Arkivet

Starka reaktioner på broschyren "Jag blev rädd"

I konkurrens med strålande sol och stundande skolavslutning försökte räddningstjänsten i Jönköping ingjuta krisberedskap hos gymnasieelever i samband med den nya broschyren och krisberedskapsveckan.

—Koka den torra pastan direkt i krossade tomater. Man kanske inte blir någon mästerkock men sparar vatten, tipsar räddningstjänstens Maria Boqvist framför ungdomarna på Plusgymnasiet i Jönköping, där man bland annat kan utbilda sig för vård- och omsorgsyrken och till stylist.

Vissa på skolan har en betydligt större erfarenhet av kris och krig än många andra.

Jessica Azer kom från Syrien för fyra år sedan och berättar om oron för bomber, hur pappan köpte extra mat och om hur man kunde ladda en power bank när elen kom tillbaka, mellan avbrotten. Här verkar hon trygg och glad, och inte särskilt bekymrad över att krisen ska komma.

— Men det kanske börjar kännas som att man ska förbereda sig, köpa mat och power bank-ljus, funderar hon.

Men det tycks inte vara bland eleverna som flytt från verkligt elände som oron för kris är som störst. I småländska Vrigstad däremot, reagerade Wilma Johansson starkt när broschyren från MSB anlände.

— Jag blev rädd! Jag fattade ingenting, den varnade mig och jag har inte tänkt på det innan.

— Vi började att "snapchatta" med varandra, berättar kompisen Ella Hallberg, "titta, vad är det här?".

De båda läste broschyren tillsammans över nätet och diskuterade varma kläder, vatten och mat.

Wilmas föräldrar lugnade med att informationen tidigare fanns i telefonkatalogen, som de båda kompisarna faktiskt känner till.

— Den stora gula tjocka! Om en byrå gick sönder la man den under, för att stabilisera.

För de unga tjejerna tycks informationen från MSB ha blivit något av ett uppvaknande.

— Att elen försvinner, den kan man ju knappast inte leva utan. Man kan väl inte tända lampor och laga mat, och inte ringa. Och radion, om man vill höra vad som händer.

— Det kanske är viktigare än man tror det här, säger hon. Det kan ju hända exakt vad som helst, när som helst och hur som helst. Jag är inte förberedd alls, det är inte bra, konstaterar Wilma Johansson, som förmodligen går ut i sommarlovet med exakt den känsla som Maria Boqvist på räddningstjänsten vill uppnå med sitt besök.

— Vi vill inte skrämmas men väcka en tanke. Man behöver ju inte handla allt på en gång utan ta en extra burk när man handlar, och samla på sig.

Krisen kan kännas väldigt avlägsen när syrenerna blommar och ljumna sommarvindar sveper in över de sista skoldagarna, men Maria Boqvist lyckas ändå samla ett nyfiket intresse för de plastbackar med förnödenheter som hon visar upp bland elevskåpen.

— Det här behövs till en person under en vecka, förklarar hon innehållet som bland annat består av knäckebröd och konserverad mat. Även en handvevad radio med inbyggd ficklampa som också fungerar som en power bank kan vara bra att ha.

De unga åhörarna kommer från en generation som man knappast kan begära ska vara särskilt krismedveten, den har vuxit upp i ett avspänt Sverige långt från kallt krig, värnpliktens M90-uniformer och allvarligare naturincidenter.

Men, i Småland bor en hel del på landet och bland dem är medvetenheten större, tror Maria Boqvist.

— Man kanske har upplevt några stormar, varit utan ström och lärt sig.

En som inte tar rinnande kommunalt vatten för givet är Emelie Ekberg, som bor på landet med egen brunn "så det tar ju slut", hästar, hundar, katter och kaniner.

— Djuren behöver också mat, påminner hon.