under andra betingelser. Det finns inga belägg för att de vill islamisera stater i Europa. Däremot vill de bygga upp ett muslimskt parallellsamhälle, men de kallar det för integration, säger rapportens författare Aje Carlbom, universitetslektor vid Malmö universitet.

De har lyckats vinna politikernas öra genom att tillägna sig en retorik som lever upp till identitetspolitiska föreställningar som är etablerade i västvärlden. Det gör att ledarna för organisationerna kan ”surfa på vågen av multikulturalism”.

– Sedan 1970-talet har vi i västvärlden haft ideologin att minoriteter från andra delar av världen ska ha rätt att bevara och utveckla sin kultur. Det vill säga att det som skiljer dem från européer ska de kunna odla med hjälp av ekonomiska bidrag. Det svenska samhället är ett generöst och välkomnande samhälle på väldigt många sätt och det kan utnyttjas av aktörer som har idéer och värderingar som inte överensstämmer med de dominerande i Sverige.

Rapporten understryker att den islamiska aktivismen associerad till Muslimska brödraskapet i Sverige framförallt är ett integrationsproblem.

–  De vill bygga upp ett eget samhälle i samhället, där muslimer ska vara verksamma och där de MB-associerade organisationerna ska ha makten. Det kan vara moskéer, skolor, vårdcentraler, kommersiella företag osv. De ställer en grupp mot alla andra och vill inte att muslimer ska påverkas av det västerländska samhället.

I Frankrike har en organisation med kopplingar till Europeiska MB (UOIF) under senare år lyckats bli en av de viktigaste spelarna inom fransk islam mycket tack vare den franska statens erkännande av organisationen som representant för muslimerna i landet. I studien visar det sig att endast 12 procent av tillfrågade muslimer anser sig stå nära UOIFs synsätt och att en tredjedel av respondenterna aldrig har hört talas om organisationen.

– Det finns ingen liknande studie i Sverige så vi kan inte dra några säkra slutsatser, men sannolikheten är hög för att de ser ut på samma sätt i hela Europa. De är många gånger självutsedda men samtidigt erkända av politiker som inte alla gånger förstått att det är en väldigt speciell sorts muslimer som de har samtalat med.

Dilemmat med de MB-associerade organisationerna är enligt rapporten att deras verksamhet på sikt kan utgöra ett hot mot samhällets sammanhållande krafter, snarare än att det skulle handla om direkta uppmaningar till våld och terror.

Enligt rapporten har organisationerna utsett islamofobi och rasism som ”huvudfiender”. Ordet islamofobi skapar det narrativ av ”offer” och ”förövare” som i princip är nödvändigt för att det ska vara möjligt att få gehör för politiska krav. De har också fått stöd för sin fiendebild i statliga organ eftersom termen islamofobi har letat sig in i myndighetsvärlden.

Termen islamofobi är retoriskt effektiv för att försöka tysta personer från att uttrycka kritiska synpunkter eller förhindra att vissa fakta dras fram i offentlighetens ljus.

Rapporten tar också upp organisationernas syn på demokratiska värderingar som yttrandefrihet och jämlikhet. Slutsatsen är att de säger sig stå bakom demokratins former men att det inte är säkert att det gäller alla värderingar som ingår i det svenska demokratiska ”värderingspaketet”.

2013 kom vad som kallas den alternativa FN-rapporten Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report som undertecknades av sjutton svenska islamiska riksorganisationer. Innehåll i den tolkar Carlboms rapport som att de förespråkar statligt organiserad censur av innehållet i den information som sprids offentligt om muslimer.

Området är svårforskat, de som är knutna till MB berättar inte gärna om sin verksamhet av rädsla för att bli utstötta. Den framtida forskningen bör ta fasta på några frågor av central betydelse för att undvika att en ”minoritet inom minoriteten” ytterligare förstärker sitt inflytande på bekostnad av andra icke politiskt orienterade muslimer.

– En fråga handlar om de ideologiska och kulturella mekanismer i det etablerade svenska systemet som gjort det möjligt för en liten politisk grupp att lyckas etablera sig som företrädare för alla som på något sätt identifierar sig som muslimer, säger Aje Carlbom.