Hur kan vi stärka krisberedskapen, med utgångspunkt från de erfarenheterna? En slutsats är att samhället behöver ekonomiska muskler för att kunna agera snabbt vid oförutsedda händelser. Ett operativt anslag som MSB disponerar kan lösa det problemet.

Under hösten 2015 inträffade en annan händelse som satte krisberedskapssystemet på prov, när antalet flyktingar ökade kraftigt innebar det en påfrestning för samhället. Men trycket var ojämnt fördelat, vissa kommuner fick ta ett enormt ansvar. Vissa sektorer – som skolan och socialtjänsten – utsattes för extraordinära påfrestningar. 163 000 människor, varav 70 000 barn kom till Sverige.

Av de barnen kom hälften ensamma, utan anhöriga. Och av de ensamkommande barnen är drygt 17 000 under femton år. Det motsvarar en befolkningsökning på knappt två procent (om alla skulle stanna). Det är ett välkommet tillskott i många glesbygdskommuner och ett demografiskt tillskott för att balansera en åldrande befolkning. Dessutom är det människor som brinner av iver att bygga sig en framtid här – många med yrkeskunskaper i bagaget, påfallande många ungdomar med en ivrig lust att gå i skolan, att lära sig saker.

Samtidigt kan man inte blunda för de akuta problemen. Frustrationen under väntetiderna, trångboddheten i asylboenden – och bostadsbristen. Arbetslöshet och brustna framtidsplaner riskerar brisera i våld eller stenkastning riktad mot bland annat räddningstjänst och ambulans.
Det är bra att regeringen lyfter fram arbetsmiljöproblemen för utryckningspersonal. En viktig – och effektiv – åtgärd är att vända på perspektivet och genom ett förebyggande arbete söka upp människorna bakom stenkastningen. Sprida kunskap om brandskydd samtidigt som man får ett namn och ett ansikte på räddningstjänstens medarbetare till exempel.

Räddningstjänsten syd i Malmö har flera projekt som man kan bli inspirerad av: RISK (Räddningstjänsten i samarbete med kidsen) och MBU (Människan bakom uniformen), närbrandmän på skolor, hembesök och hemmaträffar för brandskydd i hemmet. Och de får stopp på anlagda bränder och stenkastning i segregerade bostadsområden.
Man kastar ju inte sten på en kompis.

Många myndigheter, kommuner och organisationer har samverkat bra under den gångna hösten för att gemensamt lösa akuta problem, även när ansvarsfrågan eller den samlade lägesbilden varit oklar. När nästa påfrestning på samhället kommer, har många ansvariga aktörer bättre beredskap än de hade för ett halvår sedan. I synnerhet en rad aktörer som är ganska ovana vid krisberedskap har nu fått nyttiga erfarenheter.

Den kunskapen kommer också till nytta nu när planeringen för civilt försvar påbörjas. Kommuner och landsting, myndigheter och andra samhällsviktiga aktörer som har gjort bra risk- och sårbarhetsanalyser, har kontinuitetsplaner för oförutsedda händelser och som har övat scenarier som stärker krisberedskapen har bäddat bra även för sin del av det civila försvaret.
Det är en bra början, men det finns en hel del vi ska utveckla och bli bättre på.

Från och med den 1 april 2016 ska myndigheter rapportera it-incidenter, som allvarligt kan påverka säkerheten i den informationshantering som myndigheten ansvarar för. MSB har fått ansvar för att ta emot myndigheternas it-incidentrapportering. Vi hoppas att det ska ge en bra samlad lägesbild av samhällets informationssäkerhet, som blir en viktig återkoppling till myndigheter, kommuner, landsting och till privata aktörer.

Vi behöver också vässa metoderna för att identifiera, förstå och möta försök till informationspåverkan som riktar sig mot svenska beslutsfattare eller svensk opinion. Och om man tillåts spå lite i framtiden kommer det att behövas en hel del utbildning och kunskapshöjande insatser inom hela hot- och riskskalan olyckor, krisberedskap och civilt försvar.

Vis av erfarenheterna från i höstas och från skogsbranden i Västmanland 2014; förbered er väl, planera flexibelt och skapa mental beredskap för det oväntade. Då klarar vi tillsammans att hantera händelser oavsett om orsaken är naturkatastrofer, störningar i viktiga samhällsfunktioner, stora olyckor eller antagonistiska hot. När något händer är det sedan särskilt viktigt att de av oss som har myndighetsuppgifter agerar så att samhällets resurser kommer till nytta i en snabb och effektiv insats. Och det kräver att vi alla tar ansvar för att samverka med varandra och med andra, och att vi handlar proaktivt.