”Det kokar ner till vem man litar på”

Under coronapandemin har de direktsända presskonferenserna varit centrala i myndigheternas kommunikation med medborgarna. Samtidigt har Kantar Sifos undersökningar visat att många myndigheter tappat förtroende.

Det är en bild som Bengt Johansson, som leder ett forskningsprojekt kring olika aspekter av kriskommunikation och förtroende, delar.

Han säger att vi i Sverige både har fått en generellt sett ökad, men också mer politiskt, polariserad syn på myndigheterna och deras kriskommunikation. Två enkätundersökningar som undersökningsorganisationen SOM-institutet genomförde våren/sommaren 2020 och samma tid 2021, visar att förtroendet först gick upp och sedan föll.

– Jag hade inte trott att resultatet skulle bli så tydligt som det blev. I början av pandemin var det dessutom inte lika politiserat kring covid som nu, vi skulle egentligen behöva mäta igen, säger Bengt Johansson och tillägger att Coronakommissionens slutsatser troligen blir viktiga för hur synen på myndigheter kommer att präglas av pandemihanteringen.

Bengt Johansson.

Huvudfrågan i SOM-enkäterna var om personer boende runtom i Sverige trodde att kriskommunicerande myndigheter berättade allt de visste om coronaviruset. Därefter följde en hypotetisk fråga: om myndigheterna inte berättar allt, vad skulle det i så fall bero på?

2020 svarade 65 procent att de inte misstänkte att myndigheterna dolde något — men om de gjorde det vore det främst för att vara säkra innan de berättar eller för att inte skrämma upp människor.

35 procent trodde däremot att man i olika grader dolde information. Vanliga anledningar som angavs var att myndigheterna inte har koll på läget eller skyddar sig själva/regeringen.

Ett år senare hade det skett en förskjutning mot det misstänksamma hållet då 43 procent trodde att myndigheterna dolde information. Misstanken om att krishanterande myndigheter skyddade sig själva eller regeringen var starkare.

– Fastnar vi i en situation där stora delar av befolkningen misstror myndigheters avsikter, att de inte ”vill oss väl”, hamnar vi till slut kanske i en situation där det blir svårt att övertyga människor om att följa råd och rekommendationer under en kris, säger Bengt Johansson.

Systematiskt var att de misstroende personerna är män, lågutbildade och lutar åt höger på den ideologiska skalan. Tydligast är det bland Sverigedemokraternas sympatisörer, där så många som hälften tror att myndigheter undanhåller uppgifter för medborgarna.

Om den ökade misstron är en tillfällig covid-effekt eller om det har uppstått permanenta sprickor i förtroendet är för tidigt att svara på, menar Bengt Johansson.

Vidgar man blicken mot exempelvis USA finns det en ganska stark högerideologisk rörelse som försöker så misstro mot myndigheter och institutioner, och som han säger fångats upp av framförallt Sverigedemokraterna och i viss mån Moderaterna. Denna rörelse skapar en annan förutsättning för kriskommunikatörer.

– Är det inte en misstro i största allmänhet utan en politisering kring förtroendet, då är det ett brott mot svensk förvaltningstanke. Myndigheter ska vara opartiska och det vill man förstås också att medborgarna tänker.

Bengt Johansson poängterar att Sverige fortfarande ligger väldigt högt upp när det gäller förtroendet för staten, men att kriskommunicerande myndigheter måste fundera på hur de ska hantera att delar av medborgarna inte tror på dem.

– Vi får verkligen hoppas att det inte blir som i USA, men ska nog vara vaksamma på det och fundera på hur man då ska kommunicera – inte minst om man har ett uppdrag att kommunicera att medborgarna ska vara säkra och kunna klara sig i en kris av olika slag.

Han understryker vikten av att råden som krishanterande myndigheter ger faktiskt stämmer och skyddar, och att agerandet från myndigheterna inte får misstänkas ha andra syften än att skydda medborgarna.

– Här är det dock inte bara myndigheterna själva som kan påverka. Vad politiker säger spelar kanske ännu större roll. Om de späder på misstro finns det en stor risk att det sprider sig i befolkningen.

Att bygga förtroende bland de misstroende handlar generellt sett också om att få någon de litar på att kommunicera budskapet. Bengt Johansson tar vaccinmotståndarna som exempel.

– Att Trump talar väl om vaccin fungerar mycket bättre för att få tvivlare att kavla upp ärmen än när Biden gör det. De ihärdigaste vaccinmotståndarna är medelålders män – kan kvinnorna och barnen påverka dem? Det kokar alltid ner till vem man litar på.

Fakta Krisams-projektet

Forskningsprojektet heter Kriskommunikation och förtroende i det multipublika samhället (Krisams) och finansieras av MSB. Med ett multipublikt samhälle menas ett samhälle där individer och grupper av medborgare drabbas olika mycket av kriser.

Projektet påbörjades 2017 och är nu inne på sista året. Bakgrunden är ett flertal händelser under senare år som ifrågasätter bilden av Sverige som ett land med högt myndighetsförtroende: räddningstjänst och polis har attackerats då de ryckt ut för att ta hand om larm; misstro och misstänksamhet mot myndigheter sprids i sociala medier.

En del i projektet har varit två corona-enkäter utförda av SOM-institutet, en oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet.

Inom ramen för Krisams har det också skrivits artiklar, rapporter och böcker.