Att förebygga utan att överbeskydda

Lina Gyllencreutz, specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård doktorerade i somras vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, med avhandlingen "Att förebygga utan att överbeskydda – skador bland barn och äldre vid aktiviteter utomhus".

Hon har studerat skador i utomhusmiljö bland barn 0-12 år i och bland äldre, 65+. Det handlar om vardagliga miljöer som när barn leker och idrottar och för äldre mycket om promenader.

– Samhället fokuserar mycket på risker, vi låter inte barnen cykla till skolan längre utan vi kör dem gärna. Det är farligt ute så de kan vara inne och spela tv-spel i stället. Samtidigt ser vi i samhället och kanske speciellt internationellt att barn som leker fritt blir färre och färre.

Ett exempel är skolgården och i sin forskning har Lina Gyllencreutz intervjuat både lärare och elever och observerat barn på skolgården upp till sjätte klass. Det är då barn är ute och leker sedan blir de mer stillasittande.

– Både barnen och lärarna sa att det är så mycket som plockats bort för att det är så farligt. Idag får inte barnen klättra i träd osv, snart har de ingenting att göra. Det blir ett problem när vi hindrar barnen från att leka de utmanande, lite riskfyllda lekarna. Problemet är att barnen blir stillasittande och får inte den utveckling de behöver både fysiskt och psykiskt. Lek är ett grundläggande behov hos barn och barnkonventionen säger att barnen ska ha rätt till lek och fritid.

För äldre kan man inte tala om att överbeskydda.

– Men det finns säkert vuxna som säger åt sin 85-åriga mamma att inte ska du gå ut idag det är så halt ute, jag åker och handlar åt dig i stället. Där handlar det om att vi måste ge äldre möjligheter att komma ut. Det måste vara tillräckligt plogat och sandat så att de inte känner otrygghet utan kan gå till affären eller bussen.

Gränsen mellan att skydda och överbeskydda är inta lätt att dra, det blir en balansgång.

– Det blev tydligt i diskussionerna med lärarna, var ska vi sätta gränsen? Ett barn som faller från två meter riskerar att skada sig allvarligt om inte underlaget är anpassat. Om vi ökar medvetenheten om vad som kan förebygga och vilka skador som är farliga kanske det kan bli lite tydligare.

Både under intervjuer och bland vänner och bekanta har hon mött åsikten att du vill bara ta bort alla klätterträd och barnen inte får göra någonting. När jag var liten fick vi...

– Men det finns faktiskt barn som skadar sig. Forskning om barnsäkerhet visar sig i statistik att mycket färre barn omkommer i olyckor och skadas allvarligt jämfört med för 50 år sedan. Utvecklingen är positiv men får inte tippa över till att bli för överbeskyddande.

Många tänker att barn lär sig av att göra sig illa. Men hur mycket måste man skada sig för att lära sig och har barn verkligen möjlighet att lära sig av en olycka?

– Det beror på ålder och barn ska inte lära sig av allvarliga skador. Små barn tror jag inte alltid kan koppla att om jag föll från staketet och gjorde mig illa så innebär det att om jag klättrar i träd kan jag också göra mig illa om jag ramlar ner. Lite skrubbsår ingår men det är de allvarliga skadorna vi ska undvika, säger Lina Gyllencreutz.

Avhandlingen har ingått i ett MSB finansierat femårigt forskningsprojekt (2009-2014) om "Utvärdering av säkerhet och trygghet" där forskningen har varit inriktad på säkerhetsaspekter och effektivitet i olika förebyggande program i kommunerna, till exempel ökad säkerhet i parker, lekplatser och gångvägar.