Arkivet

Svårsläckta Nikeplattor

Räddningstjänsten fick en förmiddag larm om brand i källaren i ett flerfamiljshus.

 Byggnaden i tre våningar hade sex trapphus med vardera tre lägenheter på varje våningsplan.

Från källarplanet, en halvtrappa ner från entrén, vällde det ut tät brandrök och trapphus A och B kunde inte användas för utrymning.

 

De boende uppmanades därför att stänga dörrar, fönster och ventiler och ta sig ut på balkongerna på andra sidan huset där det knappast var någon rök alls. Därifrån evakuerades de via räddningstjänstens stegar.

En fastighetsskötare som kom till platsen var till god hjälp med utrymma de boende med utgång via övriga trapphus.

 

Inledningsvis misstänkte man att det brann på flera ställen. En av de boende hade nämligen tidigare på förmiddagen fått ett sms där någon hotade att ”något otäckt skulle hända och att lägenhetsinnehavaren borde ha sina saker packade”.

Insatta rökdykargrupper kunde snart konstatera att branden var begränsad till ett par lägenhetsförråd som fanns i en källargång mellan trapphusen A och B.

 

Bjälklaget mot bottenvåningen var av betong och klätt med så kallade Nikeplattor som består att träspån slammade med cement. Sådana plattor klarar av att stå emot en brand ett bra tag.

Men när cementen blir tillräckligt värmepåverkad antänds träspånen i plattorna och det kan uppstå glödbränder.

 

Betongbjälklaget mot den ovanliggande våningen skyddade däremot så att branden inte kunde sprida sig uppåt i byggnaden.

Den ”brandsäkra” avskiljningen mellan källaren och trapphusen visade sig vara av sämre kvalitet. Väggarna var på flera ställen genombrutna av decimeterstora hål. Brandcellsgränserna fungerade således inte som de skulle utan röken spred sig snabbt till de båda närmaste trapphusen.

 

Branden var snabbt lokaliserad och bekämpad. Röken ventilerades med fläktar och alla lägenheter kontrollerades noga med värmekamera. Ingen människa fick allvarliga skador men sammanlagt 18 lägenheter var mer eller mindre rök- och sotskadade.

Ansvaret för bevakning och kontroll överlämnades till fastighetsägaren men en släckenhet fick stanna kvar på platsen tills arbetet hunnit organiseras.

 

Cirka en och en halv timme senare bröt branden i källaren ut igen. Det var Nikeplattorna i taket som hade torkat och tagit eld. Tack vare att brandpersonal och utrustning fanns kvar på platsen kunde släckningen genast återupptas.

Arbetet med att riva ner de helt uttorkade isolerplattorna blev omfattande och kunde avslutas först efter flera timmar.

 

Artikeln bygger på en rapport av Melissa Millbourn, Räddningstjänsten Västra Blekinge.

Erfarenheter

  • Nike-plattor är uppbyggda av träspån och annat brännbart material som är slammat med cement. Vid påverkan av en mera omfattande brand blir de uttorkade och börjar glöda.
  • En pyrande brand på baksidan av en slammad träfiberplatta kan vara mycket svår att upptäcka med hjälp av värmekamera.
  • Att snabbt få tag på en fastigskötare eller annan person som är bekant med lokalerna kan underlätta räddningstjänstens arbete betydligt.
  • Ej tätade genomföringar i brandcellsgränser gör att rök och brandgaser snabbt sprider sig. I detta fall uppgick de otätade öppningarna mellan källaren och trapphusen till cirka en kvadratdecimeter.