Sjukvårdsutbildning ger effekt i kriget

På MSB:s enhet för fredsfrämjande insatser har årets fokus legat på Ukraina, och mer specifikt utbildningsinsatser inom sjukvård.
– I våras frågade en ukrainsk frivilligorganisation som jobbar med sjukvård om vi kunde stötta med utbildning av deras instruktörer. De var ganska kunniga men hade ingen formell utbildning eller certifiering, berättar Fredrik Djurklou.

Vid den här tidpunkten var frivilligorganisationen ganska liten. MSB satte ihop ett utbildningspaket och i maj begav sig ett team, bestående av sjukvårdsinstruktörer från MSB:s resursbas, till Lviv i västra Ukraina för en första instruktörsutbildning med organisationen.
– Den gången märkte vi inte mycket av kriget, som då var koncentrerat till östra Ukraina, berättar Fredrik.

I juni besökte även några representanter för frivilligorganisationen Sverige för att delta i en instruktörsutbildning inom sjukvård som MSB höll i ett annat sammanhang.

Fredrik Djurklou beskriver ukrainarna som otroligt hängivna och angelägna att lära sig.
– De ställer jättemånga frågor och vill översätta allt till sin ukrainska kontext – ”det här händer ute på fältet, de här frågorna får vi”. De jobbar extremt hårt dygnet runt, utan betalt. Helt enkelt väldigt imponerande och inspirerande personer.

Under sommaren började de ukrainska instruktörerna åka runt i det krigshärjade landet för att utbilda frivilliga, både militära och civila, i grundläggande akutsjukvård enligt det koncept som MSB lärt ut. De delar också ut första hjälpen-utrustning till alla som går utbildningen.
Sedan krigsutbrottet har organisationen utbildat närmare 13 000 personer och jobbet pågår kontinuerligt.

– Vi är väldigt stolta. Vi ska inte ta åt oss äran, det är ukrainarna som utbildat 13 000 personer, men utbildningarna som vi hjälpt dem med, och certifieringarna de fått genom MSB:s insatser, har varit en väldigt bidragande orsak till att de fått en stark legitimitet och kunnat göra det här. Det tycker jag är häftigt, säger Fredrik Djurklou.
– De får många förfrågningar från ukrainska militären, polisen, räddningstjänster och andra frivilligorganisationer om att komma och utbilda. Efterfrågan är stor utifrån att de nått den här professionella nivån.

I somras fick MSB medel från justitiedepartementet för att göra insatser i Ukraina. Då bestämde sig Fredrik Djurklou för att sätta ihop en fortsättning. Ett lite större team åkte ner till Kiev-trakten i månadsskiftet september-oktober för att hålla utbildningar, där de både lyft de befintliga instruktörerna ytterligare kunskapsmässigt och också utbildat fler instruktörer.
Senare under hösten åkte även ett team till Lviv-området för att hålla i fortsatta utbildningar.

Om kriget kändes avlägset vid första besöket, var det annorlunda de två senaste gångerna.
– Vid andra insatsen åkte vi runt i områden som varit ockuperade av ryssarna. Det var oändliga rader av sprängda och utbrända byggnader och stridsvagnar, man såg spåren av kriget på ett helt annat sätt.

Precis när den insatsen avslutats tog dessutom kriget en ny vändning när ryssarna började bomba västra Ukraina igen. Städer som teamet jobbat i – och vissa skulle tillbaka till i den tredje insatsen – bombades.
– Insatsen har hela tiden tagit höjd för att det skulle bli oroligt igen även där, så säkerhetsmässigt har det inte gjort någon större skillnad. Men såklart känns det obehagligt och framförallt tror jag det är jobbigt för alla närstående till dem som åker dit, säger Fredrik Djurklou.

När det här numret går i tryck deltar de ledande personerna i den ukrainska frivilligorganisationen i ett seminarium på MSB för att dela med sig av sina erfarenheter av sjukvård under krig.
– Hur kunde Ukraina ha förberett sig bättre och vad kan Sverige lära sig av detta? Det är väldigt viktigt för oss att ta vara på erfarenheterna.

 ”Tårarna rann okontrollerat”

I samband med den andra sjukvårdsinsatsen donerades en brandbil till räddningstjänsten i Korostyshiv utanför Kiev.
Pierre Sannemo från Södertörns brandförsvarsförbund berättar om ett känslosamt möte.

När han överlämnade brandbilen stod räddningstjänstpersonalen uppställd utanför stationen, borgmästaren var där, kvinnor i folkdräkter sjöng ukrainska sånger och lokalmedia rapporterade.
– Vi mötes av en enorm värme och kärlek. Efteråt bjöds vi på lunch med brandcheferna där vi skålade över stupade soldater, brandmän och familjemedlemmar. När en brandman gråtande berättade om deras upplevelser i bland annat staden Bucha började tårarna rinna okontrollerat även på mig.

Pierre är specialistsjuksköterska och var med till Ukraina som sjukvårdsinstruktör. Till vardags jobbar han som brandman i Haninge. Förbundet donerade ett antal brandbilar inom ramen för ERCC — som man inte vet exakt var i Ukraina de hamnat. Men just den här bilen, en Scania från 90-talet, skulle levereras specifikt till räddningstjänsten i Korostyshiv.

Anledningen var att Pierre Sannemo i somras träffade representanter från den ukrainska frivilligorganisationen via en av MSB:s utbildningar, och kom dem väldigt nära.
– Jag visste att organisationen samarbetar med den lokala brandstationen och bad dem fråga vad de behövde. Då fick jag en lista på tolv rökdykarhuvor, tolv handskar och lite annat blygsamt.

När verkstadschefen på Södertörn hörde detta frågade han om ukrainarna även ville ha en gammal brandbil. Pierre planerade att åka ner med bilen själv men blev i samma veva antagen som sjukvårdsinstruktör till MSB:s insats.
– Jag svarade ja till insatsen – men sa att jag var tvungen att ta med en brandbil…

När brandbilen levererades var den dessutom fullastad med kompletta larmställ, fläktar, sågar och annan utrustning.

I slutet av november återvände Pierre Sannemo till Ukraina inom ramen för projektet och passade samtidigt på att leverera en ambulans som ska köra skadade från fronten till sjukhus.