Filipstad och framtiden

FILIPSTAD
Men långsiktigt är utmaningen tuff. Socialbidragskostnaden har ökat med 400 procent på 1,5 år.

– På sikt påverkas kommunen, välfärds-Filipstad påverkas, säger säkerhetssamordnare Michael Björklund.

Filipstad är en av de kommuner som tar emot flest flyktingar i förhållande till folkmängd.

Drygt tio procent av invånarna är tidigare flyktingar som fått uppehållstillstånd och bosatt sig i kommunen. Därtill finns cirka 1 200 asylsökande på olika boenden.

När det i höstas kom 1 500 flyktingar om dagen till Sverige larmades runt om i landet.

– Vissa kommuner gick upp i krisläge, men de var ändå inte i närheten av den situation vi var i. Då blev jag lite orolig, gör vi fel som inte går upp i krisläge? Men hos oss fanns rutiner, frågan hade varit på agendan i flera år. Vi snäppade bara upp det några steg, säger Michael Björklund.

De senaste åren har det anlänt 300-400 till Filipstad varje år, det man frågade sig i höstas var vad som krävs för att ta emot ytterligare 120. Och jobbade därefter.

Gott om lediga lägenheter var en orsak till att Filipstad tidigt tog emot många fler flyktingar än andra. Bergslagen avfolkades. De mindre bruksorterna Lesjöfors och Nykroppa har på 40 år mer än halverats. Nu ökar befolkningen i kommunen. Orsaken är flyktingmottagandet.

Wasabröd och OLW har länge varit och är fortfarande en stor del av Filipstads trygghet. Men Nils Ferlin, stadens son, omgärdas av förändring där han sitter på en parkbänk vid stora torget.

Vi sitter på Arbetsmarknads- och integrationsenhetens kontor (AIE). De har eget hus och bildades för att samla kompetensen. Sex personer från tre olika förvaltningar samordnar integrationsfrågor som inbegriper arbetsmarknad, studier med mera. I huset finns också Finsam-gruppen, ett samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landstinget, Filipstads och Storfors kommuner.

– Ett samordningsförbund som finansieras genom parterna. Arbetet ger effekt ut i verksamheten genom att jobba med mjuka frågor och projekt för att skapa arbete, säger Tony Skoglund, enhetschef på AIE.

I höstas öppnade Finsam Vägvisaren som tog över en del av det Arbetsförmedlingens lotsar tidigare gjort. En mottagning där flyktingar som fått uppehållstillstånd kan få hjälp på allehanda sätt.

– Tidigare var det invasion i stadshuset. Personal kunde inte sköta sitt dagliga arbete. Hos Vägvisaren finns språkstöd som tillsammans klarar 17 olika språk, vilket motsvarar 95-98 procent av alla språk som talas i kommunen. Där finns alltid någon som lyssnar på den som har frågor.

Mazlum Dogan jobbar vid Vägvisaren och tycker det känns lite som att jobba utomlands. Foto: Johan Eklund.

Mazlum Dogan är projektsamordnare vid Vägvisaren.

– Vi har 28-29 praktikplatser nu, kommunens mål är 80. Här registreras folk och det görs en bedömning av yrkeskompetens, vilket kan ta tre veckor. Och frågan är vad som är kompetens? Det fanns en som sa att han var frisör och lärare. Det där med frisör visade sig innebära att han hade saxen med till skolan och klippte elever, säger Mazlum Dogan.

På Vägvisaren försöker man också kartlägga hur många anhöriga det finns i hemlandet som planerar följa efter.

Mazlum Dogan har läst statsvetenskap vid Karlstads universitet med målet att jobba internationellt. Blev i stället ägare till en pizzeria i Filipstad och därefter jobb på Vägvisaren.

– Det här är lite som att komma utomlands och jobba, säger han.

Hos AIE och Finsam drivs en rad projekt. Prioriterat är att få ut människor i arbete eller praktik. Arbetsförmedlingen stöttar praktikplatser i vården och på skolan.

