Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Brandstationen i ruiner

Tidigt på morgonen 15 oktober 2020 började brandstationen i Hörby brinna.
Branden tilltog snabbt och större delen av stationens huvudbyggnad  blev totalskadad.

Publicerad: 2021-06-08

  • Det började brinna mitt i natten och slutade med att brandstationen i Hörby blev totalförstörd. Samtliga fordon kunde räddas ut ur byggnaden, även om det inte skedde helt enligt AFS. Foto: Räddningstjänsten Syd
  • Branden vid 14-tiden när de två brandfronterna hade mötts. Foto: Räddningstjänsten Syd

Personal i beredskapsstyrkan fick larm 03.07 (bibrandknapp-Hörby station) på sina sökare. Ingen visste riktigt vad det betydde men några ur gruppen åkte var för sig till brandstationen för att kontrollera vad som hänt.

När första brandman kom fram såg han att det kom rök från en ventil och att det var fullt med rök i vagnhallen. Han såg också ett ljussken under en dörr innanför porten på den östra gaveln och larmade 112.

När nästa person kom till platsen beslutades att de skulle försöka plocka ut fordon från vagnhallen, ett arbete som pågick när förstärkningar anlände.

Samtliga fordon kunde plockas ut och samtidigt startade andra styrkor insatsen med fokus på att förhindra brandspridning till övriga delar av byggnaden och att få ut gasflaskor/tryckkärl från garage, verkstad med mera.

Cirka en halvtimme efter att personalen från Hörby anlände till brandplatsen bröt branden igenom taket på vagnhallen och den östra delen av byggnaden var övertänd.

Under morgonen byggdes en skadeplatsorganisation upp med stöd från räddningscentral Syd och avlösning av såväl befäl som styrkor skedde.

Brandspridningen gick dock inte att hindra. När man inte lyckades komma åt att plocka ut de sista tryckkärlen, som  kunde bli värmepåverkade, togs beslut om att utrymma det riskområde på 300 meter som tagits fram.

Vid 11-tiden brann det i stora delar av taket på vagnhallen och i lågdelen med kontor och rökskydd med mera. Runt 13.30 tilltog branden och rökutvecklingen när branden nådde oljeförrådet.

Vid 13.50 möttes de två brandfronterna – brand i taket på vagnhallen och brand i lågdelen – vid den västra delen av byggnaden.

Efter klockan 15 minskade brandens intensitet, spridningen avstannade och arbetet på plats övergick till eftersläckning, vattenbegjutning av rökskyddet och så småningom till bevakning.

Klockan 16.15 hade riskområdet minskats till att omfatta brandstationen. Räddningstjänsten avslutades 20.50.

På grund av de omfattande skadorna på byggnaden och missförstånd i rivningsarbetet kunde inte  orsaken till branden fastställas. Med stöd av det som fanns kvar och vittnesmål från brandpersonal bedömdes den ha startat i den östra delen av vagnhallen där ett förråd och en elcentral var lokaliserade.

Branden startade troligen i det området och spreds via en trappa i trä upp till en lektionssal, vilken var en del av en tillbyggnad som gjordes 1988 inne i vagnhallen.

Branden spreds sedan vidare till övriga utrymmen i tillbyggnaden. Branden spreds också vidare i byggnaden via en lucka mellan vagnhallen och den kattvind som löper längs med den lågdel där kontor med mera fanns, samt även via den avbrunna trappan in i lågdelen.

I genomgången av det byggnadstekniska brandskyddet konstaterades att lågdelen, vagnhallen, lektionssal/mötesrum och entrén troligtvis var en och samma brandcell.

Det troliga är dock att man vid tillbyggnaden av lektionssal hade för avsikt att tillbyggnaden skulle bilda egen brandcell tillsammans med entrén och vara skild från vagnhall och lågdel.

 

Avsteg från AFS
under insatsen

Beslutet att tidigt i insatsen plocka ut de fordon som fanns i vagnhallen föregicks av en riskbedömning.

Bedömningen baserades på lång erfarenhet och kunskap om lokalerna, på vilket sätt portar kunde öppnas med nödkörning och kännedom om fordonen.

Beslutet påverkades troligen känslomässigt av att vilja agera och att rädda utrustning, även om man i det skedet gjorde avsteg från gällande Arbetsmiljöföreskrifter (AFS) om rökdykning.

Efter byte av ledningsorganisation vid 04.20 togs beslut att ingen invändig insats fick göras utan särskild bedömning inför varje arbetsmoment, exempelvis att plocka ut tryckkärl.

Under den fortsatta insatsen bedömdes risker kontinuerligt och säkerhetshöjande åtgärder vidtogs.

Vid bedömning av riskområde på grund av värmepåverkade tryckkärl valde insatschefen utifrån stabens analys och situationen på plats att utrymma 300 meter runt brandstationen.

Det påpekas i utredningen att det finns möjligheter till andra bedömningar vid liknande händelser, men att det måste baseras på förutsättningarna som gäller just när beslutet tas.

Dock kunde man inför utrymningen ha förberett andra åtgärder som kunde hjälpt till att begränsa brandpåverkan under tiden utrymningen var aktuell.

Utredarna bedömer att ledningsorganisationen på skadeplats varit tydlig och att en löpande uppföljning funnits.

Det fanns inte alltid en gemensam bild över inriktningar, restriktioner och pågående verksamheter, troligen berodde det på avsaknad av ledningsmöten.

Uppföljning kring säkerhet, effekt, resursoptimering och värdering av alternativ skedde istället ute i skadeområdet. Här finns utrymme för förbättring kring utveckling av metodik och träning i exempelvis ledningsmöten.

Utredningen är gjord av Räddningstjänsten Syd på uppdrag av Räddningstjänsten Skånemitt. 

ANNA ANDERSSON CARLIN

Erfarenheter

  1. Det är viktigt att tillse att brandcellsgränsernas avskiljande och isolerande förmåga säkerställs vid byggnation och under den tid som byggnaden används.
  2. Räddningstjänst är samhällsviktig verksamhet och bör skyddas med exempelvis automatiskt brandlarm trots att det inte är ett krav enligt byggreglerna.
  3. En ledningsstruktur kan tidvis vara hårt belastad och ha brister i den gemensamma lägesbilden. Det kan förbättras och utvecklas med exempelvis simulering och träning av hur en ledningsorganisation kan behöva anpassas under olika förhållanden.
  4. En stor utmaning vid insats mot tryckkärl är att omsätta generella riktlinjer och åtgärdsförslag till de förutsättningar som gäller vid en viss insats. Det finns många olika stöd för dessa beslut och dokumenterade erfarenheter från tidigare händelser. Räddningstjänsterna i Skåne bör arbeta efter samma förhållningssätt vid olika typsituationer samt regelbundet öva.
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Tillgänglighetsredogörelse

Kontakt
Redaktionen