Arkivet

Branden flög 150 meter

En lördagsförmiddag i mars larmades enheter ur Nerikes Brandkår  till en brand i den så kallade Arrendebostaden vid Vintrosa kyrka. Redan vid framkomsten var branden omfattande och man bedömde att byggnaden inte skulle gå att rädda.

Vid de riskbedömningar som gjordes konstaterades att brandspridning och gnistor inte var något räddningsproblem. Avståndet från den brinnande arrendebostaden till kyrkan uppgick till cirka 150 meter.

 

Brandens omfattning vid ankomst.Man genomförde i stället restvärdesräddning av inventarier och lät huset brinna ner under bevakning.
I samband med avveckling av insatsen i bostadshuset upptäckte man att det kom rök och lågor från östra delen av taket på Vintrosa kyrka.
Resurserna omfördelades från bostadshuset till kyrkan.

 

Branden i kyrktaket blev snabbt omfattande. När allt var över var stora delar av långhusets yttertak bortbränt och delar av bjälklaget hade störtat ner i kyrkorummet.
Lyckligtvis blev ingen människa skadad och det mesta av kyrkans inredning kunde räddas av allmänhet och brandpersonal.

 

Ytterväggarna samt tornet i kyrkans nordöstra del stod kvar och man hade lyckats rädda orgeln och läktaren.
Den omfattande insats som inleddes för att bekämpa kyrkbranden drabbades av en rad motgångar.

 

Insatsledaren begärde omedelbart förstärkning via inre befäl. Ett försök att från marken bekämpa takbranden i östra delen av kyrktaket hade ringa effekt.
En grupp brandmän försökte i stället ta sig in i den låsta kyrkan för att släcka inifrån. Trots tillgång till dörrforceringsutrustning lyckades man inte få upp de gamla kyrkportarna utan nyckel. Slutligen tvingades de krossa ett fönster, en brandman kunde klättra in och öppna dörrarna inifrån.

 

Ett antal privatpersoner hade samlats och ville komma in i kyrkan för att rädda inventarier. Då osäkerhet rådde om takets hållfasthet stoppades de av en brandman.
Efter en stund kom emellertid en grupp bestående av cirka 15 brandmän och privatpersoner igång med restvärdesarbete och kunde rädda stora delar av kyrkans värdefulla inventarier.

 

Arbetet måste emellertid avbrytas efter bara  sju-tio minuter då riskerna bedömdes alltför stora. Och strax efter det att alla lämnat kyrkan rasade den första lampkronan ner.
När förstärkning anlände fördelades släckningsarbetet till olika fronter. En grupp fick i uppgift att hindra branden från att sprida sig till tornet. Detta var till stora delar  avskilt från vinden över kyrkorummet med tjocka murar.

 

Andra grupper arbetade med att bekämpa takbranden via utvändig släckning. Men liksom vid de flesta begravningsplatser var området omgärdat av murar med endast ett fåtal, trånga portar. Dessa var begränsade med grova grindstolpar av sten.

Grindstolparna hindrade effektivt räddningstjänstens höjdfordon att komma tillräckligt nära branden. Först när en större arbetsmaskin kommit till platsen kunde en av grindstolparna avlägsnas och släckningsarbetet blev mera effektivt.

 

Efter branden beordrades en grundlig undersökning  av brandförloppet och brandspridningen mellan de två drabbade byggnaderna. Utredningen skulle också ta vara på erfarenheter från insatsen.
Uppdraget att genomföra utredningen lämnades till brand­inspektör Ulf Jacobsen som med hjälp av Step-metoden analyserade händelsen.

 

Enligt uppgift från en närliggande flygplats var vädret vid brandtillfället klart och soligt, temperaturen cirka sex grader. Det blåste en stark och byig vind som tidvis uppgick till 16 meter per sekund.
Yttertaket på den först antända Arrendebostaden var ett så kallat ”sticketak” med träspånor från slutet av 1800-talet. De var tre-sju centimeter tjocka och hade varierande storlek om max 15x40 centimeter.

 

I kraftig vid kan en brand i sådana takspån pågå länge och ha tillräcklig energi för att efter landning antända annat brännbart material.
Ett troligt scenario för brandspridningen till kyrkan är att flygbränder från branden i arrendebostaden for iväg med den kraftiga vinden och hamnade på kyrktaket för att sedan blåsa in under nockplåten och där antände brännbart material i form av gamla löv, frömjöl, grenar med mera som samlats under årens lopp.
När branden upptäcktes var den redan väl etablerad.

 

Artikeln bygger på en rapport av Ulf Jacobsen, Nerikes brandkår.

Erfarenheter

  • Den kompletta rapporten med många erfarenheter och åtgärdsförslag kan i sin helhet laddas på MSB:s hemsida.
  • Har du varit med om någon liknande brand som spridit sig som flygbrand en längre sträcka (100 meter eller mer)? Ta i så fall kontakt med Mattias Strömgren eller Marianne Stålheim på MSB och rapportera fakta i  sammanhanget.