Byn reste sig efter branden

KÅRBÖLE
Familjen evakuerades från huset i Kårböle, han äger skog som brann, har som maskinförare jobbat ett år med brandskadad skog. Och Gunnar Fredriksson är stationsansvarig för byns brandvärn. I 14 dagar slet de med bränderna.

– Jag är född här, känner tacksamhet att byn klarade sig. Det var ingen självklarhet.

På lördagskvällen 14 juli den torra och varma sommaren 2018 satte han sig på altanen med en kopp kaffe för att beskåda åskvädret.

– Jag är lite fascinerad av åska, brukar sitta här och titta på skådespelet.

Då slog blixten ner i Nötberget på andra sidan sjön i den egna skogen, fågelvägen uppskattningsvis 1,5 kilometer från hemmet. Ungefär samtidigt slog blixten ner även i Ängra. Det var starten på det som skulle ödelägga
9 500 hektar skog i Ljusdals kommun. Tre stora bränder kom att omringa Kårböle.

"Vi byggde ett basläger vid sjön,
kanske 300 meter från branden.
Där sov vi i tält, bilar eller under
bar himmel i två veckor. Luften
var helgrå, men vad gör man?”

 
– En kvart efter blixtnedslaget kom larmet. Då störtregnade det här, men på berget kom inte en droppe.

Kårböles brandvärn och deltiden i Färila, totalt elva personer, skickades till Nötberget. Sträckan från farbar väg till branden var lång och slitsam.

– Vi körde ut två kubikmeter ur tanken till slangarna innan vi fick ut vatten vid branden. Det tog 25 timmar att släcka ner den.

Styrkan hann inte mycket mer än hem och krypa till sängs innan larmet gick igen. Det hade tagit sig i Nötberget igen. Och det brann på många ställen.

– Det var då allt började. Vi hade ingen brandbil, dåligt med slang. Allt var upptaget. Vi fick ringa in vänner och bekanta. Vi blev kvar i skogen i 14 dagar.

Även på nätterna. Fyra dagar efter första larmet evakuerades Kårböle. Gunnars dotter och fru packade husvagnen och åkte mot Ljusdal.

– Evakueringen var speciell, känslig. Jag var tvungen hem och hämta lite grejer. Men var det någon idé att låsa dörren? Skulle huset stå kvar? Kommer byn att stå kvar? Har man något att komma hem till?

Brandmän som kom utifrån kunde åka hem mellan passen för att duscha och vila. Kårbölestyrkan kunde välja evakueringsboende, det gjorde man inte.

– Det var speciellt för oss, det är vår hemby och vi ville vara i närheten. Vi byggde ett basläger vid sjön, kanske 300 meter från branden. Där sov vi i tält, bilar eller under bar himmel i två veckor. Luften var helgrå, men vad gör man? Det var bättre än en evakueringslokal.

När släckningsarbetet pågår, har man i huvudet att det är egna skogen som brinner?

– Egentligen inte. Man släcker för att släcka. Däremot var det lite otäckt första natten när det bara knäppte till och fullstora träd föll när rotsystemen brunnit av. Men vi höll oss i utkanten av branden.

Så här i efterhand, tycker du att bränderna i Ljusdal fick de resurser som behövdes?

– Ja. Man måste se realistiskt på det. Det krävdes stor hjälp och vi fick det. Problemet var att det brann överallt och eskalerade så fort första veckan att vi inte hann med. Det kom två containrar med extra slang till Ängra, det sa bara vips så var de borta.

Från regeringen, MSB och även regionalt har satsats för att höja beredskapen för att klara framtida bränder.

– Det är naturligtvis oerhört nyttigt att det finns mer materiel att hämta. Men det gäller att vara på tårna också, står det en container någonstans så ska den till branden också. Förra året var vädret största problemet. Blir det en lika torr sommar igen och blixten slår ner tror jag det brinner lika mycket. Jag tror inte vi kommer att släcka så mycket snabbare, allt har att göra med väder och vind.

Efter bränderna valde Fredrikssons att få de 30 hektar egen skogsmark som brunnit av inlöst som naturvårdsområde.

– Vi äger skogen men får inte göra något där, har ingen inkomst av den. Om det var ett klokt val eller ej vet jag inte.

När räddningsinsatsen var över fortsatte Gunnar Fredriksson i skogen, som maskinförare hos Vallsta skogsmaskiner.

Under en månad trädsäkrades alla vägar, därefter började avverkning av brunnen skog.

– Jag höll på med effekter av skogsbranden fram till semestern i år. Det var bättre under vintern när allt var klätt i vitt.

Vaksamheten mot brandrisker är större hos skogsbolagen sedan den stora skogsbranden i Västmanland 2014, vilken troligen orsakades av en skogsmaskin.

– Alla är på tårna. Vid stor brandrisk (nivå 4) måste vi kontrollera med arbetsgivaren om vi får köra. Skriftliga avtal mellan skogsägare och avverkningsföretag löper veckovis. Och vi måste ha minst två nio kilos skumsläckare, spade och kratta med i maskinen. Såna regler fanns inte före Västmanlandsbranden, då tog man beslut mer på känsla.

Kårböles byalag har efter bränderna förärat 35 personer som man kallar brandhjältar en ring med inskriptionen Kårböle.

Byn med knappa 100 invånare blev epicentrum för riksnyheterna under några veckor. Både statsministern och kungen var där. Gunnar Fredriksson tror förra sommarens elände kan utmynna i framtida glädje.

"För enskilda markägaren kan
det ha varit en katastrof. Men
pratar vi cyniskt tror jag
branden var bra."

 
– Det är en dyrköpt reklampelare, för enskilda markägaren kan det ha varit en katastrof. Men pratar vi cyniskt tror jag branden var bra, vi rider ännu på vågen av uppmärksamheten. Det har blivit mer drag i byn, mycket positivt har hänt.

Ett exempel på det var när Fortum överlämnade en check på 100 000 kronor till byalaget, pengar som bland annat ska användas för att dra fiberkabel till byn.

– Vi är stärkta av att vi klarade förra sommaren. När man jobbar så hårt och under stor psykisk stress blir man också oerhört sammansvetsade.

Med allt som hänt, är det ändå något som fortfarande skaver?

– Nej, men man tänker mycket på det, någon i värnet drömmer ofta om branden. Jo, förresten, bastun nere vid sjön skaver. Jag njuter inte längre av att sitta där och blicka ut över berget, berget där skogen brunnit.