Blåljus måste samarbeta bättre "Göra medvetet risktagande"

– Det vi egentligen strävar efter är hur vi jobbar tillsammans. För ingen av oss klarar det själva, vi är beroende av varandra. Och vi måste kanske kliva över gränserna för det traditionella arbetet i sådana här situationer och jobba på ett annat sätt, se vad som blir var och ens ansvar, sade Mikael Berkesand, kommissarie vid polisregion Stockholm.

Han diskuterade säkerhet vid antagonistiska hot tillsammans med Svante Borg, förbundsdirektör vid Storstockholms brandförsvar och Niklas Haglund, tjänsteman i beredskap vid Stockholms läns landsting.

Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm i april förra året var ett ingångsvärde i diskussionen som egentligen mer generellt handlade om insatser vid plötsligt dödligt våld (PDV) eller annan form av attentat.

Räddningstjänst och ambulans stannar oftast vid brytpunkt tills polisen säger det säkert att gå fram. Nu förväntar sig politikerna i Stockholms ett annat förhållningssätt, att man mer omedelbart kliver in i situationen.

– Det är upp till oss att se till att arbetet blir så säkert som möjligt, men det kan aldrig bli 100 procent säkert, sade Svante Borg

– Det här är både en utbildnings- och säkerhetsfråga. Vi kan inte vänta, men också ha förutsättningar, skyddsutrustning för att göra det. Polisen kommer sällan kunna säga när det är säkert att gå fram, det är inget man kan förlita sig på. Man får göra ett dynamiskt, medvetet risktagande, och det är en utbildningsfråga, sade Niklas Haglund.

Det har konstaterats att professionernas olika terminologier kan ställa till det, att förståelsen för varandras uttryckssätt behöver bli bättre.

– Det blev en del missförstånd under dådet vid Drottninggatan. Vi får information, men vad betyder den? Vad menar till exempel polisen när de säger att platsen är säkrad? Sådana här händelser är polisens område och därför bör vi närma oss dem språkligt. Med det stresspåslag en polis har i situationen ska denne inte behöva byta språk, sade Svante Borg.

Han konstaterade att det finns mycket att göra för att öka säkerheten.

– Vi behöver samordna ett antal rutiner och alla måste öva sin del av pusslet så man kommer till händelsen med rätt pusselbit. Vi behöver se helheten och sätta den i nationellt perspektiv. Det här är inget man ska behöva fundera på i främsta ledet när det handlar om sekunder om vi i konferensrummet i veckor inte hunnit prata klart kring det.

• Att de tre blåljusorganisationerna är organiserade på olika nivåer – lokalt, regionalt och nationellt, är det ett hinder?

– Vi skyller alltid på det när vi ska samarbeta. De som står på gatan bryr sig inte om att det inte fungerar på övergripande nivå. Jag tycker det är ett hinder och vi måste få bort det, sade Svante Borg.

Hur frivilliga organisationer kan hjälpa till och hur det kan struktureras diskuterades också. Mikael Berkesand konstaterade att man är beroende av andra än blåljuskollegorna, men kanske inte i det mest akuta läget.
En viktig fråga, tyckte Svante Borg:

– Men vi kan inte dra alla slutsatser utifrån Drottninggatan, då tror jag vi lurar oss själva. Vi måste dra ut tidsperspektivet och då kommer andra organisationer, andra delar av samhället, att bli engagerade. Stockholms stad hade efter attentatet som mest att göra på kvällen, då behövs system för att ta in resurser. Vi måste spela ut hela scenariot och kommer se behov som vi inte ser de första 15-30 minuterna.

Läs också

Större ansvar vid terror för Storstockholms brandförsvar

Vägledning hantera våld och terror brådskar

Så ska hot och våld mot blåljus förebyggas