Malmö går på knäna: "Ser stora problem sex-tolv månader fram"

MALMÖ
Malmö är för många flyktingar första anhalten i Sverige. Som ankomstkommun har Malmö ansvar för ensamkommande flyktingbarn till dess de anvisats plats i annan kommun av Migrationsverket. Och långt fler anländer än Migrationsverket hinner hantera, vilket gör att trycket ökar för varje dag.

­– Häromveckan lovade Migrationsverket att de skulle nå balans, alltså hinna anvisa lika många som anlände. Då kom 80 på en dag, åtta eller nio skrevs ut. När det ser ut så är vi alltid efter, hur vi än jobbar, säger Per-Erik Ebbeståhl, trygghets- och säkerhetsdirektör i kommunen.

I somras anlände 20-30 ensamkommande per dag, när det steg till 30-40 började det bli påfrestande. Nu har man haft 100-150 per dag.

I mitten av oktober hade Malmö stad 1 500 ensamkommande i tillfälliga boenden. Det behövdes akut 300 bäddar inför nya helger och Ebbeståhl trodde att det på kort sikt skulle kunna ordnas 500 eller 1 000 bäddar till.

– Men då nyttjar vi alla sporthallar som räddningstjänsten godkänner. Det här är akut. På lång sikt kommer det att få stor påverkan.

Påfrestningen handlar om så mycket mer än jakt på sovplatser. För att sociala resursförvaltningen ska kunna hantera mottagandet behövs stöd från bland annat fastighetskontor, gatukontor, serviceförvaltning och fritidsförvaltning. När Malmö införde krisläge 2, allvarlig händelse, innebar det att flera förvaltningar inte klarar sin uppgift på egen hand.

Framföralt är sociala resursförvaltningen pressad. Runt 50 procent av de anställda i socialjouren uppges nu vara sjukskrivna. Utslitna.

– Det är när staten inte tagit sitt ansvar som vi behöver gå upp i krishanteringsnivå. En mindre händelse som drabbar endast Malmö kommun, den klarar vi. Då äger vi systemet. Nu äger vi inte in- och utflöde. Runt 50 procent av de ensamkommande som anländer till Trelleborg avviker dessutom så småningom till Malmö.

Hur klarar Malmö krisberedskapen?

– Det beror på hur man ser det ur Malmös funktionalitet. Vi är 20 000 anställda, har 20 förvaltningar som är så stora att de flesta klarar sin egen händelse. Ur ett samhällsperspektiv klarar vi det. Många invånare märker inte av detta. Men ur organisationens perspektiv är vi ansträngda.

– Och det här är krishantering på allvar när det handlar  om globala händelser som kräver samordning på nationell nivå. Det kan vara väderhändelser, kärnkraftsolyckor eller folkströmningar.

Måste kommunen nedprioritera verksamhet för att klara situationen?

– Vi håller upp myndighetsutövningen, men har sänkt ambitionen för det som inte är lagstadgat, exempelvis stöd till unga på stan eller att förebygga prostitution. Så kan vi ha det ett tag, men inte på sikt. Vi dubblade bemanningen på socialjouren, arbetsbelastningen är ändå mycket hög och på det följer sjukskrivningar.

Vilken är den känsligaste punkten?

– Personalsituationen. Den är svår. Uppgiften som socialsekreterare kräver erfarenhet och där har vi ett stort flöde. Vi har bett om hjälp med socialsekreterare från övriga kommuner i Skåne.

Hur är uthålligheten?

– Olika. Och det här är inget som är över före jul. Polisen pratar om 18-24 månader. Vi behöver jobba i olika cykler.

Ankomstkommuner är undantagna från att anvisas ensamkommande flyktingbarn. Malmös belastning beror till stor del på att det tar tid innan barn anvisas en kommun.

– Att hitta mottagarkommuner är inte problemet som vi ser det, däremot själva mottagandet. Alla andra kommuner jobbar inte under helger. Även om Migrationsverket skulle anvisa några under helgen kan ingen ta emot dem då, och det ökar trycket på oss. Långsiktigt måste vi ha fler ankomstkommuner än nio och de kommuner som anvisas flyktingar måste ta emot på ett annat sätt.

– Men den stora grejen är att det måste bli fart på flödet av anvisningar, vi kan inte ha det som vi har det nu. Varken vi eller Migrationsverket har erfarenhet av en sån här situation. Men jag tycker det varit lite avsaknad av krismedvetenhet hos Migrationsverket. Det tog tid innan de skalade upp och ibland varit lite tveksamma prioriteringar. Det har funnits dagar när högst fem barn anvisats plats i någon kommun

Vad gör ni när det tar stopp, när ni inte har fler platser och flyktingar fortsätter anlända?

– Klart är att den dagen kommer. Vi måste då ha haft dialog med andra kommuner, att sitta och vänta på staten är inget alternativ.

Nationellt diskuteras behov av upp mot 100 000 platser i tält, akut och på sikt.

– När det svårt att snabbt skaffa fram tält, varför då inte prata med Fema, USAs katastrofmyndighet, som Sverige har avtal med? Be dem skicka hit tält. När Sveriges civilförsvar försvann kastade vi bort stora materiella resurser. I stället får vi nu åka till Ikea i Älmhult och köpa madrasser, här nere är det slut i butikerna.

Malmö stad bygger en parallellorganisation som ska hantera flyktingsituationen. Ordinarie verksamhet ska kunna rulla med mindre störningar, om än underbemannad.

Flyktingtillströmningen är inte en övergående prövning i Malmö. Det finns även stora utmaningar på sikt. På åtta veckor skrevs 352 barn in på Malmös skolor, för hela året kan det bli 1 000 nya elever. Invånarantalet ökar ett normalt år med 5 000 personer, och redan det är tufft att hantera.

– Jag ser stora problem sex-tolv månader bort. En kraftig majoritet av vår investeringsbudget ligger redan på skolor och förskolor, nu behöver den kanske dubblas. Alla som utbildas till förskolelärare vid Malmö högskola går rätt in i anställning i Malmö kommun, om de vill. Så stort är behovet.

– Vi har också en boendesituation vi inte kan hantera. Många bor redan trångt, de tar emot släktingar som är flyktingar och bor ännu trängre. Vi har bostadsbrist och det finns oseriösa hyresägare som hyr ut till ockerpriser.

Barn ska erbjudas skolplats inom tre månader i sin nya kommun. Klarar ni det?

– Om ett år gör vi inte det. Skolan har stora utmaningar. Jag tror inte man nationellt förstått hur det är i vissa kommuner, säger Per-Erik Ebbeståhl.