Falun uppfann vattentät lösning
Publicerad: 08 jun 2016 klockan 07:37
Av: Per Larsson
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
Nödvatten kopplas på vattensystemet i kommunala anläggningar. En egen lösning Falun utvecklat. Dessutom: investeringen är enkel, smidig och billig.
– Vi har beredskap för att driftsätta åtta anläggningar samtidigt, säger Jan-Åke Holmdahl, vattensamordnare i kommunen.
FALUN
Vi befinner oss vid Lyssfallets äldreboende i Enviken, två mil utanför stan. Torbjörn Magnusson och Sven-Åke Malkusson, Frivilliga resursgruppen (FRG), lastar ur skåpbilen som de fyllt vid krisberedskapsförrådet.
På säckkärra kör de ner vattentank, pump och slangar till ett utrymme i källaren. Där finns förberedd koppling till husets vattenledning. På 15-20 minuter är allt installerat. Boendet kan vid brist ha vatten igen.
– Faluns sätt att lösa vattenbrist är revolutionerande. Så här är det tänkt att man ska tappa vatten, säger Torbjörn Magnusson och visar att en tappkran vid botten på tanken ska öppnas.
Men i stället för att ha en tapp på tanken har slang kopplats på och via pump in i husets vattenledning.
Lyssfallet är en av 23 trygghetspunkter i kommunen som är förberett med intag för vatten och reservkraft. Lokalen fungerar även som hämtställe för kommuninvånare i närområdet.
– Vi får ett tappställe där det är tillsyn av hanteringen, hygien vid tappning kan kontrolleras och vattnet riskerar inte att frysa. Det är inte modernt att köra ut tankar och ställa på torget, säger Jan-Åke Holmdahl.
Vid installation sköljs slangar igenom, så även husets ledningar vid behov.
– Om orsaken till problemet är kontaminerat vatten är väl inte systemet helt genomtänkt. Då krävs vattenprov efter genomspolning och det tar några dagar att få svar på. En fördel med detta är att även brandsystemet i huset fungerar, säger Torbjörn Magnusson.
Förutom att lösningen är säker och smidig är den också billig. Jan-Åke Holmdahl som kläckte lösningen, uppskattar att material och montering vid en anläggning kostar 3 500-
5 000 kronor beroende på hur anläggningen ser ut. Kostnaden för ett nödvattenpaket hamnar på 10 000-12 000 kronor. Pumpen, som klarar 60-80 liter i minuten, finns i vanliga affärer för några tusenlappar.
Lyssfallet i Enviken har 31 lägenheter. Hur länge klarar man sig med drygt 1 000 liter?
– Vi har mätt vad kommunens lokaler förbrukar. Vid nödvattendrift införs restriktioner för vattenkonsumtionen. Man undviker då att köra tvättmaskiner, diskmaskiner, och annat som drar stora mängder vatten. Ett boende som Lyssfallet klarar sig på 200-300 liter per dygn, säger Jan-Åke Holmdahl.
Vid behov kan flera tankar seriekopplas för att öka kapaciteten. I Enviken kan uppskattningsvis fyra tankar klämmas in i källaren. Totalt finns åtta kompletta system med sammanlagt 25 tankar vilket ger utrymme för större vattenreserv.
– Insats med ett system är omedelbar. Det som tar tid är att få vatten till platsen.
Kommunen har tankar på 250 och 1 000 liter som kan seriekopplas när större volymer efterfrågas. 6 000-8000 liter är möjligt att transportera på lastväxlare. Men det ska hanteras och transporteras. Falu energi och vatten (FEV) har två mobila tankar på 6 000 liter för uppställning utomhus. Spolposter, fungerar liknande brandposter, finns vid varje vattenverk.
– Och att Faluns samtliga sex vattenverk skulle vara obrukbara samtidigt ser jag som osannolikt, säger Holmdahl.
Falun har använt systemet för nödvatten i fem-sex år, Västerås kopierade det för några år sedan.
Nu handlar det om att utveckla nödvatten-systemet.
– Samtliga kommunala anläggningar där det finns övernattning bör ha systemet, tycker jag. Det är också ett mervärde att ha inkoppling i skolor. Investeringen är ingenting i relation till vad det kostar om man tvingas stänga en skola och skicka hem elever. Vi behöver driftsäkra anläggningar och det är upp till kommunen vad man anser är samhällsviktig verksamhet, säger beredskapssamordnare Johan Perjons.
Det finns funderingar på att kunna trycksätta vattenledningssystemet i en större sporthallsanläggning.
– Om man ser det ur ett smittoperspektiv, exempelvis pandemi, är det bra att ha en lokal med många duschar som har säkert vatten. Men det kräver fler och större tankar, säger Jan-Åke Holmdahl.
Systemet kan även användas vid servicearbeten och sättas i drift över natten i stället för att ha personal i skiftgång eller stänga av vattnet.
Nödvattenssystemet har använts ambulerande, exempelvis vid idrottstävlingar och festivaler.
– Det ger oss tillfälle att öva på utrustningen samtidigt som vi kan stödja evenemang.
Just övningsbiten diskuteras.
– Med resursen måste övning följa, det måste få kosta. Och vi behöver göra vissa finjusteringar. En grupp inom FRG behöver få större förmåga kopplat till nödvatten, säger Johan Perjons.
Jan-Åke Holmdahl konstaterar också att sårbarheten blir tydligare. På landet kan många lösa vattenbehovet, men inte i tätorten.
– Och inflyttningen till tätorten fortgår, vattenberoendet blir mer kritiskt.
Han tror dock inte att alla kommuner nödvändigtvis behöver ha samma beredskapsresurser, alla drabbas inte av vattenbrist samtidigt. Och utrustningen behöver användas för att må bra, materiel som bara står i förråd blir mest en kostnad.
– Kanske kan man regionvis dela på resurser. Och satsa 2:4-anslag (krisberedskapsanslag) på att kompetensutveckla personal. Staten borde ge ut en föreskrift, eller åtminstone ett allmänt råd, om vad vissa boenden behöver för att ha säkert vatten.