För Värmlandsmodellen, ett samarbete mellan fem kommuner, har AIE fått 22 miljoner från EU att förvalta. Projektet ska pågå till 2019 med integration och egen försörjning för nya svenskar som huvudmål.

Ett annat EU-finansierat projekt ska fånga upp ungdomar som hoppat av gymnasiet och locka dem tillbaka till studier. "Ung i Filipstad", som numera sträcker sig upp till 50 år, syftar också till sysselsättning.

– Knappt 50 procent av dem har egen försörjning under första året. Just nu har vi 45 inskrivna, en mix av flyktingar och etniska svenskar, säger Tony Skoglund.

Riksantikvarieämbetet medverkar i ett projekt för att sköta Långbans gruvby och ska i vår sysselsätta 8-10 personer.

Att få ut människor i sysselsättning handlar inte bara om integrering, det minskar samtidigt kostnaderna för socialbidrag (försörjningsstöd).

– De är just nu galopperande. Kostnaderna beräknas i år till 26-30 miljoner, har ökat med 400 procent på 1,5 år.

Staten gav förra året 9,8 miljarder i extra stöd till kommunerna för flyktingmottagandet. Filipstad fick 50 miljoner.

– Innan staten tog beslutet planerades för nedskärningar. Får vi inte nya pengar nästa år så håller det inte för kommunen. Vi är hårt ansatta och badade inte i pengar innan, säger Michael Björklund.

Flyktingar som fått uppehållstillstånd kan få etableringsstöd från Arbetsförmedlingen i två år, därefter har kommunen ekonomiskt ansvar för de som saknar egen försörjning.

Hur klarar ni det om några år?

– Jag vet inte. Och det finns andra kostnader. Alla barn har rätt till 15 timmar fri förskola. Vi har fått 120 nya barn som ska in i skolan. Det handlar om både lärare lokaler. Och allt kostar.

Befolkningsökningen ökar näringens kundunderlag, fler jobb har skapats inom vården som är största sektorn med närmare 500 anställda av kommunens totalt 1 200, idrottsföreningar får fler aktiva. Positiva effekter som Michael Björklund lyfter fram.

Samtidigt finns stora utmaningar inom integrationen.

– I SKLs jämförelser om trygghet och säkerhet hamnade Filipstad på plats 288 av 290. Där har vi sjunkit de senaste åren och mycket beror på alla olyckor och bränder. Bränderna ökade med 100 procent förra året. Bland annat hade vi en allvarlig brand på ett asylboende och ett mordbrandsförsök på ett av hemmen för ensamkommande. En brand på ett asylboende som skulle öppnas hann släckas i tid. Vi fick 300 fler polisanmälningar, från 1 600 till 1 900. En drastisk ökning.

Det är inte bara statistiskt som Michael Björklund uppfattar otrygghet.

– Flyktingar är otrygga och går i klungor, när de gör det blir andra filipstadsbor otrygga. Ingen vill prata med dem, och hur ska de då lära sig svenska? I simhallen har antalet kvinnliga besökare minskat med 1 000 på ett år. Där handlar det om att ha regler och kunna förklara dem.

Trygghetsvärdar i kommunala bostadsbolaget ska hjälpa till med integrering, räddningstjänsten gör oftare tillsyn på flyktingboenden. Ett 40-tal frivilliga från 20 frivilligorganisationer, allt från kyrkan till idrottsföreningar, engageras i integreringsarbetet.

– Polisen ska vara mer synlig på stan, 16 polisvolontärer har utbildats för att medverka i arbetet.

Medias och hela samhällets punktmarkering av flyktingfrågan har avtagit. Men i en kommun ter sig inte vardagen annorlunda för det. "Den nya verkligheten" som blev ett begrepp i höstas ska klaras av.

Filipstad kommer att vara fortsatt ansatt i sitt arbete.

– I höstas var vi bombarderade med mejl, det var otaliga frågor som skulle besvaras till myndigheter. Men strax före jul var det som att rullgardinen drogs ner, inte ens lägesbilder behövdes längre. Då undrade jag lite grann, tog krisen kompledigt? säger Michael Björklund.