– Hela samhället beroende av vad näringslivet klarar

– Om elektriciteten från fastlandet går ner har vi ett antal turbiner och dieselgeneratorer som vi startar och bygger upp elnätet. Då har vi ödrift, säger länsrådet Peter Molin.

Troligen hör Gotland till de län som tar uppbyggnaden av totalförsvaret på störst allvar. Läget är strategiskt – och utsatt.

– Vi kommer inte ha lång tid för förberedelser om det skulle mörkna fort, om ni förstår vad jag menar. Vi måste vara startklara, säger Peter Molin.

När Gotland återuppbygger totalförsvaret byggs också kontinuitetsplanering och krigsplaner.

– Vad händer exempelvis om transporterna inte fungerar? Vi är ett exporterande län och kommer inte att svälta ihjäl, men vi måste kunna distribuera över ön.

Ödrift handlar inte bara om att ha kraft i elnäten.

– Det kan föras över till många andra funktioner, inte minst Rakel. Det kan vara allt från datorer och servrar till att man har kartmateriel eller blanketter på papper för att fortsätta fungera. Det är kontinuitetsplanering och konceptet kan göras hur stort som helst.

Ödrift är inte specifikt för Gotland, konstaterar Peter Molin. Med just in time-system och att mycket av våra förnödenheter kontinuerligt rullar på vägarna är vi känsliga för störningar. Även ett område på fastlandet kan bli en isolerad ö.

– Vi har byggt ett fantastiskt samhälle som är hur sårbart som helst. Man kan använda begreppet ödrift i exempelvis Boden och dess närområde för att klara sig på egen hand.

Vad kan näringslivet bidra med i beredskapen, och de måste med i arbetet. Det hörs ofta när krisberedskap diskuteras.

På Gotland har man vänt på resonemanget.

– I de elva prioriterade områden som MSB pekat ut är näringslivet nästan helt avgörande i samtliga. Hela samhället är beroende av vad näringslivet klarar. Vi frågar dem vad myndigheten kan göra för att deras verksamhet ska kunna fortsätta under en kris, säger Simon Härenstam, kris- och beredskapshandläggare vid länsstyrelsen Gotland.

Av de elva prioriterade områdena har Gotland valt ut tre som man fokuserar speciellt på: energi, information och kommunikation och transporter.

– I samtal med näringsliv, andra myndigheter kokar det ner till de tre faktorerna. De säger: om ni ser till att de sektorerna funkar, då kan vi fixa ganska mycket annat. Det är en ganska gemensam bild, oavsett vem vi pratar med.

Information och kommunikation tittar man brett på. Det är mobilnät, Rakel och it-tjänster, vilka förstärkningsresurser som behövs och hur man säkrar redundans. Kommunikation är avgörande för Gotland, man är helt beroende av kontakt med fastlandet för styrning och ledning.

– Det som skiljer ut oss från övriga länsstyrelser är att vi har en gemensam process med Region Gotland, förankrad i en styrgrupp med högsta ledningarna för regionen och länsstyrelsen. En del i det är att landa i en delvis gemensam analys av problembilden och komma fram till gemensamma lösningar för hur vi går vidare för att säkra samhället.

Samtidigt konstateras att man ganska snabbt slår i taket över vad man själva kan påverka. För bättre redundans och säkerhet behövs nationellt stöd.

– Vi har kommit ganska långt med att jobba med lokala, regionala och nationella aktörer. Det finns flera fördelar med det. Hela myndighets-Sverige håller på att ställa om, och många organisationer riktar in sig på ungefär samma områden med krisberedskap. Men det är risk att vi har många projekt som går parallellt men inte korskopplas så mycket därför att man börjat veva upp barriärerna med informationssäkerhet. De är väldigt viktiga, men vi behöver kunna läsa av vem som jobbar med vad och var kan vi samverka.
För bra samverkan behövs förtroende att våga dela information, poängterar Simon Härenstam.

– Det förtroendet måste man kunna förtjäna för att veta att en nationell myndighet vill dela med sig av information som är känslig. Därför tror jag alla har en läxa att göra, hur man höjer nivån för hur man jobbar med informationssäkerhet.

Bra risk- och sårbarhetsanalyser är ett verktyg för att vara förberedd, för samhällsplanering, för att ge en riskbild och som beslutsunderlag.

Peter Molin konstaterar att en lokal och regional förberedelse är en förutsättning för nationell beredskap.

– Vi kan inte prioritera nationellt om vi inte har regionala bilder. Någon måste bygga underlaget för bedömningsbild, därefter kan allt sammansmältas.